Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då igen: ett skott och en eldstråle i mörkret.
Något svidande kändes i låret, som ett piskrapp–
Nej, nu gällde det på fullaste allvar. Framåt.
Fortare, fortare! Ljusen närmade sig — iväg bara . . .
En dörr i närheten öppnades och slogs hårt igen . . .
Kvinnoskri . . . »Ser ni inte! Där, på vägen!»
Undan bara! En häst med vagn och sömnig
körsven sprang han ifatt och ilade förbi, hörde den
körandes: »stanna i lagens namn!», flög vidare.
Håå, måtte han bara hinna undan! Det var något,
som sipprade nedåt benen. Svett, naturligtvis! Det
var inte möjligt annat, han gnodde ju som en maskin.
En stugtrappa ... en pojke, och rop: »tjyven,
tjy-ven, fången — far, far . . .» Ropen dallrade i luften
ett par sekunder.
Men nu var han snart framme. Någon stod mitt
på vägen och bredde ut armarna för att fånga
honom — hans ögon hade nu vant sig vid mörkret,
så han såg tydligare än andra, som nyss kommit ut.
Petrus gjorde en böjning åt höger och narrade
fångaren över åt sidan; i sista ögonblicket kastade han
om och kilade behändigt förbi på vänster sida,
smidig som en ål. Någonting dunsade i marken tätt
invid Petrus: en sten förstås. Ännu ett par dunsar,
så var han förbi den faran också.
Jo, det här var en färd, det! Ett riktigt
äventyr .. .
Nå, men nu då! Vad var detta? En häst —
javisst. En häst i vildaste galopp, ett stycke efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
