Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade och teg, även han, men det var ett annat slags
tystnad, tittade på nytt och ville knappast tro sina
sinnen.
»Gå in till mor!» sade han slutligen helt kort och
gott till dottern. Wilhelmina gick.
»Va’ menar herr Lindkvist med det här?» kom det
doft och olycksbådande, så snart de voro på tu man
hand.
»Me . . . me . . . menar!? Jaaag!!! Inte me . . .
menar jag nå’t, inte! Va i Guds namn skulle jag
väl mena? Jaaag?!»
Den mest oförställda ärlighet lyste ur biträdets
ögon, jämte en oerhörd förvåning. Det var alldeles
tydligt, att det inte var han som »menat», så i del
fallet hade han samvetet rent. Husbonden kände
sig smått generad och visste knappast, hur han
skulle ta det.
»Hm . . . hm . . .» Det var allt vad han kunde
få fram. Han låtsade se efter, att boden var
ordentligt stängd, och så gick han. Han glömde till och
med att säga godnatt.
Dagar randades och dagar gledo undan. Hela
huset teg, och teg så att det både hördes och kändes.
Men sedan man tegat sig mätt, talades igen. Man
fick nu höra underliga saker. Fröken Wilhelmina
»tyckte om honom».
Jaha, så var det med det! Hon tyckte om honom.
Hon hade inget skäl att anföra varför. Hon rätt och
slätt tyckte om honom — men var inte det nog, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
