Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans började småvissla, då han såg att båten
vann på de andra.
Livad av både det ena och det andra, klämde
roddaren till, lutade sig bakåt för varje årtag. Det
skummade vitt framför bogen.
Men länge gick det inte, förr än årfästet lossnade
igen och högeråran låg där lös på båtkanten. Den
trasiga tullen föll i sjön.
»Det var då också självaste . . .»
»Jag kan vricka», menade roddaren. Han hade
varit båtsman och visste, hur man klarade sig med
bara en åra. Han reste sig manhaftigt. »Äj, för
sjutton!» Båten hade ju spetsig akter. Det var
omöjligt att få något fäste för en vrick-åra. Det var
inte annat att göra än kava med årbladet på sidorna,
som i en kanot, för att nå stranden och få något
slags årfäste anbragt, så man kuncle ta sig hem.
När det nu blev, ja! Ro i kapp fick man akta sig
för efter detta.
»Se upp!»
Han trampade på ett knippe näckrosor, som låg
på skottet, gled till, förlorade balansen och satte
sig, så tung han var, på själva båtkanten.
Båten gick runt i ögonblicket, och alla i vattnet,
»Håll bara fast i båten», sade Hans och ropade
på hjälp. Frustande och spottande kom roddaren
upp från sin botten-tur. Rlla plaskade, frustade och
skreko. Men den vatienfyllda båten kunde ej bära
mycket i marvatten. Då alla hängde säg fast vid den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
