Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»H, hur jag kunde arbeta den tiden! Rderton
timmar om dygnet, var det vanliga. Ällt, som hörde
till tjänsten fick jag stå för, expeditions- och annat
löpande knog, och jag medhann ändå åtskilligt
därutöver. Jag reviderade läroböcker, skrev
predikningar åt ämbetsbröder, medarbetade i stiftstidningen —
i andra tidningar gjorde prästerna inga inlägg på den
tiden — gav privatlektioner åt efterblivna teol. stud.
och så vidare — det var dagsprogram, som räckte
till. Ja, det var veckor, som jag inte var ur kläderna.
Några timmars vila under mörkaste natten på
expe-ditionssoffan, under en filt, och vid 4—5-tiden i
arbete på nytt!
Varför denna hetsjakt, frågar ni! Jo, helt enkelt
därför, att jag var fattig! Jag måste! Hade skulder,
ser ni, och så ville jag snarast möjligt sätta bo!
fltt få ett hem, med andra ord. Det var för mig
all strävans mål då, och det har visst varit så alltid.
Somliga liksom födas till ungkarlsrum och
värdshusliv, andra till familjemedlemmar. Mig har alltid
restauranglivet äcklat.
Ett hem — å!
Jag kunde gå där och småprata för mig själv om
detta, kunde nynna om det på någon melodi jag
kände, kunde sitta klarvaken i min stol och drömma
om det, drömma mig in i detaljerna och möblera
det till punkt och pricka ... Ä, ett hem!
Rppa-raten som fångade solskenet och magasinerade det,
läkaren över alla läkare för oro, slitningar, livsleda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
