[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Längd Fl.-omr.
La Plata . . . . . . . 480 55,400.
S:t Lorenzo . . . . . . 450 18,600.
Orinoco . . . . . . . . 338 17,750.
Lägger man dertill de amerikanska flodernas i
allmänhet utomordentliga segelbarhet, skall man
lätt finna hvilka mäktiga häfstänger för en
med jättesteg framilande civilisation "den nya
verlden" eger i dessa vattenleder. För denna
allmänna öfversigt torde det vara nog att, utom de
förut uppräknade vattendragen, nämna vestkustens
tvänne enda betydligare floder, Rio Colorado, med
utlopp i Kaliforniaviken, samt Oregon. En rikare
flodbildning göres der omöjlig af bergskedjornas
närhet till hafvet. - Äfven i fråga om insjöarnes
mängd och storlek intager Nord-Amerika, och särskildt
den del deraf, som ligger mellan 67:de och 42:dra
breddgraden, ett märkligt rum. Der finnas hopade
större massor af färskvatten än på någon annan trakt
af jorden, och ett sjösystem sådant som de Kanadiska
sjöarnes - Ontario (460 qv.-mil), Erie (515), Huron
(770), Michigan (630) och Öfre sjön (Lake superior,
2,000) - samt dessas nordvestliga fortsättningar -
Winnipeg (420 qv.-mil), Atabasca (150), Stora slafsjön
(560) och Stora björnsjön (370) - söker i hela verlden
sin like. De mejicanska sjöarne, Nicaraguasjön (290
qv.-mil) i Central-Amerika och Titicaca, Syd-Amerikas
förnämste och namnkunnigaste insjö (151 qv.-mil,
belägen på vid pass 12,000 fots höjd öfver hafvet),
äro jämförelsevis obetydliga.
Bland de till det egentliga Amerika hörande ögrupperna
böra i främsta rummet nämnas de s. k. Vestindiska
öarna, alla liggande i sträckning mellan halfön
Florida och Orinocos mynning och icke osannolikt
lemningar af en splittrad kontinent. De förnämsta:
Cuba (2,158 qv.-mil), Haiti (San Domingo, 1,403
qv.-mil), Jamaica (197 qv.-mil) och Porto Rico
(166 qv.-mil), kallas med ett gemensamt namn de
Stora Antillerna; af de öfriga, de Små Antillerna,
äro <i>Guadeloupe, Martinique, Antigua, Barbadoes,
Tabago och Trinidad de förnämsta. I n. ö. om Cuba
sträcker sig raden af Bahama-öarna eller Lucayos, af
hvilka Guanahani (San Salvador) eger verldshistorisk
betydenhet. Eldslandets arkipelag, jordens sydligaste
bebodda punkt, de nära nog öde Falklandsöarna,
Juan Fernandezgruppen samt Chincas-öarna, vid
kusten af Peru, och Galápagos-öarna äro nästan
det enda Syd-Amerika kan uppvisa i detta afseende,
under det Nord-Amerika i Newfoundlands-arkipelagen
(Newfoundland, 1,891 qv.-mil, Prins Edvards ö,
102 qv.-mil, Kap Breton och Anticosti) och i Norra
Ishafvets otaliga, men ännu föga kända ögrupper kan
förete motstycken till den storartade vestindiska
öbildningen. Utanför Nord-Amerikas vestkust ligga
Quadra-Vancouvers-arkipelagen m. fl. öar, och
Aleuterna bilda i fortsättning af halfön Aljaska
liksom en brygga öfver till Asien (Kamtsjatka).
Naturalster. Tvifvelsutan är ingen af de öfrige
verldsdelarna så rik på mineralrikets skatter. I
främsta rummet gäller detta de s. k. ädla metallerna,
i hvilkas värde först Amerikas
upptäckt och sedan, i våra dagar, guld-
och silfverupptäckterna i Kalifornien och
Nevada m. fl. af Förenta staternas vestra
delar åstadkommit verkliga revolutioner.
Årliga afkastningen af Perus och Mejicos grufvor
skattades af Humboldt, vid detta århundrades
början, till mer än 166 mill. kronor; men de
stora politiska omhvälfningarna gjorde snart ett
märkbart afbräck i detta förhållande (1810-1829
skattas årsvinsten ej ens till hälften af
nyssnämnda summa). Under de senaste 25 åren hafva
enligt officiella uppgifter gruffälten i Stilla
hafsstaterna afkastat mer än 5,700 mill. kronor,
hvaraf Kalifornien ensamt lemnat nära 3/4 - nästan
alltsammans i guld. Brasiliens diamantrikedom är
allbekant. Chile, Cuba och nejderna kring Lake
superior ega koppargrufvor, som höra till de
rikaste i verlden; bly finnes i ymnighet kring öfre
Mississippi och i Mejico, qvicksilfver i Mejico och
Peru, platina i Nya Granada: salt finnes i ymnighet
och likaledes stenkol. (De kolförande lagren
i Förenta staterna skattas till en yta af omkring
9,250 geogr. qv.-mil!). - Vi hafva redan antydt, att
växtligheten i Amerika, gynnad af riklig fuktighet,
är af härligaste art. Naturligtvis få då
undantagas de nejder, der det arktiska klimatet
herskar. Kanadas timmer samt färgträdsarterna
i Central- och Syd-Amerika hafva sedan
länge en framstående plats i verldshandeln.
I urskogarne träffas sådana växtrikets jättar
som den kaliforniska Wellingtonia gigantea,
hvilken når omkr. 400 fots höjd. Bland de
ursprungliga alstren af Amerikas vegetation
nämna vi potatis, kakao, vanilj, majs, bomull, tobak,
indigo, kina-bark, kautschuk. Deremot äro såväl
våra vanliga sädesslag och s. k. sydfrukter som en
del af Amerikas numera största stapelvaror (kaffe,
socker, ris) ursprungligen lån från "gamla verlden".
Äfven vinodling är försökt, men ännu utan särdeles
stor framgång. - I motsats till växtverldens rikedom
företer den amerikanska djurverlden jämförelsevis
ringa omvexling, åtminstone hvad ursprungligheten
vidkommer. Samtliga våra vanliga nyttiga husdjur:
hästen, hornboskapen, svinet och fåret,
hafva dit införts och trifvas förträffligt,
minst dock fåret, hvars ull förlorar i finhet.
Inhemska äro bland däggdjuren lama, guanaco och
vicunna, bisonoxen och Newfoundlandshunden.
Rofdjur finnas väl, men, i jämförelse med lejonet och
tigern, äro puma och jaguaren föga fruktansvärda.
Polartrakternas rikedom på björn, räf, ren, såbel,
bäfver m. fl. har gifvit upphof åt en storartad
pelshandel, som i sjelfva verket jämte Newfoundlands
stora hafsfiske, La Plata-staternas och Brasiliens
hudar samt Cincinnatis fläsk äro nära nog det
enda, hvarmed djurverlden bidrager till Amerikas
andel i verldshandeln. Ur fogelverlden nämna vi,
såsom karakteristiska, kalkonen, vandringsdufvan
samt de båda motsatserna kondoren och kolibri.
För alligatorn, boa- och skallerormen äfvensom
andra otaliga större och mindre reptilier visa
sig Amerikas naturförhållanden synnerligen gynsamma.
Befolkningsförhållanden. Senaste beräkningar (1875),
verkställda med stöd af säkraste tillgängliga
uppgifter, skatta hela Ame-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
