Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dillman, Kristian Friedrich August, tysk protestantisk teolog och orientalist - Dillner, Johan, prest, musiker - Dillner, Göran, universitetslärare, matematiker - Dillnäs - Dilman - Dilogi - Dilonchos - Diludium - Diluendo - Diluvialbildningar, geol. Se Diluvium. - Diluvial-lera - Diluvium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han gjort sig känd genom arbetena Ueber den ursprung
der alttestamentlichen religion (1865) och Ueber die
propheten des alten bundes nach ihrer politischen
wirksamkeit (1868) samt genom en omarbetning af
Knobels kommentar till Genesis (1875). D., som
äfven skrifvit en stor mängd artiklar i teologiska
tidskrifter och i Schenkels "Bibellexikon", är en
af samtidens förnämsta auktoriteter på det etiopiska
språkets och den etiopiska literaturens område.
Dillner, Johan, prest, musiker, föddes d. 3 Okt. 1785
i Selångers socken i Vesternorrlands län samt blef
student i Upsala 1802, filosofie magister 1809
och adjunkt i finska församlingen i hufvudstaden
s. å. Under norska fälttåget 1814 förrättade han
pastorstjenst vid Jämtlands regemente och befordrades
s. å. till dess regementspastor. 1820 utnämndes han
till kyrkoherde i Östra Ryd samt 1831 i Tundbo och
1839 i Öster-Våla, allt inom ärkestiftet. Död d. 21
Jan. 1862. D. gjorde sitt namn kändt hufvudsakligen
genom den vård han egnade kyrkosången. För att
bringa denna till lif införde han bland allmogen
ett i högsta grad enkelt och billigt instrument,
som han gaf namnet psalmodikon och som utgör en
förbättring af monokorden (se d. o.). 1830 utgaf han
Melodierna till svenska kyrkans psalmer, noterade med
ziffror (sedermera, under titeln Psalmodikon, flere
gånger omtryckt). 1811 utgaf han en öfversättning
af Öhlenschlägers sorgespel "Axel och Valborg", och
vid den fest, hvarmed minnet af Karl XII:s dödsdag
firades i Stockholm 1818, höll han högtidstalet i
Riddarholmskyrkan. Han lät äfven trycka många bland
sina andliga föredrag.
Dillner, Göran, universitetslärare, matematiker,
f. i Ovikens socken i Jämtlands län d. 26 April
1832, blef student i Upsala 1854, adjunkt i moderna
språk vid Östersunds högre elementarläroverk 1859,
docent i matematik i Upsala 1861, filos. doktor
1863, adjunkt i matematik 1868 samt e. o. professor
i samma ämne 1877. Vid åtskilliga tillfällen under
åren 1865–77 förestod han professuren i matematik,
och 1876–79 hade han censorsförordnande. 1873
valdes han till ledamot af Vetenskapssocieteten i
Upsala, och 1875–76 besökte han, som innehafvare
af riksstatens resestipendium, åtskilliga tyska
universitet. Af hans skrifter må nämnas Geometrisk
kalkyl (Vet.-soc. årsskr. 1861), Om bestämmandet af
andra gradens linier (Ups. univ. årsskr. 1862), En
grupp formler, som beröra de elliptiska funktionerna
af första slaget (Vet.-akad:s handl. 1864),
Bearbetning af Todhunters algebra (1865), Teori
för ytor af andra graden (Ups. univ. årsskr. 1868),
Calcul géométrique supérieur (Vet.-soc. acta 1873),
Entwicklung von formeln zum Abelschen theoreme
(Nachr. der k. gesellschaft zu Göttingen 1876),
Om matematikens studium vid några af de tyska
universiteten (Ups. univ. årsskr. 1876), Versuch einer
neuen entwicklung der Hamiltonschen methode (Mathem.
annalen 1877) och Mémoire sur le problème des n corps
(Vet.-soc. acta 1877). Tillsammans med F. V. Hultman
och R. Thalén utgaf han 1868–71 och 1874 "Tidskrift
för matematik och fysik".
