Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ycL Han famlade efter tändsticksasken och fick
ljusstumpen tänd, ty det var mörkt där inne som i en
säck, orkade inte klä av sig, orkade ingenting utan
sjönk ned som han gick och stod och somnade
ögonblickligen efter det han kastat sig ned.
Långt borta på vägen från dansbanan hördes
sång, dämpad och försvinnande, ett och annat skratt
blandades med tuppens gälla morgonhälsningar,
någon hund gav skall från sin husbondes trappa och
fick svar från hundar vid andra trappor.
Men till Nils hunno inga störande ljud. Sömnen
hade slutit honom i sin ljuva, mjuka famn.
Drömmens undersköna fé kom och tog hans hand och
förde honom långt, långt bort över hav och land,
satte en fiol under hans haka, en stråke i hans
hand . . .
»Jag är ju trasig och barfotad», klagade han, »folk
vill strypa mig med långa klockkedjor • • .»
»Ser du inte, att du är fin», utropade féen.
Verkligen! Jo, nu såg han det. Han hade själv
klocka och blankade skor och hatt med en stor
fjäder uti. Och féen tog stråken och spelade på hans
fiol–eller nej, hon spelade på Nils själv. Från
honom var det polskorna kommo, fågelkvittret,
sångerna, visorna, den stora, äkta glädjen full av tårar,
allt det ljusa och det mörka som tolkades mest
fulländat i tonerna. Och hon log och nickade belåtet
till alla de flödande välljuden, så rika, mäktiga och
underbara, att han aldrig hört maken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
