Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
frambar lyckönskningar, då Octavia kväfdes? Du saknar förutseende,
Aulus, en egenskap, hvilken vi, som lefva ett lyckligt lif vid hofvet, äga
i hög grad.»
Han tog fram en bägare ur sitt bälte, fyllde den med vatten ur
fontänen i imphivium och läskade sina feberheta läppar därmed. Så
fortsatte han:
»A, Nero har ett tacksamt hjärta. Han älskar dig, emedan du har
tjänat ditt land och ärat dess namn öfver hela världen, han älskar mig,
ty jag har varit hans ungdomslärare. Därför, ser du, vet jag att delta
vatten ej är förgiftadt, och jag kan lugnt dricka det. Vinet i mitt eget
hus skulle vara mindre säkert. Om du är törstig, drick utan tvekan af
detta vatten. Vattenledningen för det hit från Albaniens klippor, och
om någon ville förgifta det, skulle han förgifta alla fontäner i Rom.
Du ser, att det är möjligt att vara trygg för sitt lif och att hafva en
lugn ålderdom. Jag är sjuk, det är sant, men det är snarare till själen
än till kroppen.»
Så var det, Seneca hade ej denna själens styrka, som Cornutus
eller Thrasea till exempel ägde, och hans lif var därför en följd af
eftergifter för Neros förbrytelser. Han kände det själf, han förstod, att en
stoiker borde gå andra vägar, och han led mer af det än af fruktan
för döden.
Men Plautius afbröt honom i hans nedslagna betraktelser.
»Ädle Annæus,» sade han, »jag vet, hur kejsaren vedergällt dig för
dina omsorger om honom, då han var ung. Men upphofvet till Lygias
förflyttning är Petronius. Finn på någon plan emot honom, något
inflytande, starkare än hans. Kanske han dock i allt sitt fördärf
är bättre än dessa uslingar, med hvilka Nero omgifver sig för
närvarande.»
»Vi skulle endast förlora tid,» menade filosofen, »om vi visade
honom, att lian begått ett nedrigt dåd. Petronius har sedan länge
förlorat förmågan att skilja mellan godt och ondt. Men visa honom, att
hans handling är simpel, och han skall blygas öfver den. Då jag träffar
honom, skall jag säga till honom : ’Du har burit dig åt som en frigifven’.
Om det ej kan hjälpa dig, så kan ingenting göra det »
»Tack för det ordet,» svarade Plautius.
Sedan lät han föra sig till Vinicius, hvilken han fann sysselsatt med
fäktning tillsammans med sin fäktmästare. Aulus greps af en häftig
vrede vid åsynen af den unge mannen, som så lugnt stod och fäktade
i ett ögonblick, då Lygia just varit utsatt för detta attentat. Knappt
hade gardinen fallit ned efter fäktmästaren, förr än hans raseri bröt
fram i en ström att bittra förebråelser och orättvisa beskyllningar. Men
då Vinicius fick veta, att Lygia blifvit bortförd, blef han så blek, att
Aulus icke ett ögonblick kunde misstänka honom för delaktighet i dådet.
Den unge mannens panna betäcktes med kallsvett, blodet, som hade
rusat till hjärtat, strömmade upp till ansiktet i en mörkröd våg. Hans
ögon sköto blixtar, från hans läppar föll en ström af förvirrade frågor.
Svartsjuka och raseri stormade inom honom. Han trodde att Lygia,
sedan hon en gång kommit inom Neros dörrar, var för alltid förlorad
för bonom. När Aulus uttalade Petronius’ namn, for det som en blixt
genom den unge krigarens sinne, att Petronius hade gjort narr af honom,
antingen ville vinna ny ynnest af Nero genom att gifva honom Lygia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
