Artikel ur första utgåvan, band 17, spalt 889, fjärde ovanifrån
Vieille-Montagne
[viä'j mångta'nj], La, en i dagligt tal och äfven i skrift brukad
benämning på det stora industriella bolag, hvars egentliga namn är
»Société anonyme des mines et fonderies de zinc de la
Vieille-Montagne». Detta bolag, hvars ändamål är att framställa
zinkprodukter, har sitt hufvadsäte i Angleur, nära Liége, Belgien. Det
grundades 1837 och öfvertog då grufvorna vid la Vieille-Montagne (se
föreg. art.) inom Moresnet samt har
utsträckt sin verksamhet till flere land, bl. a. Sverige, der det eger
Ammebergs zinkblendegrufvor, belägna i Örebro och Östergötlands län.
»La Vieille-Montagne» är ett bland Europas största industriella
företag. Med dess historia sammanfaller till en stor del zinkmetallens
såsom föremål för industri och nyttig användning. Då bolaget först
öfvertog grufvorna vid Moresnet, hade det stora tekniska svårigheter
att bekämpa, men efter 1846, då ledningen af bolaget öfvertogs af
Saint-Paul de Sincay (död d. 28 Juli 1890), har det
haft en storartad och snabb utveckling. År 1837 producerade bolaget
2,540 ton zink; 1891 producerade det öfver 60,000 ton olika
zinkprodukter, mest metallisk zink i olika former. Europas hela
zinkproduktion är omkr. 270,000 ton. Det näst La Vieille-Montagne
största zinkproducerande bolag är det Schlesiska, med en tillverkning
af omkr. 25,000 ton. La Vieille-Montagne eger zinkgrufvor i Belgien,
Tyskland, Sverige, på Sardinien, i Frankrike, Algeriet och Spanien,
smälthyttor i Belgien, Tyskland och Frankrike, valsverk i Belgien,
Tyskland och Frankrike samt zinkhvittsfabriker i Belgien och
Frankrike, eller tillsammans mellan 20 - 30 större industriella
etablissement förutom kontor och agenturer på flere platser. Vid dessa
etablissement betjenas bolaget af omkr. 450 tekniska och
administrativa tjenstemän samt 7,301 fasta arbetare (1891) med
delaktighet i bolagets pensions-, spar- och hjelpkassor; dessutom
förekommer en mängd tillfälliga arbetare. Bolagets aflöningsstat till
arbetarepersonalen uppgår till ungefär 8 mill. francs om
året. Bolagets aktiekapital, som i början var 7 mill. francs, är nu 9
mill. francs. För år 1891 utdelades till aktieegare i bolaget
3,656,250 francs, eller 40,62 proc. å aktiekapitalet, afskrefvos å
anläggningskostnader m. m. 1,583,333 francs, afsattes till
reservfonden 950,523 francs, och fördelades i tantiemer åt direktörer
och tjenstemän m. fl. 593,076 francs. Den ledande principen vid
bolagets förvaltning har varit att snabbt amortera
anläggningskostnader, skapa stora reservfonder och gifva alla
tjenstemän tantieme. För sina arbetare har bolaget väl sörjt; skolhus,
sjukhus och läkare underhållas af bolaget, bostäder uppföras som kunna
af arbetarna småningom förvärfvas såsom egna, och pensions-,
begrafnings-, sjukhjelps- och sparkassor för arbetarna äro af bolaget
inrättade eller underhållas af detsamma. Bolagets styrelse utgöres af
ett »Conseil d'administration» af 9 personer, bland dem en
»administrateur-directeur-general», samt ett »College des
commissaires» af 6 personer. Generaldirektören och hufrudkontoret äro
i Angleur, Belgien, men i Paris finnes en »sous-directeur-general».
Generaldirektör är f. n. Saint Paul de Sinçay j:or, son till den
ofvannämnde de Sinçay.
