Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det blir att laga i rappet», sade brudgummen, lite
otålig.
»Jaha, ja, hm . . .»
De stakade båten i land och stego ur.
»Ja, ro ni på bara!» skrek Hans åt de övriga,
»bry er inte om oss! Vi ska nog klara det här.
—- Och så ta vi och ro ifatt dem, så det står
härliga till», tänkte han.
I brudbåten, som var pråligast utstyrd, hade de
bägge spelmännen tagit plats, och brudtärnorna.
Man trampade omkring i strandstenarna, kastads
»flötgås» med flata skärvor, men belåten var man
inte. Roddaren och Hans stodo böjda över relingen
och försökte, så gott de kunde, att med en sten
knacka in spikarne i de gamla hålen och få
årtullen fast igen. Sakta och krångligt gick det och dåligt
blev det lagat, men var man riktigt försiktig, så
kanske det var möjligt att ta sig hem. Men ingen kapp*
rodd fick det bli. Hinna upp de övriga, var inte att
tänka, och det var ju förargligt: brudparet skulle
komma sist hem till bröllopsgården.
Det var en fin, lättrodd båt, spetsig i båda ändar.
Men rank var den, ty den var smal, och duktigt
lastad. Men kom man bara i fart en gång så . . .
Spelmännen hartsade och stämde upp för att lätta
humöret och pigga upp roddaren. Bröllopsvinet fick
sig en ny avsmakning, båten sköt god fart.
»Så ja, utmärkt! Det går ju bra, det här . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
