Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plundrad på stället i fråga. Det hade skett en svart
höstnatt, på morgonen hittades han, blodig och
avklädd, övertäckt med riskvistar, i vägdiket. Vid
gamla landsvägen nämligen. Man hade sedan rätat
på vägen, så att den mörka händelsefläcken inte
direkt behövde passeras, utan man kunde–vad
var det för ett prassel? — Jaså, en gammal gren,
som föll från trädet. Haha, satt han nu här och
hörde oknytt också!
Och just ett stycke nedanför, där Petrus nu stod,
var det dystra stället. Här nere hade han och
kamraterna känt sina små hjärtan snöras ihop i
mörkret, här hade de klungat ihop sig så tätt, så tätt, då
de passerat fram förbi det svarta äventyret. O, de
höllo andan, de vågade knappast viska! Men var
det på dagen, ja, då var man nog så duktig och
ville helst inte kännas vid sina »barnsligheter» från
kvällspromenaderna.
Petrus måste le, då han tänkte på hur hjärtans
eländiga de kände sig i skumrasket vid
Backlunds-hålet — Backlund hette nämligen knallen, som blev
dödad här.
»Underligt, vad det tassar och knäpper i mossa
och småkvistar» tänkte han. »Någon löshäst eller
vilsegången kalv? För den gamle knallen var det
väl knappast . . . Eller — aha! Någon, som var
ute i samma ärende, som Petrus själv!? Se det
måste undersökas! Det var alltid så roligt, ifall man
kunde ertappa någon, ute på de vägarne — utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