Dillnäs, socken i Södermanlands län, Daga
härad. Arealen 4,589 hekt. (9,296 tnld). 464
innev. (1878). Annex till Gåsinge, Strengnäs stift,
Daga kontrakt.
Dilman (Dilmegan), stad i nordvestra Persien
(prov. Aserbejdjan), nära norra änden af
Urmiasjön. Omkr. 6,000 innev.
Dilogi (Grek. dilogia, af dis, dubbelt, och logos,
ord), dubbelmening, tvetydighet; två till ett helt
förenade dramer (jfr Trilogi). – Dilogisk, som kan
tagas i tvänne olika betydelser, tvetydig.
Dilonchos (af Grek. dis, dubbelt, och longchä, lans),
"den med tvänne lansar försedde", Grek. mytol. Se
Bendis.
Diludium, Lat. (af ludus, lek), mellanspel, mellanakt;
hvilotid; frist.
Diluendo, Ital. (af Lat. diluere, bortskölja,
förtunna, försvaga), musikt., utslocknande.
Diluvialbildningar, geol. Se Diluvium.
Diluvial-lera och Diluvial-sand (jfr Diluvium),
geol., tvänne till den qvartära geologiska
perioden hörande jordaflagringar, som med stor
mäktighet äro utbredda företrädesvis inom det
nordeuropeiska låglandet. Vanligen äro de ganska
tydligt skiktade, och ej sällan innehålla de
en liten del kolsyrad kalk. I Sverige äro dessa
jordarter iakttagna hufvudsakligen i Skåne. Såsom
diluvial-sand och diluvial-lera anses nämligen
(af O. Torell m. fl.) vissa skiktade, stundom
skrynklade, sand- och lerlager, hvilka träffats
öfvertäckta af mer eller mindre mäktiga bäddar
moränmaterial, s. k. krossgruslera eller jökellera,
och hvilka således, åtminstone lokalt, äro äldre
än dessa bäddar. Man har dock pä flere ställen
iakttagit jökellera äfven under desamma. Till det
yttre likna de ofta i särdeles hög grad de såsom
yngre än krosstensgruset (jökelgruset) kända
jordarterna glaciallera och glacialsand. Dessa
senare äro i allmänhet hafsaflagringar, hvaremot
diluvial-leran och diluvialsanden äro, åtminstone
delvis, sötvattensbildningar som (enligt Torell)
vid tiden för inlandsisens tilltagande utbredning
öfver Skandinavien afsattes af de slamuppfyllda
jökelelfvarna. – För ifrågavarande bildningar har
man äfven föreslagit (O. Torell) och användt namnen
hvitå-lera och hvitå-sand, med hänsyftning på
de nuvarande slamuppfyllda jökelelfvarna på Island,
hvilka der kallas hvitåar. E. E.
Diluvium, Lat. (egentl. vattuflod; öfversvämning, af
diluere, bortskölja), l. Diluvialbildningar, geol.,
kallas i vidsträcktaste bemärkelse de aflagringar
(lera, sand, grus, stenar och block m. m.), som äro
yngre än den tertiära tiden, men dock bildats under en
tidrymd, då de på jordytan rådande naturförhållanden,
särdeles i fråga om klimat samt fördelningen mellan
vatten och land (jfr Alluvium), voro helt olika
de nuvarande. I somliga af dessa aflagringar har
man träffat lemningar af mammut och grottbjörnen
m. fl. nu utdöda djurarter. Namnet diluvium härleder
sig från det föråldrade antagandet att alla de nämnda
bildningarna utgöra produkter af den i bibeln omtalade
syndafloden eller af de i flere folkslags sagor
antydda öfversvämningarna. Geologerna äro dock numera
ense om att nämnda aflagringar bildats genom samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
