Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Durell, Magnus - Duren, nord. mytol., namnet på en dvärg. Se Dvärg - Duret, Francisque Joseph - D'Urfey, Tom - Durgâ, Ind. mytol., "den otillgängliga", guden Sivas gemål - Durham. 1. Grefskap i norra England, vid Nordsjön - Durham. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap - Durham, John George Lambton, earl of D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oxenstiernas son Erik (sedermera rikskansler). 1646
blef han diplomatisk agent i Helsingör, "för
skeppsfartens och tullens skuld", såsom det hette i
hans instruktion, och 1647 ministerresident vid danska
hofvet. Han var grundligt förtrogen med förhållandena
i Danmark, och de rapporter han sände till Karl X
Gustaf (åtskilliga af dessa finnas intagna i Suhms
"Samlinger til den danske historie" och i Beckers
"Samlinger til Danmarks historie under kong Frederik
III") stärkte i betydlig mån konungens hopp om en
lycklig utgång af det tilltänkta företaget mot
nämnda land. 1648 adlades han, och 1653 utnämndes
han till landtdomare i Halland, men stannade qvar
i Danmark till kort före fredsbrottet 1657. Efter
fredssluten i Roskilde 1658 och Köpenhamn 1660 togs
hans förmåga och sakkännedom i anspråk för ordnandet
af de eröfrade provinsernas förhållanden och af
Bornholmska vederlaget. 1666 blef D. vice president
i Göta hofrätt och s. å. "kurator" för universitetet
i Lund. 1670 blef han landshöfding öfver norra Skåne
samt Bleking, med säte i Kristianstad, hvilket han
1676, vid danskarnas inbrott, lemnade. Död i Jönköping
i Sept. 1677. – D. var en ovanligt duglig och redbar
ämbetsman. Om hans grundlighet och politiska blick
vittnar hans 1652 till Karl X Gustaf insända Relation
om tillståndet i danska riket.
Duren, nord. mytol., namnet på en dvärg. Se Dvärg.
Duret [dyre], Francisque Joseph, fransk bildhuggare,
f. 1804, son af bildhuggaren François Joseph
D. (f. 1729, d. 1816) och lärjunge af Bosio,
vann 1823 Rom-priset, blef 1843 medlem af Franska
institutet och dog 1865. Hans begåfning låg
företrädesvis åt framställandet af täcka och
graciösa figurer i brons. I synnerhet hans tidigare
verk röja en lycklig förening af fint natursinne
och ädel stil, t. ex. Merkurius uppfinner lyran
(1831), Ung neapolitansk tarantella-dansare (1833)
och Den improviserande skördemannen (1839). Bland
hans öfriga arbeten märkas den stora gafvelgruppen
Frankrike beskyddar sina barn (Louvren), Kristus
(Madeleinekyrkan), statyerna Tragedien och Komedien
(i Théâtre français’ foyer) samt åtskilliga
porträttbyster (Chateaubriand, Halévy, Rachel m. fl.).
D’Urfey [dörfi], Tom, engelsk lustspelsförfattare,
f. omkr. 1630, d. 1723, utgaf åtskilliga dramatiska
arbeten – The siege of Memphis (1672), Madam Fickle
(1677) och Bassy D’Ambois (1691) m. fl. –, hvilka
alla vittna om den frivola smak, som rådde på
författarens tid. Han skref äfven satirer, elegier,
oden och berättelser.
Durgâ, Ind. mytol., "den otillgängliga", guden
Sivas gemål. Hon framställes med ett fruktansvärdt
yttre. Till hennes blidkande firas årligen stora
fester. (Se fig. å nästa spalt.)
Durham [dörham]. 1. Grefskap i norra England,
vid Nordsjön. Arealen 2,621 qv.-kilom. (47,6
qv.-mil). Omkr. 850,000 innev. Landet är i v. uppfyldt
af utgreningar från Penninska bergen samt i ö. och
s. vågformigt och tämligen fruktbart. 65 proc. af
marken är odlad. Floder äro Tyne, med bifloden
Derwent, hvilka utgöra
gräns mot Northumberland, och Tees, gränsflod
mot York, samt Wear. D:s förnämsta rikedom
äro de berömda stenkolsfälten i östra delen,
hvilka årligen afkasta 25 mill. tons kol. Bergen
lemna jern, bly, byggnadssten och skiffer. Den
s. k. korthornsboskapen har sitt hemland i detta
grefskap. D. är ett s. k. "county palatinate",
pfalzgrefskap, och den i staden D. residerande
biskopen innehade länge den verldsliga makten
derstädes. – 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid
Wear. 14,406 innev. (1871). Universitet, stiftadt
af Cromwell (1657), sedermera upphäfdt, men åter
öppnadt 1833. Staden har en rikt smyckad domkyrka i
romansk stil. Denna uppfördes 1093 af biskop Carileph,
men har flere tillbyggnader af yngre datum. Slottet,
som länge var biskopssäte och nu är inredt till
universitetsbyggnad, uppfördes 1072 af Vilhelm
Eröfraren. Industrien obetydlig.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
