Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
segelgarnsnystan, hände något. Hstrid lät sin hand
smekande glida över den smala kartongen. Det var
ett ögonblicks verk. I nästa sekund stod hon där
lika exemplariskt kolugn som vanligt.
Men var hon det verkligen! På eftermiddagen hade
hon en ändlös massa tråkiga additioner, och inte ville
det gå undan. Hon, som alltid drog ned två
siffer-rader i taget, och nästan utan att missa, ertappade sig
gång på gång med fel. Sidenblusen hade fött
idéassociationer, det var inte möjligt att bli kvitt
tan-karne: det vackra, tunna tyget — glädjen hos den,
som skulle komma att mottaga presenten —
avsändarens skygghet och nervositet–äsch! Och så
stängdes då äntligen kontoret för dagen.
Nästa dag var hon emellertid där igen. Hon hade
kommit att snudda vid saker, som inte voro nyttiga
och bra för hennes lugn, hennes vardagsflegma. Det
satt inte utanpå, syntes inte. Hstrid Möller skötte
sitt arbete som förut. Det var blott hon som märkte
det — men det var ju vackert så!
»Blev er fästmö glad åt presenten», sporde hon den
blyge fästmannen en dag. Den unge mannen såg
upp förbluffad. Kunde hon ha intresse för sådant!!
Trämänniskan, siffermaskinen! Vad tog åt henne!
Hon förstod det inte själv. Om kvällen, på
hemvägen, gick hon och smågrälade på sig själv,
naturligtvis ohörbart: »Ä, hör du Rstrid! Börjar du bli
fnoskig, eller vad är det med dig, är du inte kry!
Ta lite ricinolja, så går det nog över . . .!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
