Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte på två, sade en annan, inte alls, sade en tredje.
Möjligen var det sant, att det var ont om vatten, ty vi voro
i slutet av torrtiden. Jag beslöt därför att vänta och att
först efter de första regndagarna, som snart måste komma,
göra ett försök att tränga in i det okända landet norr om
Rio Pilcomayo.
Vi fortsatte därför längs med Rio Pilcomayo alltjämt
följande den norra stranden, d. v. s. den bolivianska, där jag
kände mig hemma. Först passerade vi genom
mataco-guisnays land. Man hade berättat mig, att en av dessa
indianer, som bodde på den argentinska sidan av floden, hade en
skalp av en ashluslayindian. Tolken och Moberg skickades
för att underhandla, laddade med bytesvaror av alla slag.
Jag ville ej gå själv, då jag visste med mig, att jag ej, då
det gällde ett så intressant etnografiskt föremål, förmådde att
visa mig tillräckligt likgiltig och ointresserad. När de kommo
till byn, var det stor fest och mataco voro fulla och skränade.
Mitt i byn på en i spiral barkad stång hängde skalpen,
behängd med röda näsdukar och andra prydnader. Moberg
och tolken låtsade om ingenting. Den förre blev bjuden på
algaroboöl, som han drack, den senare fick först ingenting,
ty han ansågs som choroti-vän och sålunda mataco-ovän.
Sedan de suttit och pratat en stund, så låtsade tolken, som om
han av en händelse fått syn på skalpen och frågade: »Vad
är det där för en trasa?» Ägaren började nu skryta över
sina bragder och skalpen togs ned och synades. De sade
honom, att hans bragder nu skulle bli kända långt, långt borta
hos de vita männen, vilket naturligtvis smickrade honom.
Efter mycket om och men fingo de byta sig till densamma.
Först skulle dock de gamla gummorna sjunga och dansa
med den.
Såsom Friederici[1] visat, är det område i Sydamerika,
från vilket skalper äro kända, ej vidare betydande. Utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
