Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma ögonblick den föddes. Han hade sett i syne, helt
enkelt. Sådant får man minsann akta sej för, det
kan vara farligt.
Men så en annan dag —, asch, nej! Hur kunde
han gå och vara så korkad! Han hade ju dock haft
ett så gott och redigt bondförstånd förut, hoppades,
det inte skulle lämna honom i sticket nu. Och med
det vägde han upp ett kilo kaffe och två kilo socker
åt en kund och lät alla fåvitska tankar fara.
Nej, men vad var detta? Hur hängde det
egentligen ihop: gjorde hon sig inte litet för ofta ärende
in till honom i affären —?
Å, Gud, så dum han kunde vara. Principalens
egen dotter! Han högg gaffeln djupt, djupt ned i
silltunnan, vägde upp tio kilo av varan åt en
torpa-re, varpå han beredde sig att stänga för kvällen.
Då, just som siste kunden för dagen äntligen givit
sig av — kom fröken Wilhelmina in till honom.
Den, som blev förlägen, var Lindkvist. Hur i all
världen skulle han förstå detta! Han rodnade till
den grad, att kinderna fingo livligare kulör än
händerna. Han pratade de dummaste dumheter, en
bodisco någonsin klämt fram och han kände sig så
tafatt, att han velat bita sig själv i ilskan häröver,
om han kunnat. Slutligen teg han, men det var
bara värre, ty Wilhelmina hon teg också! Inte ett
ord från någondera. Här förestod något, vad det
nu var. De stodo och tego i kapp i flera, långa
minuter! Då kom äntligen herr Wikström själv. Tit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
