Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 402 —
gå i elden för honom, likaväl som alla våra vänner, till och med
Vestinius.»
»Af den sistnämnde kan icke Piso vänta sig mycket,» invände
Petronius, »Vestinius är rädd för sin egen skugga.»
»Vestinius fruktar drömmar och onda andar,» svarade Scevinus,
»men han är en praktisk man, som folket gör klokt i att vilja hafva
till konsul. Du borde icke tänka illa om honom, då han i sitt inre
är emot vidare förföljelser mot dc kristna, ty du har också intresse af
att detta vanvett upphör.»
»Icke jag, men Vinicius har intresse af det. Jag skulle ha velat
rädda en jungfru bland de kristna åt Vinicius, men jag kan icke, ty jag
har fallit i onåd hos Ahenobarbus.»
»Ål Har du icke märkt, att kejsaren åter närmar sig dig och
börjar tala med dig som förr’.’ Och jag skall säga dig skälet. Han
bereder sig åter att resa till Grekland, där han skall sjunga sånger,
som han själf har diktat. Han brinner af längtan att få göra denna
resa, men han är också orolig för grekernas cyniska sinne. Han
föreställer sig, att antingen skall den största triumf eller det största fiasko
möta honom där. Han behöfver goda råd, och han vet, att ingen
annan än du kan gifva honom sådana. Och därför kommer du åter att
njuta af hans ynnest.»
»Lucanus kan taga min plats.»
»Nej, det kan han icke, ty kejsaren afskyr honom och har hans
död i sinnet. Han letar endast efter en förevändning att röja honom
ur vägen. Han söker ju alltid förevändningar.»
»Vid (".astor!» utbrast Petronius, »du har kanske rätt. Men jag
vet ett sätt att ändå fortare stiga i kejsarens gunst »
»Hvilket då?»
»Att inberätta för honom allt hvad du sagt mig i dag.»
»Jag har icke sagt någonting,» utropade Scevinus oroligt.
Petronius lade sin hand på hans axel.
»Du har kallat kejsaren en dåre, du har spått Pisos välde och
sagt: ’Det är ingen tid att förlora’. Hvad är det man bör skynda med,
käre vän?»
Scevinus bleknade, och ett ögonblick sågo de hvarandra i ögonen.
»Du säger icke detta åt kejsaren!»
»Nej, vid Kypris, det gör jag icke! Hvad du känner mig väl! Nej,
jag har ingenting hört och vill ingenting höra. Förstår du? Lifvet är
för kort för att man skulle öda sin tid på några dåd. Jag ber dig
endast gå till Tigellinus i dag och tala med honom lika länge, som du
talat med mig om hvad som faller dig in.»
»Hvarför det?»
»Emedan om Tigellinus någonsin skulle säga åt mig: Scevinus var
hos dig, så vill jag kunna svara: Han var äfven hos dig just denna
samma dag.»
När Scevinus hörde detta, bröt han sin elfenbenskäpp midt itu och
sade:
»Må det onda brytas som detta rör! Jag skall gå till Tigellinus i
dag och sedan på Nervas fest. Du kommer väl också dit! I alla
händelser trätfas vi på amfiteatern, där de sista kristna skola uppträda i
öfvermorgon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
