Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assiento - Assiette - Assignat - Assignera - Assimilation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod den åt Spanien mot en ersättning- af 100,000
pund sterling (omkr. 1,800,000 kr.)- A. w-n.
Assiette; [asjätt af Ital. assettare, inrätta,
anordna], Fr., eg. läge, hållning,1 sinnesförfattning;
litet fat, liten tallrik.
Assignät, Fr., anvisning på ränta af fast egendom;
det pappersmynt, som på grund af den franska
nationalförsamlingens beslut den 19 April 1790
utgafs för att betacka Frankrikes nationalskuld. Det
bestod till eri början af anvisningar på värdet
af de indragna andliga och sedermera äfven af de
kungliga godsen samt emigranternas egendomar. Dylika
assignat utfärdades dock i sådan mängd (till ett
belopp af 45,578 mill. francs), att deras kurs snart
betydligt föll. Efter Kobespierres död blefvo de
nästan fullkomligt värdelösa, och för deras inlösande
utställdes en nytt pappersmynt, de s. k. mandaten.
Assignéra (Lat. assiynäre. påteckna), lian-delst.,
gifva en skriftlig anvisning (invisning) på betalning
eller utlemnande af varor. - Om Assignation,
Assignant, Assignat, As-signatar, se Anvisning.
Assimilation 1. Assimilering (af Lat. assi-miläre,
göra lik), likdaning. 1) Språkv. Den ljudlag, genom
hvilken efter hvarandra följande olika språkljud
ombildas till samma eller liknande ljud. Denne
ljudlag, som i de flesta språks historia är af
en mycket ingripande betydelse, har sin grund
i begäret att underlätta talorganens arbete
vid uttalet af orden. Det är nämligen i regeln
lättare att efter hvarandra uttala två lika ljud
än två af olika organ eller eljest på olika sätt
uttalade. Vanligen assimileras (likdanas) vokaler
med vokaler och konsonanter med konsonanter, stundom
dock äfven vokaler med konsonanter. Assimilationen
är antingen framåt v er kände, då ett föregående
ljud ombildar ett efterföljande, eller t i 11
bakaverkan de, då ett föregående ljud likdanas med
ett efterföljande. Af framåtverkande vo-kalisk
assimilation må märkas den egendomlige lagen om
vokalharmoni i den ural-altaiske eller skytiske
språkstammen, hvarigenom i afled-ningsändelserna
hårda vokaler (a, o, u m. fl.) föredragas, då roten
innehåller hård vokal, men deremot i de förra lena
vokaler (e, i, y m. fl.), då roten har len vokal. Så
heter i turkiskan af våra fäder: laba-lar-um-dan,
men af våra farfader: dede-ler-in-den; så i ungerskan
åt herden: juh-asz-nak, men åt trädgårdsmästaren:
kert-esz-nek. Tillbaka verkan de vokalisk assimilation
röjer sig t. ex. i de inom de germanska, i synnerhet
de nordiska, språken så vigtige lagarna rörande
öfvergångsljud 1. o ml j u d. Hit höra äfvenledes de
fall, då v och j inverka assimilerande på föregående
vokal; eljest inverka äfven r, Ä (se Brytning),
m, n m. fl. på detta sätt. Den konsonantiska
assimilationen, såväl den framåtverkande som den
tillbakaverkande, är antingen fullständig likdaning,
då två lika konsonanter uppkomma af två olika, eller
blott tillnärmning, då två i flere hänseenden olika
ljud i något särskildt hänseende göras hvarandra
lika. Exempel på det förra slaget af konsonantisk
assimilation lemna i sven-
skan snickare (af snid-kare), bröllop (af brud-lopp),
stanna (af stadna). stackare (af staf-karl),
lille (af litle), mitt (af mint), dricka (af
drinka, jfr drinkare), kapp (af kamp), i hvilka
alla assimilationen är tillbakaverkande, eller kam
(eg. kamm, af kamb), islänning (af -länding), stämma
(af stamna), der assimilationen är framåtverkande. I
sådana fall, då m likdanas med b eller p, n
med d eller t, ng med k eller tvärt om, röjer
sig assimilationen i sin enklaste och fysiologiskt
lättast bestäm-bare form, emedan i dem två olika ljud,
som uttalas af samma talorgan, öfvergå till två lika
ljud. Exempel på den senare arten assimilation lemna
köpte (af köp-de, jfr döm-de), der assimilationen är
framåtverkande, sömn (af sövn, så än i danskan; jfr
sofva), um-bära (af un[d]-bära), jänka (af jäm-ka),
samt i uttalet, ehuru ej i skriften angifvet, lagt,
sagt, heligt (uttalade och i fornsvenskan riktigt
skrifna: läkt, sakt, helikt, af lägga, säga, helig),
der assimilationen är tillbakaverkande. Till detta
senare slag kan ock räknas öfvergången från k j till
t j (jfr Assibilation). Stundom kan i ett ord båda
slagen af assimilation hafva försiggått, såsom i
icke (äldre ekki), af ett-ki (tt-k blir kk), hvilket
åter står för ett-gi (= ej ett, egentl. "ett ej";
jfr ingen af en-gi, "en ej").
- Flere andra språk lemna ock en mängd exempel
på konsonantisk assimilation. Så i latinet
just assimilare af ad-similare, vidare approbare
af ad-probare, intelligo af inter-ligo, offendo
af ob-fendo o. s. v., samt med ofullständig
assimilation eundem af euin-dem, lector af lego,
actor af ägo. I synnerhet i de romanska språken -
jämförda med deras moder, latinet
- röjer sig assimilationen i många fall; så
i Ital. atto, sette, esso, inno af Lat. actum,
sep-tem. ipsum, hymnus. - I sanskrit finnes ett
helt system konsonantiska assimilationsregler,
som tillämpas äfven då sjelf ständiga ord följa efter
hvarandra i samme sats; dessa innefattas i de s. k.
s a n d h i -reglerna. - Man plägar ofta säga,
att det ena eller det andra slaget af assimilation
inträdt för välljudets skull, men detta är endast
ett oegentligt uttryckssätt för: till underlättande
af uttalet. F*. L-r.
2) Fysiol. Inom djurfysiologien menar man
med assimilation den del af näringsprocessen,
genom hvilken de af djuren upptagna olikartade
näringsämnena förändras så, att de blifva
likartade med de förut i kroppen befintliga,
för organismens lif och förrättningarnas normala
förlopp nödvändiga ämnena. Under stundom räknar
man till assimilationen äfven matsmältningen,
eller den del af näringsprocessen, genom hvilken
det utifrån upptagna råmaterialet (födan) förarbetas
så, att näringsämnena kunna öfvergå ur tarmkanalen
i blodet; men en sådan uppfattning synes dock
vara mindre riktig. Matsmältningens.^ippgift är
nämligen egentligen endast den att ’möjliggöra
näringsämnenas Öfvergång i blodet, och först sedan
denna öfvergårig försiggått, kan den egentliga o
inbildningen af näringsämnena till verkliga saft-
och väfnadsbeståndsdelar - d. v. s. det egentliga
assimilationsarbetet - taga sin början.
39*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
