Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröst, anat. - Bröst, sjöv. Se Lavett - Bröstarf, jur. Se Arf - Bröstarfvinge, jur. Se Arfsordning - Bröstben, anat. - Bröstbild, bildhuggarek., byst. Se Bildstod - Bröstbild, målarek., framställning af menniskokroppens öfre del - Bröstböld, med. - Bröstfallshjul, mek. Se Vattenhjul - Bröstfenig, zool. Se Bukfenor - Bröstfenor, Pinnæ pectorales, zool., fiskarnas främre par lemmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och afgående stora blodkärl, lungorna, störste
delen af matstrupen, bröstgången, vagus,
phrenicus och sympatiska nerven, brässet m. m.
Hos menniskan bildar thorax, om derifrån
aflägsnas skuldrorna med tillhörande muskler, en i sin
öfre spets afrundad, nedtill snedt afskuren kägla,
med antydning till fyra buktiga sidor och fyra
starkt afrundade långs-kanter; baktill är den
rakare och längre än framtill. Baktill skjuta
kotornas kroppar som en hög afrundad ås in i hålan, till
följd hvaraf denna vid genomskärning har
njurform. Bröstets form och mått vexla för öfrigt
efter ålder, kön, ställning, klädedrägt m. m.,
och hos samma individ förekommer, näml. vid
andningen, en vexling i detta hänseende. –
Hos djuren är thorax mer än hos menniskan
afplattad från sidorna, och ryggdelen står hos
dem fram i en ofta skarp kam. Deri ligger
orsaken till att vid hvila menniskokroppen
sjunker ned i bröst- eller ryggläge, men djuren i
sidoläge – ett förhållande, hvartill dock äfven
den olika formen af skuldrorna väsentligt
bidrager. G. V. D.
Bröst, sjöv. Se Lavett.
Bröstarf, jur. Se Arf.
Bröstarfvinge, jur. Se Arfsordning.
Bröstben, anat., ett i bröstets framvägg
gående svampigt ben, som ligger omedelbart
under huden och kännes i bottnen på barmen. Det
är hos menniskan platt, till formen nästan
rektangulärt, upptill dock bredare, nedtill
afsmalnande i en stundom broskig spets:
magskärfven. Vid sidokanterna af detta ben äro, på vissa
afstånd från hvarandra, de 7 öfre refbensparens
brosk fästa; mot dess öfre hörn leda
nyckelbenen. Dess öfre, utskurne kant bildar den undre
gränsen för halsgropen. G. V. D.
Bröstbild. 1) Bildhuggarek., byst. Se
Bildstod. – 2) Målarek., framställning (i målning,
teckning o. s. v.) af menniskokroppens öfre del,
till och med bröstet. Bröstbilden är att skilja
från knästycket, som visar figuren från och
med hufvudet till knäna.
Bröstböld, med., i allmänhet hvarje bulnad
i ett qvinnobröst, men i synnerhet en sådan,
som uppkommer i sammanhang med
digifningen. Orsaken till det senare slaget af bulnader
är att finna antingen i skadliga inverkningar,
förkylningar o. d., som drabba det i en enorm
fysiologisk verksamhet försatta och derför
ytterligt känsliga organet, eller i stockningar till följd
af rubbningar i sjelfva dihemtningen.
Symptomen kunna utveckla sig småningom eller
hastigt och våldsamt. Bulnaden kan vara ytlig,
i hvilket fall man kan motse ett snart slut på
sjukdomen, eller mer eller mindre djupliggande.
I sistnämnda fall kunna svullnaden och plågorna
nå en betydligt hög grad, innan varets läge med
säkerhet kan bestämmas och innan varet af sig
sjelf bryter igenom och uttömmes. Dessutom
bilda sig oftast långa och envisa fistelgångar,
som grymt pröfva krafter och tålamod. För
bröstböld finnes endast en hjelp: jern, i slipad
form, fördt af en van och dristig hand. En
tveksam eller mindre skicklig operatör kan
orsaka patienten månadslånga qval. Rsr.
Bröstfallshjul, mek. Se Vattenhjul.
Bröstfenig, zool. Se Bukfenor.
Bröstfenor, Pinnae pectorales, zool., fiskarnas
främre par lemmar, motsvarande de högre
djurens framfötter (armar), men till sin inre
byggnad helt olika dessa, äfven om deras yttre form
tyckes öfverensstämma med den yttre formen
af framfötterna på somliga däggdjur, t. ex.
sköldpaddor och hvaldjur. Äfven sins emellan äro
bröstfenorna betydligt olika hos olika fiskar.
Den starkast utvecklade byggnaden finnes hos
de nu lefvande formerna af broskfiskarna (hajarna
och rockorna), hos hvilka bröstfenorna fått en
betydligt större funktionel betydelse än hos de
öfrige fiskarna. En rocka t. ex. rör sig
hufvudsakligen genom bröstfenornas vågformiga
böjningar, och dessa fenor hafva hos henne fått
en sådan utveckling, att de bilda störste delen
af hvad man eljest skulle vilja kalla kroppens
och hufvudets sidor. Den mångstrålige
skelettstommen af brosk i dessa fenor tillhör också
det egentliga, inre, skelettet samt stödjer sig och
ledar mot en verklig skuldergördel (som på
rockorna är sluten både upptill och nedtill), en
tillplattad ring af brosk omkring främre delen
af bukhålan. I jämförelse med dessa fenor
visa sig de öfrige fiskarnas vara betydligt
reducerade. Särskildt är detta förhållandet med
benfiskarna (hvilka såsom fiskar äro mest typiskt
utbildade): abborrarna, gäddorna, laxarna,
sillarna, karpfiskarna m. fl., på hvilka
bröstfenornas strålar (h) tillhöra hudsystemets bildningar
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
