Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljudlöst gled Petrus Älm ned från sin
observationsplats. Nu hade han fullt klart för sig, vad det
gällde och vem den sällsamme nattvandraren var.
Mjukt som en katt smög Petrus fram och ned på
landsvägen. Nu iväg, som en pil, mot kyrkbyn, till
länsmannen. Ä, här var ett tillfälle att . . .
Hej, så han sprang!
Nå, det var då en välsignad kväll, detta. Och han
sprang. —
Pang! brakade det plötsligt från ett snår, och en
röd eldstrimma sprutade ut i mörkret.
Petrus kände en svidande smärta i ena benet, men
han aktade ej därpå, och inte föll det honom in att
tänka på, vad avsikten varit med skottet.
Ängelä-gen om att hinna fram i tid och varsko
vederbörande, innan flyktingen fick alltför stort försprång,
satte han klutarne till för att göra allt vad göras
kunde. Han hade inte alls lust att dela pengarne
och äran med någon. Upptäckten var hans, och
därf . . .
Pang . . . pang! —
Nu förstod Petrus. Det var honom de jagade.
Folk, som stått på lur och sett honom springa, tog
honom naturligtvis för boven. Vem skulle det väl
eljest vara, som sprang så fort i mörkret!? Det
senaste skottet hade inte träffat; han var utom håll.
I alla händelser kände han ingen smärta — och det
första, det var nog bara ett jämförelsevis oskyldigt
hagelskott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
