Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. R, den skulle han aldrig kunna klara sig
undan, det var blankt omöjligt. Hovslagen dundrade,
smattrade i den hårda vägen, eggande rop hördes
och täta smällar av ridspöet — — —
Petrus låg flämtande i en tät buske intill vägen.
Det var ett djärvt »avskutt» han tagit, precis som en
hare. Ryttaren hade susat förbi som en stormil,
under slag och rop.
Uj, vad hjärtat flög, och vad han var svettig . . .
»Rid på du», tänkte han, »det kan ju bli en liten
lusttur för dig på kvällskvisten».
Nu hade den underliga konstlade skrämseln
försvunnit, så snart sunda förnuftet bara fått komma
till tals en smula. Han skulle inte springa vidare.
Med detta förnuftiga beslut i huvudet, reste han
sig ur busken och . . .
»Va är du för en — ?»
»Guafton», hälsade Älm, och sade sitt namn.
Det var ryttaren, som nu kom tillbaka, snopen
och förargad.
Länsmannen satt inne på sitt kontor, omgiven av
en flock pratande och skrikande människor. Den
ena hade sett det, en ann’ ett annat. Några voro
otidiga och läto framskymta ett och annat om
»anmälning för vederbörande», och vad det var. Petrus
väntade i yttre rummet, fast ivern höll på att döda
honom. Slutligen blev kommissarien förargad och
körde ut hela högen.
Nå äntligen! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
