[viä'j mångta'nj]. Fr. (T. Altenberg) en af ålder känd zinkmalmsfyndighet, innehåliande gallmeja (calamin) eller zinksilikat (kiselzinkerz) och belägen i det neutrala området Moresnet (se d. o.) i ett hörn af belgiska prov. Limburg ej långt från gränsen mot Tyskland. Malmen användes i forna tider såsom tillsats vid kopparsmältning för att framställa mässing. Först i början af 1800-talet lyckades en belgisk kemist, abbé Daniel Dony, att af malmen framställa zinkmetall, dock utan ekonomisk framgång. Efter honom arbetade i 20 år Dominique Mosselmann med detta problem, slutligen med bättre framgång. Men först sedan år 1837 bolaget »La Vieille Montagne» (se nästa art.) öfvertagit grufvorna, uppstod den storindustri i zinkproduktion, som nu finnes och erhöll zinkmetallen sin nuvarande stora ekonomiska betydelse.
Th. N-m.
