Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de stegen under årens lopp, inte alltid med
tillfredsställelse; helst hade han sett om det varit en son,
som trampat gångbräderna över gården. Men — nu
kunde det inte hjälpas.
»Nåå, Göli», han hade fortfarande ansiktet vänt
utåt gården i, som det tycktes, lugn förbidan, »har
du nu skaffat hem vad som behövs? Det ena med
det andra? Ingenting glömt? Mor är klen, som du
vet, så henne får vi inte lasta på för mycke, för då
kan vi få henne i sängen vad stund som helst. Jaja,
det där känner du lika väl som jag . . .»
Dottern stod där, ljus, fyllig och finklädd, på bron
vid faderns sida. Hon hade ett regelbundet ansikte;
det var inte faderns drag. Hos honom var det runda
och robusta förhärskande.
»Vackert vär i dag», sade hon och strök sig över
det ljusa håret. »Om Jonas har nåra brev, när han
kommer, tro?! Jag vänta’ just att få höra ifrån
prastgårs-mamsella, om en sak, som jag bett henne
om . . . Men hur var ’e, far sa’, om nånting
fattades? Är e’ nå särskilt, far har tänkt på?»
»Inte precis. Men du förstår nog, att jag inte
vill att dä ska fattas nånting. Fullt opp ska dä
vara». Och mera för sig själv fortfor han: en enda
dotter har jag — enda barnet för resten — och när
hon står brud, vill jag, att dä ska vara med heder».
»Här ska ingenting fattas, lita på det, varken vått
eiler torrt. Jag tror nog, att jag kan reda opp det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
