Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eichhoff, Friedrich Gustav, fransk filolog - 1. Eichhorn, Johann Gottfried, tysk orientalist, litteraturhistoriker och rationalistisk teolog - 2. Eichhorn, Karl Friedrich, tysk rättslärd - Eichhorn, Johann Albrecht Friedrich, preussisk statsman - Eichhorn, Kristoffer, bibliotekstjensteman, skriftställare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indoeuropéenne (1867). I förening med Suckau utgaf
E. "Dictionnaire étymologique des racines allemandes"
(1840; ny uppl. 1855).
1. Eichhorn, Johann Gottfried, tysk orientalist,
literaturhistoriker och rationalistisk teolog,
f. 1752 i Dürrenzimmern (Bajern), utnämndes till
professor i orientaliska språk först i Jena (1775)
och sedan i Göttingen (1788) samt blef 1813 en af
direktörerna i vetenskapssocieteten i sistnämnda stad
och 1819 geheimejustitieråd. Från 1812 ledde han
utgifvandet af "Göttingische gelehrte anzeigen".
Död 1827. Skrifter: Einleitung in das Alte
testament (1780–83; 4:de uppl. 1824), Einleitung in
das Neue testament (1804–14; 2:dra uppl. 1820–27),
Allgemeine geschichte der kultur und literatur
des neuern Europa (1796–99), hvilket arbete aldrig
fullbordades, Uebersicht der französischen revolution
(1797), Weltgeschichte (1799–1814; 3:dje uppl. 1817;
"Nya allmänna historien till freden i Paris år 1815",
1830), Geschichte der literatur von ihrem anfang bis
auf die neuesten zeiten (1805–13) och Geschichte des
19:ten jahrhunderts (1817) m. fl. E. utgaf dessutom
"Repertoriuin für biblische und morgenländische
literatur" (1777–86) och "Allgemeine bibliothek der
biblischcn literatur" (1787–1801).
2. Eichhorn, Karl Friedrich, tysk rättslärd, den
föregåendes son, f. 1781, blef juris professor
i Frankfurt an der Oder 1805, i Berlin 1811, i
Göttingen 1817 och för andra gången i Berlin 1832.
År 1833 blef han öfvertribunal- och legationsråd,
1838 medlem af preussiska statsrådet och 1843
medlem af övfercensurdomstolen. 1847 tog han
afsked från statens tjenst. Död 1854. Skrifter:
Deutsche staats- und rechtsgeschichte (1808–18; 5:te
uppl. 1845), Einleitung in das deutsche privatrecht
etc. (1824; 5:te uppl. 1845). Grundsätze des
kirchenrechts der katholischen und evangelischen
religionsparteien in Deutschland (1831–33)
och sorgespelet Chriemhildens rache (1824) m. fl.
E. var äfven medredaktör af "Zeitschrift für
geschichtliche rechtswissenschaft".
Eichhorn, Johann Albrecht Friedrich, preussisk
statsman, f. i Werthheim 1779. blef 1810 preussiskt
kammarrättsråd och 1811 syndikus vid Berlins
universitet. Han slöt sig mycket nära till den
grupp af patrioter, som arbetade för afkastande
af det franska väldet, stod i förbindelse med de
bekante frihetsmännen Dörnberg och von Schill,
var medlem af utskottet för bildande af preussiska
landtvärnet och deltog som frivillig i kriget
1813. Samma år insattes han till medlem af de mot
Napoleon förbundna arméernas centralförvaltning
och deltog derefter i administrationen af de
ockuperade franska provinserna. 1815 inträdde han
som legationsråd i utrikesministeriet, der han 1831
förordnades till direktor. På sistnämnda plats
inlade han stor förtjenst om bildandet af tyska
tullföreningen. Från 1840 till 1848 var E. chef för
kultusministeriet. Såsom sådan var han föga lycklig i
ordnandet af den evangeliska kyrkans ställning till
staten och fick rykte om sig att vara en politisk
och kyrklig reaktionär. E. var ifrigt verksam för
"das preussenthum" inom Tyskland. Död 1856.
