Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, hon skulle vara vaken och vänta, föresatte
hon sig. På vad — ja, det visste hon inte så noga
just i natt — det var som hon känt på sig, att
något skulle hända, något, som det kunde vara värt
att försaka nattsömnen för.
Hon satte sig upp i sängen, men fullt beredd att
kasta sig ned och låtsas sova, så snart steg hördes i
farstun; modern var inte att leka med.
Håhå, tänkte flickan, här ska man alltid bara fösas
i säng, motas undan. Men vad var det då, som de
voro så rädda för? Varför fick hon inte höra och
se, vad de andra sade och gjorde! Var det något,
som inte tålde dagsljuset? Och vad?
Frågor tumlade omkring därinne i
kammarskym-ningen. De stucko fram sina underliga huvuden och
det lyste som eld ur blickarna deras, som hon inte
kunde undkomma. — Sova, nej så slut det var!
Timmarne skredo fram. Greta hade föresatt sig
att vara vaken, och hon behövde sannerligen inte
anstränga sig. Tankar och fantasier spökade
oupphörligt i hennes unga huvud. Fadern och åter
fadern . . . Om hon skulle stiga upp och springa
dit-bort och varna honom?
Nej, det vore nog mycket dåraktigt gjort. En örfil
skulle bli det svar, hon fick, det visste hon, och hur
skulle inte bröderna skratta åt henne, när de kommo
hem! Ånej, det var nog bäst att hon blev kvar
där hon var.
flllt mörkare blev natten. Nästa timslag, Greta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