I Sverige eger bolaget Åmmebergs zinkgrufvor samt åtskillig
jordegendom. Åmmebergs zinkgrufvor äfvensom de gamla
Vena koboltgrufvor såldes år 1857 till »La Vieille-Montagne» af
J. E. Lundgren för en summa af 2,5 mill. francs. Jordegendomen består
af gårdarna Åmmeberg, Åmmetorp, Lund och Öfre Knalla jämte några
smärre jordlotter på andra hemmans mark, alla i Örebro län, utgörande
tillsammans en areal af omkr. 1,843 har. Dessutom eger bolaget på
Hissingen omkr. 8,5 har mark för upplagsplats. Åmmebergs zinkgrufvor
bilda ett sammanhängande gruffält, beläget s. ö. om Askersund, dels
inom Hammars och Lerbäcks socknar af Örebro län, dels i Godegårds
socken af Östergötlands län. Fältet omfattade ursprungligen 31 intill
hvarandra liggande utmål, hvilka år 1869 med vederbörligt tillstånd
sammanslogos till ett enda stort utmål. Malmfyndigheten utgöres af
ett 3,5 km. långt zinkblendeförande lager hvilket till sin mellersta
del är sammanböjdt efter en mot n. buktande halfcirkel med omkr. 600
m. radie samt på ändarna fortsätter med rätlinig strykning i ö. - v.
Stupningen är från lodrät till 50° n. Inom malmlagret förekommer
zinkblendet samladt i en mängd långsträckta, större eller mindre
linser och körtlar, skilda genom ofyndiga eller nästan ofyndiga
mellanrum. Malmens mäktighet varierar i allmänhet från 0 till 6 m.; på
ett ställe har 12 m. mäktighet förekommit. I de mäktigaste
malmlinserna är malmen mindre zinkrik. Den fornämsta malm, som vid
Åmmeberg brytes, är, såsom nämndt, zinkblende men äfven blyglans i
arbetsvärd myckenhet anträffas på flere ställen i grufvorna.
Zinkblendet utmärker sig genom sin ovanligt ringa jernhalt samt är af
en rent brun och ljusbrun färg. Den malmlagret närmast omgifvande
bergarten är grå granulit, som i sin ordning omgifves af röd granulit
i n. och grå gneis i s. I malmens liggande påträffas ett högst 2 m.
tjockt lager af kalkspat, svart glimmer och hornblende med insprängd
magnetkis. Sporadiskt förekomma wollastonit, granat och idokras samt
gediget silfver. Inga eruptiva bergarter äro inom fyndigheten
anträffade. - Malmfyndigheten vid Åmmeberg var redan sedan länge
bekant, då bolaget La Vieille-Montagne köpte densamma, men först då
började arbetet derstädes med kraft. Schakt sänktes och malmen
blottades på flere ställen från dagen, hvarjämte år 1861 fältets
undersökning genom ett stoll- eller dagortsarbete påbörjades. Detta
stollarbete, »Schwarzmanns stoll» (uppkal]adt efter en bolagets
disponent i Sverige, Schwarzmann), går från en dalgång, kallad
Eckershyttedalen, och på en höjd af omkr. 39 m. öfver Vättern genom
hela fyndigheten på 50 m. djup under dag fram till ett schakt,
benämndt »Le Hon». Stollen, som är 3,700 m. lång, är det största
arbete af detta slag, som utförts i Sverige. F. n. (1893) finnas inom
fältet 5 större och 1 mindre schakt, alla lodräta, från hvilka arbetet
med brytningen af malmen utgår. De större schakten heta, från v. till
ö. räknadt, »Le Hon », 50 m. djupt, »Sinçay», 205 m. djupt, »S:t
Paul», 90 m. djupt, »Vilain XIV», 204 m. och »Perrier». 102 m. djupt.
Vid S:t Pauls schakt äro anlagda luftkompressorer, från hvilka luft,
för drifvande af borrmaskiner ledes i rör ned genom schaktet och åt
v. och ö. i grufvorna på en sammanlagd längd af 3,000 m. Fältets
högsta punkt ligger 172 m. öfver hafvets och 89 m. öfver Vätterns
yta. Takbrytning med igensättning är införd inom hela fältet.
