Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten (Arkitekturen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi deras aquedukter, af rena arkitravbyggnader
deras tempel, t. ex. Fortuna virilis från
republikens tid. Det grekiska inflytandet började
med Greklands eröfring, 146 f. Kr., och
sammansmältningen af hvalf- och arkitravbyggnad
började med kejsaredömet. Romarna använde mest
den korintiska kolonnen, men stundom den
toskanska; i sistnämnda fall upptogo de likväl
några doriska element, hvarigenom kolonnen fick
en egen form, den romersk-doriska. Slutligen
satte de de joniska voluterna oförmedlade på
det korintiska kapitälets akantusblad och
bildade deraf det romerska eller
komposita-kapitälet. Agrippa byggde sina stora offentliga bad
(termer, Lat. thermae), af hvilka det berömda
Panteon utgjorde en del; Augustus byggde ett forum
och den juliska basilikan, Nero sitt hastigt
försvunna "gyllene hus", Vespasianus Colosseum
(den flaviska amfiteatern), Titus sina termer och
sin triumfbåge. Under Trajanus och Hadrianus
byggde Apollodoros Forum Trajani med
triumfbågen, Basilica Ulpia och Trajanus-kolonnen.
Hadriani tiburtinska villa var ej mindre
berömd än hans graf, Moles Hadriani, nu Castello
S. Angelo. Caracalla och Diocletianus uppförde
enorma termer, Konstantin en väldig basilika
och en berömd triumfbåge nära Colosseum.
Sålunda var Rom vid sitt fall uppfyldt af
tempel, teatrar (Marcelli, Pompeji, Balbi),
amfiteatrar, fäktare- och rännarebanor (circus
flaminius, circus maximus o. s. v.), termer, torg,
basilikor (handels- och rättslokaler), triumfbågar
och triumfkolonner, mausoléer (Augusti och
Hadriani) m. m. Det halft grekiska, halft romerska
Pompeji, som förstördes genom Vesuvii utbrott
79 e. Kr., men nu utgräfves, gifver oss en klar
föreställning om privathuset i det gamla Rom
med dess vestibulum, atrium, tablinum,
peristylium, triclinium och xystus.
B) Medeltiden. 1) Den fornkristna
byggnadskonsten började i katakomberna, der, bredvid
grafvarna, kapell och oratorier uppfördes i mörka
djupet och der biskops- och martyrgrafven
betecknades medelst en enkel rundbåge. Rom,
Neapel och Syracusae ega de bekantaste
katakomberna. Sedan kristendomen (323) blifvit
statsreligion i det romerska riket, reste sig de
första kristna kyrkorna. För sin likhet med
romarnas basilikor fingo de dessas namn, ehuru
de snarare bildats efter mönstret af de
romerska privathusen. Den kristna basilikan
består af ett obetäckt atrium för katekumener
och odöpta, ett långt hus i tre eller fem skepp,
af hvilka midtskeppet hvilar på kolonner med
arkitrav och får sitt ljus från fönster öfver
sidoskeppen (kolonnerna togos från antika
byggnader) samt choret med apsis (concha, tribuna,
nischen), som vanligen smyckades med
mosaiker och utgjorde plats för biskopen. Af
basilikorna voro de berömdaste: S. Peters, S. Pauls
utom murarna, Maria maggiore, S. Lorenzo, S.
Agnese, S. Prassado och S. Clemente (alla i
Rom) samt S. Apollinare in Classe och S.
Apollinare nuovo (i Ravenna). Kampanilen,
klocktornet, uppträder i Ravenna för första gången
fristående och i cylindrisk form. (Jfr
Basilika.)
2) Bysantinismen. I Orienten utvecklas ej
den romerska långkyrkans, utan centralkyrkans
princip, och förebilderna voro de romerska
cylindriska grafbyggnaderna, hvilkas form de
kristne använde till grafkyrkor (Teodoriks graf
i Ravenna) och till baptisterier (dopkyrkor), t.
ex. baptisterierna i Florens, Parma, Ravenna,
vid Lateranen i Rom m. fl. Till denna
byggnadsstil hörer användningen af kupolen samt, i
stället för fasta murar, pelare, som bära
kupolen, och derutanför yttre gångar, än runda, som
i S. Stefano rotondo och S. Castanza i Rom,
än fyrkantiga. Denna senare form, men rikt
utvecklad med emporer (gallerier mellan pelarna)
och stora halfkupoler bredvid hufvudkupolen,
tillhör bysantinismens största verk, Sofiakyrkan
i Konstantinopel (532–37). S. Vitale i Ravenna
(547) är åttkantig med pelare och nischer.
Mynstern i Aachen (790–804) vittnar derom
att bysantinismens inflytande sträckte sig mycket
långt. Kapitälen på de bysantinska kolonnerna
visa i sina taggiga akantusformer en
barbariserande efterhärmning af de korintiska.
3) Medan en grupp intressanta fornkristna
kyrkobyggnader under antik-grekiskt inflytande
uppstod i Syrien, utvecklade islam en egen
byggnadsform i sina moskéer. Dessa voro till
en början, såsom förhållandet var med t. ex.
Kaaba i Mekka, fyrkantiga gårdar, som
omgåfvos af pelaregångar och hade en helgedom i
fonden. Snart upptog islam den bysantinska
centralformen, men utvecklade derjämte några
nya båg- och hvaltformer: hästskobågen,
spetsbagen och sadelbågen, af hvilka spetsbågen
sedermera blef moder till den kristna gotiken,
samt stalaktit- eller cell-hvalfvet. Sin storhet
egde denna s. k. moriska stil i sin geometriska
och strängt stiliserade vegetabiliska ornamentik,
som dessutom visar prof på ett utomordentligt
färgsinne. Af moriska byggnader nämna vi:
Omars moské i Jerusalem, Validemoskén i
Damaskus, en mängd moskéer i Kairo, moskén i
Cordova, Geraldo-minareten i Sevilla (minareter
kallas de höga, smala tornen bredvid moskéerna)
och framför allt slottet Alhambra vid Granada.
Efter eröfringen af Konstantinopel byggde
turkarna derstädes Soliman-, Bajasid- och
Muhammed-moskéerna samt i Adrianopel Selim-moskén.
Äfven i Persien och Indien uppförde de
praktfulla byggnader.
4) Den romanska byggnadskonsten
(900–1200), som tillhör den kristna verlden,
utvecklade sig på grundvalen af den fornkristna
basilikan. Tillväxten i de andliges antal föranledde
chorets utvidgning medelst ett tvärskepp och dess
höjande öfver en krypta (grafkyrka, i
synnerhet för biskopar); katekumenernas och de
odöptes försvinnande gaf anledning till borttagandet
af atrium, som ersattes af en liten förhall. I
stället för kolonner och arkitrav inträdde efter
hand pelare (stundom med kolonner mellan sig)
och korshvalf. Basilikorna voro antingen
plattäckta eller s. k. hvalfbasilikor, af hvilka de förra
hade trätak. Kampanilerna blefvo fyrkantiga.
Torn började resa sig på kyrkornas framsida
och öfver tvärskeppet, i stället för korintiska
kapitäl uppstodo nu tärningskapitäl. Alla hvalf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
