Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bailey, Philipp James - Bailiff, Eng. Se Bailli - Baillage, en billis ämbetsområde. Se Bailli - Bailleul - Bailli - Baillie, William - Baillie, Matthew - Baillie, Joanna - Baillot, Pierre Marie François de Sales - Bailly, Jean Sylvain - Baily, Edward Hodges - Bain, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidningen "Nottingham Mercury", är numera som advokat
bosatt i London.
Bailiff [belif],_Eng. Se Bailli.
Baillage [bajasch], en baillis ämbetsområde. Se
Bailli.
Bailleul [bajöl], stad i franska depart. Nord,
n. v. om Lille. Betydande spets- och
linnefabriker. 12,828 innev. (1872).
Bailli [bajl], Fr., var under medeltiden benämning
på anföraren för härbannet, på högre domare
och på förvaltarna af de kungliga domänerna i
Frankrike, sedermera äfven på domare af lägre
grad. Namnet, som är uppkommet af det grekiska
bajulos (titel på hofmästaren för de kejserliga
barnen i Konstantinopel), öfverflyttades om sider på
föreståndaren för de främmande köpmännen och från
denne åter på det venetianska sändebudet (bailo)
i sistnämnde stad. Medlemmarna af johannit-ordens
kapitel kallades dallim, hvaraf namnet bailli
uppstod. - I England var the "bailiff under medeltiden
en hög ämbetsman i grefskapen. Numera är han endast
en simpel rättstjenare. I några städer bär dock
den högste styresmannen ännu titeln bailiff. Ordet
användes äfven om kam-rerarna på de större herregodsen
i England.
Baillie [beli], William, vanligen kallad "kapten
Baillie", emedan han länge tjenade som kapten
i engelska armén, engelsk kopparstic-kare och
konsthandlare, född i Irland på 1720-talet,
är hufvudsakligen bekant genom sin märkliga
restaurering af den förderfvade Eem-brandtska
kopparplåten, som är vida känd och berömd under namnet
"Hundra-gulden-bladet". B. var mycket produktiv. Hans
verk-samhets-tid inföll mellan åren 1753-87.
1. Baillie [béli], Matthe\v, engelsk läkare och
anatom, f. 1761, d. 1823, lifmedikus hos Georg
III och Georg IV, var den förste, som i systematisk
form behandlade den patologiska anatomien. Hans
hufvudarbete är The morbid anatomy of some of the
most important parts of the human body (1793).
2. Baillie [beli], Jo ann a, engelsk skaldinna, den
förres syster, f. 1762, d. 1851. Hon väckte stort
uppseende genom A series of plays, in wich it is
attempted to delineate the stronger passions of the
mind, each passion being the subject o f a tragedy
and a comedy (1798), hvilka dock, liksom alla hennes
dramatiska arbeten, äro mindre lyckade. Bättre äro
hennes lyriska Fu-gitive ver ses (1840), hvilka ega
de gamle balladernas humor och enkelhet, B:s samlade
Dra-matic and poetical works utgåfvos 1851.
Baillot [bajå], Pierre Marie Frangois de Sales,
fransk violinist, f. 1771, d. 1842, studerade violin
för Polidori och Sainte-Marie samt längre fram för
Pollani i Kom. 1791 fick han i Paris på Viottis
rekommendation en plats i Théåtre Feydeau’s orkester
och blef sedermera lärare vid konservatoriet. 1802
blef han anställd i Napoleons privatkapell,
och 1805 började han sina vidsträckta konstresor,
som fortsattes till 1833. 1814 stiftade han i Paris
soaréer för kammarmusik, blef 1821 solo violinist vid
stora operan och var några år anförare för "concerts
spirituels". - B. var efter Kreutzer och Eode
hufvudmannen för den franska violinskolan. I
sitt spel sökte han i viss mån förena 18:de och
19:de årlr.s kraf. I synnerhet berömmes han för en
märgfuU och nyanserad stråkföring, fullhet i tonen
och storhet i uppfattningen. Framför allt var han
en utmärkt qvartettspelare. Hans kompositioner
vittna, enligt Spohrs och Vasielevskis omdömen,
om musikalisk bildning, sorgfällig och ytterst
violinmässig formbehandling, men de förråda
äfven en något konstlad och kallt beräknande
förståndsriktning. Samma egenskaper återfinnas äfven
i hans berömda lärobok L’art du violon (1835), som
är förträfflig i allt hvad som rör spelets mekanik,
men som i fråga om föredragssättet innehåller
nog ängsligt minutiösa föreskrifter. Detta
arbete föregicks af en Méthode de violon, som
B. utarbetade i förening med Rode och Kreutzer.
A. L.
Bailly [bajl], Jean Sylvain, fransk astronom och
statsman, f. 1736 i Paris, död under guillo-tinen
d. 12 Nov. 1793. Han riktade den astro-nomiske
vetenskapen med flere berömda arbeten (Histoire
de l’astronomie, 5 bd, 1775-87, m. fl.) och
förvärfvade sig ett aktad t namn äfven som
literaturhistoriker. Sin största ryktbarhet vann
han dock genom den betydande rol han spelade i den
stora revolutionens första skeden. Som deputerad för
Paris i tredje ståndet satt han i "Etäts généraux"
1789, blef, sedan nämnda stånd förklarat sig för
nationalförsamling, dess president och ledde som
sådan förhandlingarna under den minnesvärda sessionen
i Bållhuset d. 20 Juni. Efter Bastiljens stormning
(den 14 Juli) utnämnd till inaire i Paris, utmärkte
B. sig på denne svåre post genom hofsamhet, men ådrog
sig derigenom jakobinernas hat, hvilka beskyllde honom
för rojalistiska tänkesätt. Sedan han 1791 nedlagt
sitt ämbete, drog han sig tillbaka till landsorten,
men blef af sina fiender anklagad, förd till Paris
och dömd till guillotinen. I sina Mé-moires d’un
témoin de la revolution, hvilka utgåfvos 1804,
således efter hans död, gaf han en skildring af
revolutionens händelser.
Baily [beli], Edward Hodges, engelsk "bildhuggare,
Flaxmans lärjunge, f. 1788 i Bristol, d. 1867
i London. Redan 1818 vann han europeiskt rykte
genom sin Eva vid Milan. Tre år derefter blef han
medlem af den kongl. akademien i London. Bland
hans mest berömda arbeten må här endast nämnas
Nelsons bildstod på Trafalgar-kolonnen, ett af de
uttrycks-fallaste monument i verlden, samt Fox’
marmorstaty i Stephans-Hall.
Bain [ben], Alexander, filosof och naturforskare,
f. i Aberdeen 1818, blef professor vid universitetet
i Glasgow 1845 och sekreterare i "General board of
health" 1848. Aren 1857- 62 var han examinator i
logik och naturvetenskap vid universitetet i London,
vid hvilket han åter anställdes 1864, sedan han 1860
blifvit för sina staten visade tjenster utnämnd till
professor vid universitetet i sin födelsestad. B. har
gjort flere uppfinningar rörande elektriciteten,
bl. a. af elektriska ur och elektrokemisk telegraf
(1847). Af hans många skrifter må här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
