Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sin brunblacka och jagade i väg allt vad kampen
förmådde ränna, åt Oppsvedjehållet till. Men hur
brått han haft, kom han i alla fall för sent, ty just
som han svängde in på byvägen, kom en skjuts
fa-lande förbi honom med en fart, som Mats aldrig sett
maken till annat än om vintern, på
kapplöpnings-banan. I vagnen åkte Oppsvedjehustrun, om man kan
kalla det åka, när en människa sitter på vagnssätet
och håller sig fast med bägge händerna och ropar
»hjäälp!» allt vad hon för sitt liv orkar. Långt
borta i vägkröken syntes Johannes komma
klampan-de, svängande med armarna och barhuvad.
Mats svängde om sin häst och började jaga efter
skjutsen. Men det var inte stora utsikter att hinna,
ty den hade fått ett bra försprång, och farten var
enorm. Brunblackan fick sig ett nyp, så hon lade
öronen intill nacken och grinade. Ett nyp till —
nu fann hon att det var allvar, och så lade hon ut.
En grupp skolbarn på vägen flög som agnar åt sidan
och folk på förstugutrappor och i grindhål satte
skugghand över ögonen, undrande vad i all
världen som stod på.
»Sjukbud», gissade de »det måtte vara farligt!»
Mats låg framstupa över hästmanken för att
minska vindtrycket. Långt uppe på en backe syntes
skjutsen, det såg hopplöst ut. »A, genvägen!» Det
flög som en blixt genom den ridandes huvud.
Två minuter därpå var han inne på en skogsväg,
som gick bakom byn. När han kom ut på lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
