Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen i huset tilläts sedan att nämna ett ord om
saken. Ja, så grundligt slätades hon ut ur den
nack-styva släkten, att hon ansågs fullständigt som död.
Eller ännu mera: som om hon aldrig nånsin funnits
till! Nämnde en oförsiktig, eller om förhållandena
okunnig främling Johannas namn, låtsade ingen av
husfolket förstå vad som menades, långt mindre ingå
på några förklaringar. Man skakade bara på
huvudet; någon sådan person kände man helt enkelt inte.
Johanna flyttade med sin man till ett annat härad,
hemsocknens luft var omöjlig för henne att andas.
Och med namnet Bergman, som hörde mannen till,
var hon för alltid ute ur Lundala-folkets minne,
tankar, arvshandlingar och allt.
Äktenskapet vart inte lyckligt. Johanna hade
väntat och trott det bästa, ty man tror ju alltid det
man gärna vill tro, och helst när man slår ett så
stort slag: trotsar anhöriga, avsäger sig allt i
hemmet för att följa hjärtebudet, hjärteönskan.
Fattigdomen, den stora glädje-dödaren, den farligaste
trev-nadstjuven, förföljde henne och familjen, som på
beställning hemifrån. Med släktens hela okuvliga
stolthet och envishet — eller halsstarrighet väl mest
— i sin själ, genomled hon tyst, som blott en kvinna
kan det, många evighetslånga försakelsens år, i ett
hem, där umbäranden, gränsande till nöd, gästade
makarne och barnskaran. Naturligtvis var den talrik!
Och inte ett ord om hemmet talade hon, styv på
sitt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>