- Project Runeberg -  Indianliv i El Gran Chaco. (Syd-amerika) /
89

(1926) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jaguarerna frågade honom, vad han hade med sig. Han sade,
att han inte hade någonting. Det berättas, att han begivit
sig av. När fiskarena kommo, hade marsvinet gjort upp
en stor eld och stekt fiskarna på ett ögonblick. När fiskarena
lämnat elden, hade gräset börjat brinna. Det berättas att
jaguarerna kommit springande, när de sågo branden, och att
de hade tagit vatten med sig för att släcka. När fiskarena
återkommo, gjorde de åter upp eld av bränder, de medfört.
Sedan hade de åter gått, och sedan dess har elden inte
slocknat. Nu fattas icke eld för mataco.
Kvinnan, som gifte sig med hundarna.


En kvinna hade en son och en dotter. Sonen gifte sig
med dottern[1] och modern gifte sig med hundarna och
försvann. Med hundarna hade hon fem barn. Dessa gjorde
en röjning och sådde pumpa. När dottern var ute i skogen,
kom hon till röjningen och ville byta till sig pumpa mot
prydnader. De svarade, att de voro av samma stam och
ej ville byta pumpa mot prydnader, utan de skänkte henne
pumpa(zapallo).
Den stora branden.


För länge sedan brann allting, hela Chaco brann.
Mataco räddade sig bland den höga säven på flodstranden.
Där stannade de mycket länge. När de kommo ut var
allt avbränt. Där fanns ingen quebracho, ingen algarobo,
ingen enda stock. Först trodde de ej, att det var samma
land, men då de efter en tid sågo, att där började växa
samma örter som på platser, där man bränt, förstodo de,
att det var samma land.


[1] Egendomligt är att i indiansagorna omtalas, såsom vi skola se, ej
sällan syskongiften, fastän sådana aldrig numera förekomma hos
indianerna. Vi skola här längre ned göra bekantskap med ett par liknande
fall. Det är väl knappast tänkbart, att dessa sagor skulle gå så långt
tillbaka, att de härleda sig från en tid, då syskongifte var tillåtet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/neindian/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free