Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 403 —
»I öfvermorgon!» upprepade Petronius när han hade blifvit lämnad
ensam. »Det är ingen tid att förlora. Ahenobarbus skall verkligen
behöfva mig i Grekland, och därför skall han nu få taga mig med i
räkningen.»
Och han beslöt att försöka sin sista utväg.
På Nervas fest ville också kejsaren ha Petronius midt emot sig, ty
han ville tala med honom om de städer, han borde besöka med hopp
om den största framgången. Han hade mesta bekymren för
athenien-sarna, hvilka han fruktade. De andra hofmännen lyssnade
uppmärksamt till samtalet, för att uppsnappa Petronius’ omdömen om saken
och sedan använda dem som sina egna.
»Det tyckes mig, att jag icke lefvat hittills,» sade Nero, »och att
mitt lif börjar först i Grekland.»
»Du skall födas åter till ny ära och odödlighet,» svarade
Petronius.
»Jag hoppas att det blir som du säger, och att Apollo icke blir
afundsjuk. Om jag återvänder i triumf, skall jag ollra honom en sådan
hekatomb, att ingen gud förr haft ett liknande offer.»
Scevinus började citera Horatius, men Nero afbröt:
»Fartygen ligga redo i Neapel. Jag skulle vilja resa redan i
morgon.»
Vid dessa ord reste sig Petronius, såg kejsaren rakt i ögat och
sade:
»Tillåt mig, herre, att först få ställa till en bröllopsfest, till hvilken
jag skall inbjuda dig framför alla andra.»
»En bröllopsfest? Hvad för ett bröllop åsyftar du?» frågade Nero.
»Vinicius’ bröllop med din gisslan, med dottern till den lygiske
konungen. Hon är i fängelse nu, visserligen, men i egenskap af gisslan
bör hon icke hållas fången, och för öfrigt har du själf lofvat, att Vinicius
skulle få gifta sig med henne. Och som dina bestämmelser äro
orubbliga, likasom Zeus’ äro det, skall du låta befria henne ur fängelset och
gifva henne åt din gunstling.»
Den kallblodighet och lugna säkerhet, hvarmed Petronius talade,
förvirrade Nero, som alltid blef rådlös, när någon talade till honom på
detta sätt.
»Jag minns,» svarade han med sänkta ögon. »Jag har nog tänkt
på henne och den där jätten, som dödade Croton.»
»I så fall äro de båda räddade,» svarade Petronius lugnt.
Men Tigellinus kom till sin herres hjälp.
»Hon är i fängelset på kejsarens befallning, och du har själf sagt,
Petronius, att Neros domar äro orubbliga.»
Alla de närvarande hade fullkomligt väl reda på Vinicius’ och
Lygias historia och förstodo, hvad det gällde, och de stodo tysta och
undrande, hur det skulle aflöpa.
»Hon är i fängelset mot kejsarens vilja, genom dina felgrepp, din
okunnighet om folkrätten,» sade Petronius med eftertryck »Du ärrätt
naiv, Tigellinus, men icke ens du skulle kunna påstå, att hon bränt
Rom, och äfven om du gjorde det, skulle kejsaren icke tro dig.»
Men Nero hade återvunnit sin säkerhet" och med ett obeskrifligt
elakt uttryck i sina närsynta, nu halfslutna ögon, sade han:
»Petronius har rätt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
