[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikas folkmängd till vid pass 84 1/2 millioner,
hvilket gifver en folkmängdstäthet af öfver hufvud
allenast 112 personer på hvarje geografisk qv.-mil. På
Nord-Amerika, Grönland medräknadt, skulle komma nära
52 mill. (relativ folkmängd 126), på Syd-Amerika nära
25,400,000 (relativ folkmängd 78), på Central-Amerika
något mer än 2,800,000 (relativ folkmängd 274)
och på de Vestindiska öarna nära 4,200,000 (relativ
folkmängd 940). Amerika i sin helhet är således 15
gånger glesare befolkadt än Europa; det öfverträflas i
detta hänseende jämväl af Asien, som är nära 9 gånger,
och af Afrika, som är omkring 3 1/2 gånger tätare
befolkadt, hvadan endast Australien, den yngste
verldsdelen, har att i fråga om folkmängdstäthet
framte lägre siffror (28 personer på qv.-milen).
Fyra raser ingå i folkmängdssiffran: den
s. k. amerikanska, polar-rasen (eskimåer), den
invandrade europeiska (germaner i norr, romaner
i söder) och den införda neger-rasen. Hvad den
förstnämnda vidkommer, må till en början anmärkas,
att alla dithörande folk öfver hela Amerika otvetydigt
förråda ett gemensamt ursprung, samt vidare, att de
nyare forskningarna på raslärans område lemnat ganska
starka intyg för sannolikheten af deras nära
frändskap, om också ej identitet, med den mongoliska
rasen. En invandring öfver det smala Behrings sund
är också ett antagande, som i och för sig ej innebär
någon orimlighet. Genom blandning af dessa raser
hafva i Amerika uppstått en mängd mellanlänkar:
mulatter, mestizer, quadrooner, zambos m. fl. Icke
mindre än 16 mill. af befolkningen anses tillhöra
denna blandade grupp. Negrerna äro till antalet vid
pass 10 millioner, och den äfven i andra hänseenden
så gynsamt lottade kaukasiska rasens representanter
ega jämväl en betydande numerisk öfvervigt, i det att
deras antal ej kan anslås lägre än till 49 millioner.
Vid tiden för europeernas invandring hade landets
äldre befolkning redan på några punkter (särskildt på
Perus, Cundinamarcas och Mejicos högslätter)
utvecklat en viss grad af civilisation, under
det att den kringströfvande, jagande vilden, liksom
än i dag, höll sig till låglandet. Det storartade
kolonisationsarbete, som nu började och i hvilket
spaniorer och portugiser, engelsmän, fransmän och
holländare täflade med hvarandra, ändrade i det
hela icke synnerligen mycket i den ursprungliga
befolkningens sociala ställning. I öfrigt är hela
denna ras stadd i hastig minskning. Den har ej kunnat
undgå verkningarna af den lag, hvilken dömer till
undergång hvarje i sedligt och intellektuelt hänseende
underlägset slägte, som ställes sida vid sida med
ett högre. Den "röda" rasen representeras dock ännu
af vid pass 9 millioner individer.
Politisk indelning. Kolonier. Till följd af
tilldragelser, för hvilka de särskilda staternas
historia får redogöra, bestå för närvarande inom
Amerika 19 själfständiga stater, hvilka alla med
undantag allenast af en - kejsardömet Brasilien -
antagit den republikanska samhällsformen. Dessa
fristater äro: Nord-Amerikas Förenta stater,
Mejico, Guatemala, San Salvador,
Honduras, Nicaragua, Costa-Rica, negerstaten Haiti,
mulattstaten San Domingo, Venezuela, Columbias
Förenta stater, Ecuador, Peru, Bolivia, Chile,
Argentina, Paraguay samt Uruguay. Ehuruväl nämnde
fristater tillsammans utvisa summan af den minskning
europeernas kolonialvälde måst vidkännas, återstår
för Europas stater ändock ett icke ringa antal
vigtiga kolonier och besittningar. Engelsmännen
ega: Dominion of Canada (provinserna Ontario och
Quebec - hvilka omfatta det forna Öfre och Nedre
Kanada -, Nya Braunschweig och Nya Skotland),
Prins Edvards ö, Manitoba, Britiska Columbia och
Nordvest-territoriet (de forna Hudsonsbay-landen),
vidare Newfoundland, Bermudas-öarna, Bahama-öarna,
Jamaica bland de Stora Antillerna, och bland de Små
Antillerna Trinidad, Tabago, Grenada, S:t Vincent,
Barbadoes, S:ta Lucia, Dominica, Antigua, Barbuda,
Anguilla m. fl.; vidare Honduras, en del af Guyana
och ändtligen Falklands-öarna - tillsammans 172,666
qv.-mil, med 5,185,189 innev. Holländarne ega: af
Antillerna: Curaçao, S:t Martin, S:t Eustache, Saba
m. fl., samt en del af Guyana (Surinam) - tillsammans
2,187 qv.-mil, med 97,471 innev. Frankrike eger öarna
S:t Pierre och Miquelon (utanför Newfoundland),
af Antillerna: Martinique och Guadeloupe m. fl.,
samt en del af Guyana (Cayenne) - tillsammans 2,254
qv.-mil, med 345,334 innev. Spanien eger Cuba och
Porto Rico, 2,324 qv.-mil, med 2,021,500 innev.;
Danmark: Grönland och Antillerna S:t Croix, S:t
Thomas och S:t Jean; Sverige: S:t Barthélemy, 0,38
qv.-mil, 2,390 innev. (1872).
Upptäcktshistoria. Hos antikens författare
träffas en och annan sägen om en ö långt bort
i Atlantiska hafvet, och man har likaledes hos
kinesiska skriftställare funnit underrättelser
från 5:te århundradet e. Kr. om en förbindelse
mellan Kina och ett stort land, Fu-sang, hvilket
man velat identifiera med Amerika. Någonting
rätt pålitligt finnes dock knappast i dessa
underrättelser. Den första säkert kända upptäckten
af Amerika utgick från nordboarna. Grönland hade
år 982 blifvit upptäckt af islänningen Erik röde
och blef snart en blomstrande koloni. Eriks son
Leif den lycklige trängde ännu längre fram. På
en verklig upptäcktsresa, omkr. år 1000, kom han
till Helluland ("klipplandet", sannol. Labrador),
Markland ("skogslandet", sannol. Nya Skotland) och
Vinland ("vinlandet", sannol. trakten mellan Boston
och New-York). En och annan fornlemning på Amerikas
östkust härstammar från tiden för nordboarnas besök
derstädes. Förbindelsen mellan Grönland och Vinland
bibehöll sig öfver 100 år, men upphörde sedan under
förra hälften af 1100-talet, och upptäckten blef utan
all betydelse för framtiden. Det må endast anmärkas,
att Columbus år 1477 besökte Island och då troligen
hörde sägnen om fastlandet vesterut.
Äran af Amerikas egentliga upptäckt tillhör genuesaren
Kristoffer Columbus, som den 3 Aug. 1492 afseglade
från hamnen Palos i Andalusien med tre små spanska
skepp och den 12 Okt. landade på ön Guanahani, en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
