Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apodiktisk - Apofyllit - Apogeum - Apokalyps - Apokalyptik - Apokalyptiker - Apokalyptisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjelp af i kronpipen sittande tandlika bihang
fånga insekter, som i blommorna söka honung,
och qvarhålla dem, tills de dö. Af en annan art,
A. cannabinum L., indiansk hampa, fås hvita, starka
basttrådar, som bearbetas till siden-liknande
tyg. Äfven denna art härstammar från Nord-Amerika.
Ldt.
Apodiktisk (af Grek. apodeiknýnai, uppvisa, bevisa),
log., otvifvelaktig, obestridligt viss. Ett omdöme, i
hvilket predikatet tänkes som en nödvändig bestämning
till subjektet, d. v. s. i hvilket utsäges, att något
måste förhålla sig så eller så, kallas ett apodiktiskt
omdöme. Jfr Modalitet.
Apofyllit (af Grek. apophyllízein) utbreda sig
i blad), miner., ett af kiselsyra, kalk, kali,
vatten och litet fluor sammansatt, i färglösa eller
rosenröda, väl utbildade kristaller förekommande
mineral, som vid upphettning pöser ut i bladlika
massor. A. är tämligen sällsynt och är funnen
hos oss i Utö och några andra jerngrufvor.
P. T. C.
Apogeum, astron., den punkt i månens bana, der
afståndet från jorden är störst. Då, såsom skenbart
är fallet, solen tankes beskrifva en ellips kring
jorden, kallas den punkt, der solen är på största af
ståndet från jorden, solbanans apogeum. Jfr Perigeum.
E. J.
Apokalyps (Grek. apokálypsis, betyder i allmänhet
afslöjande, uppenbarelse, men nyttjas i synnerhet
om Johannes uppenbarelse. Jämväl andra skrifter af
liknande innehåll benämnas stundom apokalypser. Se
nästa art.
Apokalyptik (jfr Apokalyps) kallas den gren af den
senare judiska literaturen, som i underbara syner och
symboliska bilder söker skildra det kommande Guds-
och Messiasriket såsom en uppfyllelse af alla löften
och profetior. Denna literatur uppstod först efter
af slutandet af den gamla profetian och i tider af
djupaste elände. Såsom den äldsta apokalyptiska
skrift räknas Daniels bok, som är skrifven under
den svåra tid, då Antiochus Epiphanes förtryckte
judarna (trol. år 167 f. Kr.). Vidare märkas Henochs
(Enochs) bok, de Sibyllinska apokalypserna och Esras
apokalyps. I motsats till de egentliga profetiorna,
som framställa Messiasriket såsom ett fjerran
skymtande ideal, bebåda de apokalyptiska skrifterna
den nya verldsordningen såsom omedelbart förestående,
ja de beräkna till och med år och dag för hennes
inträde.
Äfven i den första kristna kyrkan uppstod en
dylik literatur, till hvilken höra, utom Johannes
uppenbarelse, De tolf patriarkernas testamente,
Hermas’ herde m. fl.
G. O. L.
Apokalyptiker (jfr Apokalyps), författare eller
tolkare af skrifter med apokalyptiskt innehåll;
svärmare, visionär. Ordet brukas företrädesvis om
dem, som tro sig hafva den kristna kyrkans hela
utvecklingshistoria profetiskt framställd i Johannes
uppenbarelsebok och derför söka att, äfven i de
minsta detaljer, på historiens händelser tillämpa de
i nämnda bok omtalade synerna och uppenbarelserna. Det
tusenåriga riket har mer än en gång ansetts vara nära
förestående. I den kristna kyrkans äldsta tider
fick denna tro insteg hos det jude-kristna
partiet, och i 2:dra årh. hyllade montanisterna
samma mening. Äfven Justinus Martyr, Tertullianus,
Irenæus och Hippokrates m. fl. delade tidehvarfvets
apokalyptiska tro. Skolan i Alexandria motsatte
sig denna sinliga uppfattning af Johannes
uppenbarelse, och när kristendomen blifvit upphöjd
till statsreligion, undanträngdes tron på en snart
förestående verldskatastrof. - Under medeltidens oro
och mörker dök denna tro upp på nytt. Den katolska
kyrkans splittring, otaliga kättares uppträdande,
islams utbredning - detta var för katolikerna
en bebådelse om verldens snara undergång,
medan deremot protestantismens förkämpar sågo en
representant af antikrist i sjelfva det påfliga
Rom (så t. ex. Luther). Såsom apokalyptiker från
denna tid må nämnas Joakim från Floris (som fick
svärmiska efterföljare bland franciskanerna), Petrus
Johannes från Oliva, äfven katarerna, valdenserna,
apostolikerna, wicliffiterna och husiterna. -
I den Augsburgiska bekännelsen förkastades såsom
en judisk vidskepelse läran om det tusenåriga
riket. Bland protestanterna sökte Hugo Grotius och
bland katolikerna Bossuet att införa en nyktrare
uppfattning af apokalypsen, men lyckades lika litet
som Spener att göra sina åsigter gällande. Whiston
och Bengel äro apokalyptiska svärmare i det 18:de;
irvingianerna, Hengstenberg, Auberlen och i allmänhet
alla pietister äro detsamma i det 19: de årh. -
Genom Tübingenskolans nyktra, rent historiska
utläggning af apokalypsen banades vägen för en
på sunda tolkningsgrundsatser stödd uppfattning af
denna bok. Vår tids kritiska arbeten af t. ex. Ewald,
Lücke, de Wette och Volkmar hafva sökt fastställa den
mycket missförstådda bokens förhållande till den tid,
i hvilken hon skrefs.
Apokalyptisk (jfr Apokalyps), som är i
Uppenbarelsebokens anda; dunkel, gåtfull,
obegriplig. - Apokalyptiska figurer kallas i
den kristna konsten bildliga framställningar af
menniskor, djur och andra föremål, som finnas
omnämnda i Joh. Uppenb. Särdeles omtyckt under
sen-gotiken och renaissancen var afbildningen af de
fyra apokalyptiska ryttarna (döden, hungersnöden
och kriget; den fjerde, med kronan och bågen,
har blifvit tolkad på många olika sätt: än skall
han föreställa hersklystnaden, än den triumferande
Messias o. s. v.). Se Joh. Uppenb. kap. 6 o. ff. -
Det Apokalyptiska talet, det mystiska talet 666,
som i Joh. Uppenb. 13: 18 angifves vara vilddjurets
tal, hvilket "den, der förstånd hafver", skall
uträkna. Detta tal, som skall beteckna Antikrists
namn, har blifvit uttydt på många olika sätt. I
den äldsta kyrkan förklarade man det liktydigt med
Lateinos (latinaren), emedan latinarna (romarna) på
den tiden voro verldsherskare och talet 666 uppstår,
om man sammanlägger bokstäfvernas talvärden i det
grek. ordet Lateinos. Denna utläggning upptogs
sedermera af lutheranerna, hvilka med "Latinaren"
naturligtvis förstodo påfven. Katolikerna å sin sida
läste Lutheranos och läto det apokalyptiska djuret
betyda Luther.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
