Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Joo då, alltid vet I något».
»Seså, jag vet ingenting . . .» Därmed snodde
han sig ifrån flickans närgångna grepp i rockskörtet
och gick sin väg. Där stod hon nu igen. Hm . . .
hm . . . Greta nickade. Hon hade haft öronen med
sig, och tog hon inte alltför miste, föllo gubbens ord
så — under det han stod och stödde handen på
spiskransen och lutade sig framåt mot mor Nordlöf:
»Dom tänker visst klämma åt ’en i kväll».
»Dä var styggt», tänkte flickan och gick in i sin
kammare, tankfull.
Gamla visan. Rlltid något styggt, något elakt som
hängde samman med fadern och nämndes i förening
med honom. Hon hade ännu aldrig hört en
människa säga ett gott ord om kommunalordförande
Nordlöf. — Men sanningen att säga, hade hon heller
aldrig hört fadern prisa någon, det var då visst.
Mycket var det inte som slapp ur honom. Ett
märkvärdigt och mångtydigt leende satt för det mesta
som fastklistrat i hans mungipor, satt där när han
gjorde affärer och satt kvar, stelt och outgrundligt,
under alla dispyter — ända tills första knytnävsslaget
föll. Men sedan — ja, då ville man helst inte titta
på honom.
»Gå i säng!» hade mor sagt, så var det ja . . .
Jaha . . . javisst ja . . . Det var väl bäst att lyda
då. Greta kröp ned i sin bädd, men påklädd, och
vem som sov i det Nordlöfska huset, inte var det
då hon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