Brytningsetagernas höjd är 50 m. Den brutna zinkmalmen skrädes dels
till »stuffblende» med 40 - 42 proc. zinkhalt, dels till »vaskmalm»
med i medeltal omkr. 24 proc. zink. Berg med mindre än 10 proc. zink
användes jämte alldeles ofyndigt till igensättningen. Vaskmalmen
anrikas genom mekanisk anrikning, och såväl stuffblendet som det vid
anrikningen erhållna koncentrerade vaskblendet rostas i flammugn,
innan det utföres till bolagets hyttor i Tyskland och Belgien, der
malmen slutligen nedsmältes.
Malmbrytningen har i medeltal utgjort för nedanstående år:
Zinkmalm. |
Blymalm. |
1861 - 65 | 12,978 ton |
| - |
66 - 70 | 24,389 » |
| - |
71 - 75 | 30,151 » |
1874 - 75 | 2,094 ton |
76 - 80 | 39,302 » |
76 - 80 | 2,667 » |
81 - 85 | 43,584 » |
81 - 85 | 1,463 » |
86 - 90 | 42,548 » |
86 - 90 | 1,701 » |
1891 | 42,314 » |
1891 | 1,742 |
Gruffältet är förenadt med den vid Vättern liggande Åmmebergs
egendom genom en 11 km. lång, normalspårig jernväg. Vid Åmmeberg har
disponenten sin bostad (grufingeniören och grufstigare bo vid
gruffältet) och finnas kontors- samt andra till administrationen
hörande byggnader äfvensom ett prydligt hotell för resande. Äfven det
stora anrikningsverket ligger vid Åmmeberg, likasom ock den väldiga
hyttebyggnad, der malmen rostas. Anrikningsverket drifves
hufvudsakligen med vattenkraft, och koncentreras der vaskblendet till
att hålla 40 - 42 proc. zink. Rosthyttan är en mycket stor byggnad,
der man, såsom nämndt, rostar stuffblendet och det koncentrerade
vaskblendet (sligen) i flammugnar för att aflägsna svaflet i malmen
och i stället oxidera zinken. Vid rosthyttan finnes en något öfrer 70
m. hög skorsten. Bolaget sysselsätter vid Åmmeberg, inklusive grufvor
och andra verkstäder, omkr. 794 arbetare, utom kontorspersonal och
ingeniörer. Vid grufvorna har bolaget uppfört och underhåller egen
små- och folkskola med fyra lärare. Vid Åmmeberg håller bolaget
läkare, apotek samt ett väl inrättadt sjukhus. För arbetarna finnas
sjukhjelp- och pensionskassor, hvilkas utgifter bolaget ensamt
bestrider. Äfven en sparkassa der arbetarna erhålla 5 proc. ränta, är
af bolaget inrättad; med ett ord, arbetarnas intressen äro på bästa
sätt tillgodosedda. Från Åmmeberg fraktas de färdiga produkterna till
Göteborg och till bolagets upplagsplats å Hisingen medelst två bolaget
tillhöriga ångare, och från Hisingen föras de till Antwerpen eller
Rotterdam med andra, svenska ångare.
Bolaget »La Vieille-Montagne» har genom det sätt, hvarpå det
omhänderhaft sin svenska egendom, inlagt stor förtjenst om den ort,
der egendomen ligger, och för hela landets bergshandtering har det
exempel på väl ordnad grufbrytning och administration, som
Åmmebergsverken uppvisat, utöfvat en i hög grad väckande
verkan. Bolagets disponent i Sverige är f. n. Cæsar Bekk. Dess
postadress är Åmmeberg, Askersund, dess telegrafadress Bekk Askersund.
Närmaste jernvägsstation är Ingelsby.
Th. N-m.
Project Runeberg, Tue Dec 18 02:28:39 2012
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nf/aq0889d.html