- Project Runeberg -  Indianliv i El Gran Chaco. (Syd-amerika) /
140

(1926) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elden i klykor eller i majsblad. De små fiskar jag sett
tilllagas på detta sätt, rensades först vid ätningen. Har man
mycket fisk, torkas en del för framtida behov.

Även en del vilda växter ätas, särskilt under bristtider.
Till maten användes salt, som numera köpes från de vita.
Förr hämtade man det från bergsaltbrottet vid San Luis på
vägen från staden Tarija till Chaco eller beredde man salt
ur salthaltig jord, »yukiu». I en skål med vatten lades den
saltmängda jorden. Denna fick sjunka till botten och det
salta vattnet användes. Kvinnor och män äta var för sig.
I hemmet går det i regel så till, att först äta männen och
sedan kvinnorna och barnen. Indianerna vilja ha matro.
Det är därför högst oartigt att tilltala dem under denna
viktiga sysselsättning.

De äta, vad jag sett, ej ur den gemensamma grytan, utan
var och en på sin skål. Efter måltiden skölja de mun och
tvätta händerna, i det att de spotta ut sköljvattnet över
fingrarna.

Det syntes mig, som om här skulle iakttagas verkliga
måltider, av vilka den första intages på morgonen, den andra
mitt på dagen och den sista i solnedgången.

Har man överflöd på mat i ett hus, bjuder man även i
grannhusen. Man visar en besökande indian stor gästfrihet.
Han behöver ej gå bort, utan att få majsöl eller mat. I
chanéhyddorna vid Rio Parapiti satte indianerna alltid fram
en skål sötpotatis åt mig, när jag kom in på besök.

Chané äta ej åsna, mulåsna, häst, hund, räv, gamar och
apor. Däremot anses puma och jaguar matnyttiga.

När kvinnorna i byarna ej koka mat, brygga öl eller sköta
sina små, äro de dock alltid flitiga. Åtminstone de äldre
bland dem ser man aldrig sysslolösa. De spinna, de göra
lerkärl, de väva. Jag har lärt mig beundra dessa kvinnor,
beundra deras kärleksfulla omsorg om barnen, deras flit och
deras omtanke om hemmet, deras konstfärdighet och deras
smak.

Männen lata sig däremot ganska grundligt. De ta i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/neindian/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free