Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betvang. Han hade velat knappa ihop händerna och
gråta, så innerligt vackert tyckte han det lät.
Ja, vidunderligt sjöng det inom och utom honom.
Han glömde omgivningen, glömde de smärtsamma
intrycken nyss. Han var nu bara musik —, var själv
en fiol, ett instrument, på vilket någon gud spelade,
sjöng, skrattade och grät . . . »Se opp där!»
ropade man. Det var naturligtvis den där fine, som
hunsat Nils nyss. Riktigt, nu dansade han. Se, hur
han kråmade sig! Hur han kastade huvudet bakut!
Nej, men titta nu . . . haha! Han snärjde in sig i
sin dams kjortlar, och . . . hahahaaaa! där låg han
raklång på banan. Rätt åt honom! — Nej, nu
fångade musiken på nytt, sä att blicken släppte den
fallne hjälten. Ä, dessa toner!
Nils såg och hörde inte längre, nej, han levde med
Han var något av gransus och bäckporl, något av
äng och dikeskant, vildblommor, sjögräs och tätt,
mystiskt skogssnår — allt med sommarkvällens fagra
skymning över och omkring. Det var inte fiolerna
det sjöng mest i, det var inne i honom själv! Det
var han som var sång och spel och toner, skratt och
lust och allt.
Vad var det med honom! Inte voro andra
pojkar så där lagda — eller var den där egendomliga
musikkänsligheten något gemensamt för alla?
Det visste han inte, men han trodde det knappast
Ty ingen av de andra var ens hälften så medryckt,
som han. Det var hans liv, detta, flllt, vad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
