Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 351-352 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernward - Bernwardkorset. Se Bernward - Bero, den i medeltidens urkunder begagnade latiniserade formen af namnet Björn (se d. o.) - Berobanga, geogr., ö vid Borneo. Se Balambangan - Beroea - Beronius, Magnus - Beronius, Johan - Berosus - Berquin, Arnaud - Berrettini, Pietro, italiensk målare. Se Cortona - berri, fordom franskt hertigdöme. Se Berry - Berruguete, Alonso - Berruyer, Joseph Isaac - Berry - Berry, Charles Ferdinand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medeltidens konsthistoria har B. efterlemnat ett
frejdadt namn både som beskyddare af de sköna
konsterna och genom eget framstående
konstnärskap. Under hans ledning utfördes den efter
Trajani kolonn bildade s. k. Kristuskolonnen

(Hildesheim) samt Hildesheim-dômens märkliga,
reliefprydda bronsdörr. – Af
hans egna konstverk finnes nu
mera högst obetydligt i behåll.
Äkta är utan tvifvel det i Maria-Magdalena-kyrkan i
Hildesheim förvarade gyllene kors,
hvars grundform synes af
vidstående fig. – B. kanoniserades
1192. Såsom biskop
förekommer han afbildad med nämnda
kors (Bernwardskorset) i handen, och
såsom guldsmedernas skyddspatron afbildas han
med en hammare, med hvilken han arbetar på
en kalk.
R-n.

Bernwardskorset. Se Bernward.

Bero, den i medeltidens urkunder begagnade
latiniserade formen af namnet Björn (se d. o.).

Berobanga, geogr., ö vid Borneo. Se Balambangan.

Beroea. 1) Det nuvarande Veria, en af de
äldste städerna i Macedonien, prov. Emathia,
vid foten af berget Bermios. B. tillföll romarna
efter slaget vid Pydna (168). Apostelen Paulus
predikade der kristendomen mellan 49–65 e.
Kr. – 2) Det nuv. Aleppo l. Haleb. Se d. o.

Beronius, Magnus, ärkebiskop, f. i Upsala
1692, blef student 1707, magister 1716, e. o.
docens 1723, lektor i Gefle s. å., teologie adjunkt
i Upsala 1727, prestvigd s. å., poëseos
professor 1732 och 5:te teologie professor (utan
prebende) 1737. År 1745 blef han biskop i
Kalmar och 1764 ärkebiskop. Död 1775. B. var
en from och stilla man, som nitiskt och
samvetsgrant skötte sina ämbetsåligganden, men han
tyckes icke hafva haft några ovanligare
själsgåfvor. Hans latinska tal och skaldestycken
lofordas dock ganska mycket af hans samtida.
Till sina politiska åsigter var han anhängare af
mösspartiet, men undvek att taga någon
verksammare del i partistriderna. 1765–66 var
han presteståndets talman. Från honom
härstammar slägten Björnstjerna.

Beronius, Johan, grufbyggare, f. i Skärfs
socken i Vestergötland 1779, tog
hofrättsexamen 1799, studerade sedan mekanik under Erik
Nordevall och aflade 1802 bergsexamen i Upsala.
1805 blef han konstmästare vid Dannemora samt
fick uppdrag att länsa grufvorna och genom en
dammbyggnad skydda dem mot vidare
öfversvämningar. B. fullgjorde detta vigtiga
uppdrag på ett utmärkt sätt, och kompetent
myndighet har tillerkänt honom "en stor del af
förtjensten att hafva räddat Sveriges mest
värderade gruffält från en öfverhängande fara". Han
utnämndes 1830 till bergsfogde i Uplands och
Roslagens bergsfögderi och dog 1847.

Berosus (Grek. -os), prest vid Bels tempel
i Babylon, historieskrifvare och astronom,
föddes på Alexander den stores tid och skref på
grekiska en babylonisk-kaldeisk historia,
grundad på forskningar i Babylons gamla
tempelarkiv och högt skattad i forntiden. Hos
Josephus, Eusebios, Lynkellos m. fl. förekomma
åtskilliga utdrag ur denna historia. Dessa
samlades af Richter 1825, af Müller i hans
"Fragmenta historiae Graecae" (1848) och af Cory i
hans "Ancient fragments".

Berquin [berkä’ng], Arnaud, fransk
författare, f. 1749, d. 1791, började sin
författarebana med versifierade efterhärmningar af
franska och utländska skalder, men vann sin största
ryktbarhet genom att skrifva för ungdomen.
Hans Ami des enfants (1784) tillhör den franska
literaturens bästa ungdomsskrifter. B.
författade äfven några romaner i pedagogiskt syfte.

Berrettini, Pietro, italiensk målare. Se
Cortona.

Berri, fordom franskt hertigdöme. Se Berry.

Berruguete, Alonso, spansk bildhuggare,
målare och arkitekt, f. 1480 i Paredes de Nava,
d. 1561 i Alcala, vistades åren 1503–20 uti
Italien, der han utbildade sig under
Michelangelos ledning. Han gjorde epok genom att
i den spanska konsten, som vid denna tid
betänkligt led af prål och öfverlastning, införa
de store italienske mästarnas rena, ideala stil.
Kejsar Karl V skaffade honom mycken
sysselsättning och utmärkte honom på mångahanda
sätt. B:s berömdaste skulpturverk finnas i
Toledos katedral och i denne stads S:t
Johanneskyrka (relieferna på ärkebiskop Taveras
grafvård). Af hans målningar hafva många gått
förlorade; de förnämsta bland dem, som äro i
behåll, finnas i Salamanca och Valladolid. Bland
hans byggnadsarbeten må nämnas rådhuset i
Sevilla.

Berruyer [-ruije], Joseph Isaac, fransk
jesuit, f. 1681, d. 1758, väckte stort uppseende
genom sin Histoire du peuple de Dieu etc.
(1727, ny uppl. 1851), i hvilken han
förvandlade den bibliska historien till en roman, som
ingalunda är fri från anstötligheter. Boken
belades 1758 med bann af påfven Benedikt XIV.

Berry [-ri], fordom franskt hertigdöme,
omfattade 14,340 qv.-kilom. (258,5 qv.-mil) och
delades af floden Cher i öfre B. och nedre B.
Det bildar nu depart. Indre och Cher.
Hufvudstad: Bourges. Innevånarna kallas
berrichons eller berruyers. Landet fick sitt
namn af de galliske biturigerna. Under
frankernas tid styrdes det genom grefvar och sedan
917 af sina egne, under Burgund länspligtige
"vicomtes", af hvilka den siste sålde det till
konung Filip I af Frankrike. Sedan var B. ofta
apanage åt kungliga prinsar och blef 1360
upphöjdt till hertigdöme.

Berry [-ri]. 1) Charles Ferdinand, hertig
af B., son till grefven af Artois (Karl X), f.
1778, flydde under revolutionen (1792) med sin
fader till Turin, begaf sig sedan till Ryssland
och 1801 till England, der han morganatiskt
förmälde sig med en ung engelska, med
hvilken han hade två döttrar. Vid restaurationen
återkom han till Frankrike. 1816 förmälde han
sig med prinsessan Caroline Ferdinande Louise
(se nedan), och emedan hans äldre broder,
hertigen af Angoulême, var barnlös, hvilade
förhoppningen om bourbonernas fortlefvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>