Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besoldningsryttare - Besparingar å hufvudtitlarna - Bessarabien, rysk provins. Se Besarabien - Bessarion - Bessastadir (Bessastad) - Besseggen - Bessel, Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva. För tjenstehästarna, hvilkas antal för
en ryttare vexlade från 1 till 6, erhöllo
ryttarna foderpenningar, visst för hvarje häst. Den
egentlige skilnaden mellan besoldningsryttarna
och det öfriga inhemska rytteriet på denna tid
bestod i rekryteringssättet samt deri, att de förre
ständigt underhöllos af staten, då deremot det
senare endast erhöll årslön och för öfrigt
måste "försörja sig sjelf, så länge det låg hemma
i landet och icke var uppbådadt till någon
tjenstgöring". – "Bland besoldningsryttarna
märkas lifvakten till häst, eller hof-fanan
(gårdsfanari), hingstridare och drabanter"
samt möjligen en under Karl IX:s sista
regeringsår uppsatt fana dragoner. Hingstridarna,
till en början ett slags lifvakt, förlades senare
i borgläger å slotten och kungsgårdarna, der
de redo de hästar, som till betydligt antal
underhöllos på konungens stall. Efter sin
beväpning indelades hingstridarna i blanka och
svarta, fördelade i hvar sin fana. Ur
konungens rustkammare lemnades dem till fritt
nyttjande "harnesk, sadlar, hindertyg och rör",
hvarjämte de voro beridna på konungens hästar.
Genom Johan III:s bestämmelser samt ordnandet
af det inhemska rytteriets aflöning under Karl
IX förvandlades småningom besoldningsryttarna
till indelt rytteri enligt det äldre
indelningsverket. G. U.
Besparingar å hufvudtitlarna kallas sådana
behållningar å de beräknade statsutgifterna,
som uppstå t. ex. vid vakanser, då endast en
del af lönen utgår till den tjenstförrättande.
Dylika besparingar sammanföras efter
hufvudtitlarna och disponeras, med nedannämnda
undantag, af kongl. maj:t till utgifter inom den
hufvudtitel, å hvilken besparingarna skett. Dock
få de å ett reservationsanslag möjligen
uppkomna behållningarna disponeras endast för
sådana ändamål, som afsågos med detta särskilda
anslag, och ej för andra afdelningar af
hufvudtiteln. Besparingar å de s. k. förslagsanslagen
aflemnas till riksgäldskontoret. Förteckning
öfver det föregående årets besparingar å löner och
anslag skola inom den 1 Febr. hvarje år från
landskontoren insändas till statskontoret. J. H.
Bessarabien, rysk provins. Se Besarabien.
Bessarion, en af den grekiska
medeltidskyrkans kunskapsrikaste teologer, föddes 1395 i
Trapezunt och hette egentligen Johannes eller
Basilius. Namnet Bessarion tog han sig sjelf
efter en egyptisk anakoret, hvars lif han
tecknade. Efter att hafva gjort grundliga
filosofiska och teologiska studier, utsågs han 1437
till ärkebiskop i Nicaea och bevistade i denne
egenskap kyrkomötena i Ferrara och Florens
1438–39. På dessa möten utvecklade han en
liflig verksamhet för åvägabringandet af en
förening emellan den grekiska och den romerska
kyrkan, hvilket också lyckades honom, ehuru
föreningen icke blef af lång varaktighet. För
denna sin vänliga stämning mot Rom
lönades han med kardinaisvärdigheten, sedan han
sjelf öfvergått till den romersk-katolska
kyrkan, utan att derför någonsin öfvergifva sin
kärlek till den kyrka, i hvars sköte han
uppvuxit. Sin återstående lefnad tillbragte han
mest i Rom, der han samlade omkring sig
en krets af utmärkta italienska lärde, hvilka
han sökte införa i kännedomen om grekernas
vetenskapliga skatter. Han var äfven påflig
legat, först i Bologna och sedan i Venezia, samt
tvänne gånger nära att blifva påfve. Död
1472. J. H. B.
Bessastadir (Bessastad), gård på Island,
tillhörde fordom Snorre Sturlasson, hvilken
stundom bodde der. I vårt århundrade hade Islands
latinskola sitt säte i B., tills hon för omkr. 25
år sedan flyttades till Reykjavik.
Besseggen, i Jotunfjällen i Kristiansands amt,
är en utomordentligt smal bergkam, som från det
omkr. 1,815 m. (6,000 f.) höga Veslefjäll sträcker
sig, till en längd af flere tusen fot, mellan de
båda högt liggande sjöarna Gjendin och
Bessvand. I Ibsens "Peer Gynt" omtalas han under
det oriktiga namnet "Gjendin-eggen". Öfver
Besseggen reser sig Besshö (7,400 f.) lodrätt upp
ur Bessvand. Y. N.
Bessel, Friedrich Wilhelm, tysk
astronom, f. 1784, kom vid 15 års ålder i
handelslära i Bremen, der hans intresse för astronomi
och geografi ådrog honom H. W. M. Olbers’
uppmärksamhet. På dennes förord fick han
anställning vid Schröters privat-observatorium i
Lilienthal och kallades 1810 till Königsberg,
der han 1811–13 byggde ett nytt
observatorium, som försågs med de bästa instrument.
Med dessa gjorde han de finaste iakttagelser
och banade öfver hufvud nya vägar för den
astronomiska iakttagelsekonsten. Men han var
också djupt invigd i astronomiens matematiska
teorier och skapade fullkomligt nya metoder.
Död 1846. – Till hans tidigaste skrifter höra
Ueber die wahre bahn des im jahre 1807
erschienenen kometen (1810) och Fundamenta
astronomiae deducta ex observationibus J. Bradley
(1818). De båda verken Untersuchungen über die
länge des einfachen sekundenpendels für
Königsberg (1828) och Bestimmung der länge des
einfachen sekundenpendels in Berlin (1837) äro af
klassiskt värde. Dessutom må nämnas
Astronomische beobachtungen auf der sternwarte zu
Königsberg (1815–44; omfatta tiden från 1815–35)
och Tabulae regiomontanae o. s. v. (1830).
Ett bland hans intressantaste mindre arbeten
är Messung der entfernung des 61:sten sterns
im sternbilde des Schwans (i Schumachers
"Jahrbuch", 1839). B. kommer i denna
afhandling till det resultat, att parallaxen för stjernan
61 Cygni är 0",35, som motsvarar ett afstånd af
nära 9 billioner nymil (100 nymil = 93,6 gamla
mil) från solen. Senare undersökningar hafva
emellertid visat, att den af B. funne parallaxen
är för liten (det nya värdet är = 0",5l) och att
stjernans afstånd således är mindre, än B.
uppgaf. 1824–33 verkställde han en serie
iakttagelser öfver alla fixstjernor t. o. m. 9:de
storleken, hvilka befinna sig mellan 15° nordlig och
15° sydlig deklination. Genom iakttagelser på
stjernorna Sirius och Procyon trodde sig B.
finna, att de röra sig omkring ett mörkt
centrum. Han tillkännagaf, att en planet måste
finnas bortom Uranus, hvilket sedermera
bekräftades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
