Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Du Puy, Jean Baptiste Edouard Louis Camille - Dupuy de Lôme, Stanislas Charles Henri Laurent - Dupuytren, Guillaume - Duquesne, Abraham - Duquesnoy l. du Quesnoy, François - Dur (af Lat. durus, hård), musikt. - Durabel, varaktig - Duræus l. Dury, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oskars myndighetsförklaring och Karl Johans
kröning. Bland hans roler må nämnas Figaro, Joconde,
Johan af Paris, Adolf ("Lilla matrosen"), Blondel
("Richard Lejonhjerta"), Valsain ("Tant Aurore"),
Armand ("Vattendragaren"), L’orange ("Felicie")
samt Rose ("Ungdom och dårskap") och framför
allt Don Juan, der han "spelade sig sjelf" och
inlade en ridderlig finess, parad med lättsinne och
öfverdåd. Jfr C. Palmstedt, "Edouard du Puy", 1866.)
A. L.
Dupuy de Lôme [dypui dö låm], Stanislas
Charles Henri Laurent, fransk ingeniör, f. 1816,
blef 1860 generalinspektör vid marinen och har
på denna plats inlagt stora förtjenster om den
franska flottans utveckling. 1848–52 byggde han
det första skruflinieskeppet, "Napoleon", som
blef modellen för flere andra krigsfartyg, genom
hvilka den franska flottan under Krimkriget spelade
en vida mer framstående rol än den engelska. 1859
byggdes under hans ledning det första pansarskeppet,
"Gloire". 1870, under Paris’ belägring, då D. var
medlem af försvarskomitén, sysselsatte han sig
med att konstruera en styrbar luftballong. De
experiment, som 1872 företogos med densamma,
visade sig tillfredsställande, när luften var
lugn. (Jfr Luftsegling.) Till sina politiska åsigter
är D. bonapartist. 1877 valdes han till senator för
lifstiden. Af D:s arbeten må nämnas: Mémoire sur la
construction des bâtiments en fer (1844) och Note
sur l’aërostat (1872).
Dupuytren [dypuitrang], Guillaume, baron, fransk
läkare, f. 1777, d. 1835, var professor vid medicinska
fakulteten i Paris och förste kirurg vid Hôtel-Dieu
samt medlem af franska vetenskapsakademien. Han gjorde
flere upptäckter inom sin vetenskap och var Frankrikes
skickligaste operatör på sin tid. Bl. a. utgaf han
Leçons orales de clinique chirurgicale faites à
l’Hôtel-Dieu de Paris (1831–33; 2:dra uppl. 1840).
Duquesne [dykän], Abraham, fransk sjöhjelte,
f. i Dieppe 1610, ådagalade under sjökriget mot
spaniorerna 1637–43 en så ovanlig skicklighet
och tapperhet, att högste befälhafvaren vid alla
vigtigare företag inhemtade hans råd. Det förfall,
hvaruti franska flottan befann sig under Ludvig
XIV:s minderårighet, bestämde honom att 1644 gå i
svensk tjenst. I det stora sjöslaget mellan Langeland
och Låland s. å., hvarunder K. G. Wrangel besegrade
danskarna, äntrade D. danska amiralskeppet och blef
derefter befordrad till svensk vice-amiral. Ej långt
derefter återkallades han till Frankrike, men sändes
1647 till Sverige för att uppköpa krigsmateriel, och
utnämndes s. å. till chef för Dunkerque-eskadern. Med
några fartyg, som han utrustat på egen bekostnad,
bidrog han 1653 i väsentlig mån att tvinga det
upproriska Bordeaux till underkastelse, sedan han
under vägen dit utkämpat en segerrik batalj mot
en engelsk eskader. Efter pyreneiska freden (1659)
fick han hvila efter sina ansträngningar, tills 1672
kriget mot Holland utbröt. Ehuru Colberts snille
redan skapat en ansenlig flotta, deltogo fransmännen
föga verksamt i de sjöstrider, som utkämpades mellan
engelsmännen och
holländarna. Men D. försummade ej att derunder
studera sin blifvande motståndare den store Ruyters
djerfva krigskonst. 1675 sändes han, i egenskap
af generallöjtnant under hertigen af Yvonne, till
Messina, som han fråntog spaniorerna, efter att hafva
slagit deras flotta på flykten. Till följd af sin
protestantiska religion hade han dittills ej erhållit
ett befäl, som motsvarade hans framstående tjenster
och duglighet; men nu, då en stor holländsk flotta
under Ruyter kom spaniorerna till hjelp i Medelhafvet,
utnämndes han till högste befälhafvare för en flotta
af tjugo skepp. I tvänne ryktbara bataljer, vid
Stromboli (1676) och Agosta (s. å.), fick han mäta
sig med den store holländske amiralen, hvilken stupade
vid det senare tillfället, och derefter måste den
förenade holländska och spanska flottan retirera till
Syrakusa och Palermo, der den inom kort fullständigt
besegrades af fransmännen. D., som förut erhållit
ett slott i Bretagne, belönades med ett markisat,
men gick miste om marskalkstafven, derför att han
ej ville bli katolik. 1681 och 1683 bombarderade han
Alger och använde dervid bombskepp – ett anfallsmedel,
som ingen före honom begagnat. 1684 tvingade han,
likaledes genom bombardering, Genua att underkasta
sig. Denna expedition var hans sista. Betäckt med ärr
och efter en sextioårig tjenstetid, sökte den berömde
hjelten, som af sina landsmän fått tillnamnet "den
store", lugn i skötet af sin familj. Det nantesiska
ediktets återkallande tog honom så hårdt – ehuru han
var den ende franske protestant, som ej deraf berördes
–, att hans helsa bröts. Han afled i Paris 1688.
O. E. G. N.
Duquesnoy l. du Quesnoy [dykänåa], François, belgisk
bildhuggare, af fransmännen kallad Fr. le flamand
och af italienarna il fiammingo, f. 1594, utnämndes
1642 till hofbildhuggare hos konungen af Frankrike
och afled 1646 (1644?), såsom man tror, förgiftad af
sin broder Hieronymus (Jérôme) D. (d. 1654), hvilken
äfvenledes var en framstående bildhuggare. I Rom,
der han i sin ungdom idkade studier, kopierade han
flere berömda antiker. D. var måhända den ädlaste
och måttfullaste bland sin tids bildhuggare och
utmärkte sig i synnerhet för sin framställning af
naiva och sköna barnfigurer (i reliefer). Bland hans
arbeten märkas en kolossal Andreas (i S. Peter),
Den hel. Susanna (i Loreto-kyrkan i Rom), kanske
1600-talets bästa staty, och den berömda bronsfiguren
"Manneken-pis" (i Bruxelles).
Dur (af Lat. durus, hård), musikt., det af den
nyare musikens tvänne tonslägten, som omfattar
alla de tonarter, hvilka hafva stor ters. Jfr Moll.
A. L.
Durabel (Lat. durabilis, af durus, hård, beständig),
varaktig.
Duraeus l. Dury, Johannes, skotsk puritansk teolog,
f. i Edinburgh 1595, gjorde sig ryktbar genom
att under hela sitt lif med aldrig svalnande nit,
ehuru fruktlöst, arbeta för en förlikning mellan
de protestantiska kyrkorna. Efter att 1626 hafva
vunnit anställning såsom predikant vid en skotsk
församling i Elbing började han 1630 resa omkring
för att bättre kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
