Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand, men ömkligen misslyckats, och nu såg han
mycket enerverad ut. Det gällde ett sidenliv, en
mycket tunn och skör historia; hans sporthänder
lämpade sig icke alls för företaget.
»Ett vackert tyg», sade fröken Möller, »men så
vådligt tunnt. Det här hade ni nog fördärvat, om ni
fått hållas en stund».
»Det är möjligt».
Hon valde en större kartong, tog fram silkespapper
och emballerade klenoden riktigt elegant. »En
present åt er syster?» sporde hon i förbigående och inte
alls av något slags nyfikenhet.
Herr Västling skulle inte ha bett en katt på
kontoret om hjälp, ty fast han såg lite robust ut, var han
i själ och hjärta mycket blyg, i synnerhet när det
gällde hans kära lilla sidenliv. Men fröken Möller,
kontorsmaskinen, med henne var det en helt annan
sak, hon trämänniskan var det ingen risk med.
»Min fästmö», sade han halvhögt och rodnande,
och han tilläde: »säg’et inte för någon».
»Nä då, visst inte».
Det visste han ju för övrigt på förhand. Ästrid
Möller hörde inte till det lösmynta slaget, och därför
var det han hade vänt sig till henne.
Gud så flegmatisk och vardagstrygg hon stod där,
tyckte han. Inte en min eller ett försök till
småleende, inte ett ovant tonfall, röjande överraskning,
ingenting. Trähjärta till människa! Men då herr
Västling gick bort till en hylla för att söka upp ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