Eichhorn, Kristoffer, bibliotekstjensteman,
skriftställare, föddes i Stockholm d. 26 Okt. 1837,
blef student i Upsala 1855, aflade kansliexamen 1864,
inskrefs s. å. som e. o. amanuens vid k. biblioteket
samt befordrades 1865 till andre amanuens och 1877
till amanuens derstädes. E. har gjort sig ett namn
som konst- och litcraturgranskare och utöfvat en
omfattande skriftställareverksamhet. Af hans arbeten
höra till literaturhistoriens och bibliografiens
område: Upptäckta svenska pseudonymer och homonymer
I. (1859), Undersökning om skriften "Les anecdotes
de Suède" (1863) och Prosadikten i Sverige under
frihetstiden (1865) m. fl., vidare hans deltagande i
redaktionen af "Samlade vitterhetsarbeten af svenska
författare från Stjernhjelm till Dalin" (utg. af
P. Hanselli) samt utgifningen af det märkliga
dramat "Tisbe", af Asteropherus (1863), äfvensom
samlade skrifter af E. J. Stagnelius (1866–68;
efter handskrifter), K. A. Ehrensvärd (1866),
G. L. Sommelius (1867; första gången utgifna) och
K. M. Bellman (1876–77; ny samling, innehållande
mestadels förut outgifna skrifter). Den polemiska
uppsatsen Bellman och hans senaste biograf (1879)
samt Bellman på Djurgården (s. å.) kunna anses såsom
fortsättningar på sistnämnda företag. För Sveriges
nyaste vitterhet har E. verkat såsom utgifvare af
kalendern "Isblomman" (1861), "Sånger och tal i
sällskapet Z" (1863) samt "Sånger och berättelser af
nio signaturer" (s. å.), de sistnämnda innehållande
bidrag af medlemmar i sällskapet "N. S." i Upsala,
i hvars sträfvanden han tog en liflig del. 1876
utgaf han, under titeln Dikter och berättelser,
ett urval af sina egna vittra arbeten. Vidare har
han utfört åtskilliga öfversättningar, bl. a. en af
Boccaccios "Decameron" (1861–62). Resultat af E:s
forskningar i konstens och konstslöjdens historia
äro texten till Mandelgrens "Samlingar till svenska
konst- och odlingshistorien" (1866–68) samt till
porträttverket "Svenska konungar och deras tidehvarf",
af M. Josephson (1866), Svenska byggnadskonsten
(tillägg till W. Lübkes "Arkitekturens historia",
1871), Guill. Boyen, en konstnärsmonografi (1872;
tills. med H. Odelberg), texten till "Svenska
konstminnen från medeltiden och renässansen"
(I. 1878) och en bearbetning af J. E. Wesselys
"Die gestalten des todes und des teufels", som 1877
offentliggjordes under titeln "Dödens och djefvulens
gestalter i den bildande konsten". Särskildt var
E., genom flere beskrifningar (på svenska, tyska,
franska och engelska språken) öfver Kr. Hammers
samlingar samt genom utgifvandet af en stor mängd
småskrifter rörande konstslöjden, en af de förste,
som (1870–74) i vårt land fäste uppmärksamheten
på behofvet af dennas höjande genom studier och
vetenskapligt ordnade samlingar. Ett mindre antal
af sina uppsatser har E. särskildt utgifvit under
titeln Svenska studier (I. 1869, II. 1872). En
betydande del af E:s verksamhet såsom literatur-
och konstgranskare, såsom polemiker och skildrare har,
ända från 1859, egnats åt tidskrifter och tidningar:
"Aftonbladet" (1864–69, der E. bl. a, skref de flesta
teatergranskningarna under denna tid), "Stockholms
dagblad" (från 1870), "Nya dagligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
