Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var inte alla dagar, sådant annonserades. Det vill
säga ett sådant par!
Och Änders gav sig till att räkna. Så och så
mycket var väl skogen värd, så mycket jord och
hus, så och så mycket lösöre, kreatur, fiskerätt och
farkoster, nät och sådant. Lade man så härtill det,
som stod på banken och det, han hade utlånat på
några ställen nere i socknen, kom han nog upp till
omkring . . . jaaa, låt se! Ränta på det —, och
på det —, och på det . . . Hut, bromsrackare! . . .
Vänta, låt se! Om han nu tänkte sig, att en stor
del av skogen var jämförelsevis ung och stod på
tillväxt, så skulle den om några år vara värd sina
–jaha. Ett litet leende lekte kring hans, dagen
till ära slätrakade läppar, när han jämförde sin
ställning med den och den storgubbens nere i socknen,
och fann, att han hade ett gott övertag. Han visste,
vad var och en »vägde» i löst och fast, i det
närmaste åtminstone. Och leendet förstorades, tills hela
ansiktet sken, under det nolla på nolla marscherade
upp och ställde sig i parad, en mycket ståtlig armé,
och allt detta var hans — hans!
Kalkylen utlöste sig i en suck av belåtenhet.
Då hördes steg i förstugan, bakom honom. Men
han vände icke på huvudet. Han visste så väl, vem
det var som kom. I mer än 22 år hade han hört
sin dotters steg, satta och bestämda liksom hans egna,
om också — naturligtvis — inte på långt när så tunga,
lian kände dem på långt håll. Hade hört, och följt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
