[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tertiärtidens äldre del, cocentiden, samt de
under namn af "Molass" kända lagren af sandsten
och konglomerat, hvilka tillhöra miocenperioden,
tertiärforinationens mellersta afdelning. Det
förhållandet, att denna formation icke träffas
annanstädes än vid utkanterna af Alperna, visar,
att hela det område, som Alperna nu intaga,
varit fastland, medan det miocena hafvet afsatte
molassen. Att deremot de miocena lagren icke
förblifvit oberörda af de storartade nivåförändringar,
som försiggått hos Alperna, framgår deraf, att de
icke allenast äro upplyfta, böjda och veckade, utan
att hela berg äro liksom öfverändakastade, så att de
ursprungligen understa lagren kommit öfverst. Detta
är förhållandet med bl. a. det bekanta Rigi. Endast
på sådant sätt kan man nämligen förklara, att, t. ex.
vid Rigi-Scheideck, cocen- och kritlager ligga ofvanpå
miocent konglomerat, s. k. "Nagelfluh". I alpdalarne
och på slätterna vid foten af bergshöjderna förekomma
mäktiga aflagringar af lösa jordlager, grus, sand
m. m., hvarjämte en mängd större och mindre block
och stenar, erratiska block, flyttblock, äro utspridda
vidt omkring, utvisande att alpernas glacierer, som
nu äro bundna vid vissa mera inskränkta områden, i
forna tider haft en mycket vidsträcktare utbredning.
E. E.
Vidkommande klimatet må nämnas, att de vestra
och södra delarne af Alperna i det hela taget
äro varmare än de östra och norra. Dock råder i
allmänhet en stor klimatisk vexling. På det bälte af
5 breddgrader, som Alperna omfatta, finner man alla
klimatskiftningar, från det varma tempererade till
det kalla. Temperaturen blir lägre, ju högre man kommer
upp, och aftager i medeltal 1° C. för hvarje 540:de
fot i höjd. Detta temperaturens aftagande med höjden
är dock hastigare om sommaren än om vintern. En
medeltemperatur af 0° finner man i de norra Alperna
vid omkr. 6,500 fots höjd, i Centralalperna vid
omkr. 6,800 f. och i de södra Alperna vid omkr. 7,800
f. Snögränsen, som motsvarar en temperatur af -4°
C., ligger i de norra Alperna vid omkr. 8,450 f.,
i Centralalperna vid omkr. 8,750 f. och i de södra
Alperna vid omkr. 9,750 f. Medeltemperaturen på de
högste topparna är - 12° till - 15° C., och klimatet
derstädes motsvarar i det närmaste det klimat,
som man finner vid 70° n. br. - Från Mont Viso till
Gross-glockner räknar man inemot 4300 glacierer. Dessa
delas i 20 grupper och hafva tillsammans en ytvidd
af omkr. 100 qv.-mil (jfr Glacierer). - Alpernas
regnmängd är betydlig och uppgår i allmänhet till
3,25 f. för året, men kan stundom, såsom i den öfre
Tagliamento-dalen, stiga ända till 7,8-8,4 f. Icke
endast i snöregionen, utan äfven redan vid en höjd
af omkr. 4,800 f. är snödagarnes antal vida större än
regndagarnes. - Bland vindarne äro sydvestvinden och
nordöstvinden de vigtigaste. Den förre, schweizarnes
"Föhn", är varm, häftig, stormig och förslappandc. Han
är af stor betydelse, derigenom att han genom
sin värme påskyndar snöns smältning om våren och
underlättar markens odling i de högre belägne delarne
af bergsdalarne. Nordöstvinden, i Schweiz kallad
"Bise", medför deremot klart väder med torr luft och
lägre temperatur.
Alperna äro rika på mineralkällor (Gastein,
Aix les Bains m. fl.). Deras malmrikedom deremot
är deremot icke betydlig i förhållande till deras
utsträckning. Bergsbruket i Schweiz’, Frankrikes
och Italiens alpområden lemnar endast antracitkol,
jern, nickel, bly och bergsalt. Östalperna,
i hvilka bergsbruket är högst uppdrifvet, äro
jämförelsevis rika på koppar och bergsalt. Steiermark
lemnar utmärkt jern, Kärnten bly, Krain zink och
qvicksilfver. Saltverk finnas i öfre Österrike,
Salzburg, Tyrolen och öfre Bajern. I Alperna
finnes äfven god byggnadssten, såsom granit, täta
kalkstensarter, marmor, skiffer m. m.
Växtligheten på Alperna är i flere afseenden
egendomlig. På deras södra sida råder den italienska
floran, som jämväl sträcker sig djupt in i dalarne,
De norra sluttningarna åter hafva samma flora som
mellersta Europa och dess berglandskap. På vinregionen
följer der (i Schweiz) valnötsträdets och det äkta
kastanjträdets region, ännu högre upp växa bokarna
och slutligen konifererna. Derofvan, vid 5,500-
6,000 fots höjd, vidtager den egentliga alpregionen
med sina egendomliga Alpväxter (se d. o.), hvilka
sträcka sig ända till gränsen för den eviga snön.
Alpernas djurverld är i de lägre delarne nästan
densamma som i det mellersta Europa. Men i de högre
delarne, ofvan skogsgränsen, finnes en fullkomligt
alpin flora, som karakteriseras genom vackert färgade
fjärilar, egendomliga skalbaggar och sniglar, foglar
(lamgamen, alpkajan, alp- eller snökråkan, fjällripan
m. fl.) och däggdjur (gemsen, den nästan ensamt i de
Grajiska alperna förekommande stenbocken, vargen,
björnen, vildkatten, lodjuret, murmeldjuret,
den hvite alpharen m. fl.). - Vattendragen äro
rika på flere slag af foreller, gäddor, abborrar
o. s. v. - Bland husdjuren äro Alpernas många ädla
nötkreatursraser väl kända och berömda. Get- och
fårafveln är högt uppdrifven.
De äldsta spåren af alpernas forna befolkning äro
de s. k. pålbyggnaderna, af hvilka många lemningar
förekomma i de fleste alpsjöarne, såsom Geneve-,
Zürich-, Starnberg-, Würm- och Bodensjöarne. Af
i dessa byggnader funna sten- och bronsvapen
samt verktyg tyckes framgå, att deras innevånare
hufvudsakligen utgjorts af keltiska stammar. Några af
dessa underkufvades af romarne och togo inflytande
af den romerska odlingen. En del af befolkningen
i några afskilda delar af Graubünden, Tyrolen och
Savojen, de s. k. ræto-romanerna eller ladinerna
(till antalet omkr. 70,000, med ett eget
språk, ræto-romanskan eller ladinskan), anses
af några forskare vara lemningar af dylika,
romaniserade kelter, under det att andra anse dem
vara af etruskisk stam. En stor del af alpområdet
öfversvämmades sedermera af åtskilliga germanska
skaror, som utrotade eller utdrefvo dess förra
befolkning. Af dessa germaner slogo sig alemannerna
och några andra beslägtade stammar ned i Östalpernas
hufvuddalar och satte sig slutligen i besittning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
