Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaa, jag har väl dä». Johannes gick alltjämt, och
Mats måste avstå från att utfråga vidare.
»Ett ovanligt djur, det må jag säga», mumlade
Mats och kände det sticka i bröstet, nära
avunds-körteln. Men kan den där vara riktig, för det
priset — !! Långt borta på vägen, såg han främlingen
skynda undan. Det syntes att han var angelägen
hinna fram till sin Ämerikabrors sjuksäng i tid.
»Hm, hm», tänkte Mats, löste sin häst och red hem.
Han mötte fjärdingsman Ståhlberg på hemvägen,
stannade ett tag och pratade. Och berättade också
om hästhandeln, som han kommit att bevittna.
Fjärdingsmannen lyddes.
»En skimmel», sade han och lade huvudet på sned.
»Var det en stor och siratlig häst?»
»En bussig häst — att se på, vill säga!»
»Tre ben vita och det fjärde rött», sporde
fjärdingsmannen vidare, »och snedbläsa?»
»Jaa, jag tror nästan det slår in — hur så?»
»Är det den, jag menar, så gunåde Johannes. För
den skimmeln kan ingen människa i världen köra;
leda dä går bra, men så snart kampen kommer i
skaklarna, blir dä vilddjur av’en».
Mats satt och funderade på det där om kvällen.
Johannes var i det stora hela en snäll karl, så det
var kanske inte rätt att låta honom vara i okunnighet
om den nye hästens karaktär. Och när Mats kommit
i sängen funderade han vidare över samma sak.
Tidigt följande morgon var det han, som fick sadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
