Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eidfjord - Eidograf - Eidsberg - Eidsborgs kyrka - Eidsfos - Eidsivatingslagen - Eidskog - Eidsvold - Eidsvolds-bakken - Eidsvolds-dagen - Eidsvoldsförfattningen. Se Eidsvold och Norge. - Eifel - Eiger - Eigtved, Nikolaj, dansk arkitekt - Eikisdalen - Eilau, namn på två preussiska städer. Se Eylay. - Eileithyia - Eilenburg - Eilersen, Eiler Rasmussen, dansk landskapsmålare - Eilif Gudrunsson, isländsk skald - Eilika, tysk fustinna. Se Billungarna. - Eilschov, Frederik Kristian, dansk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken det bekanta vattenfallet
Vöringfossen är beläget.
Y. N.
Eidograf (eidos, utseende, och grafein, skrifva),
"bildtecknare", ett slags kopieringsmaskin, som 1821
uppfans i Edinburgh af Wallace.
Eidsberg, prestgäll i Norge,
Smålenenes amt. Omkr. 5,500 innev.
Y. N.
Eidsborgs kyrka, en träkyrka vid vestra slutpunkten
af sjön Bandaks-vandet i Telemarken. Se Bandaksvandet.
Eidsfos, jernbruk i Norge, Jarlsbergs och Laurviks
amt, vid sjön Ekern. Det anlades i slutet af
1600-talet. En tid var en stålfabrik förenad med
detta bruk. Y. N.
Eidsivatingslagen (Fornn. Eiðsifaþings-lög), den gamla
hufvudlagen för sydöstra Norges tingsförening, hvars
tingsställe (Fornn. Heiðsævisþing och, senare,
Eiðsifaþing) var Eidsvold. Sagorna uppgifva Halfdan
Svarte som lagstiftare för Oplandene, hvilka
voro hufvudlandskapet i Eidsivatingslaget. Före
12:te årh. omfattade detta endast Heina-fylke,
Hada-fylke och Rauma-fylke, men sedermera tillkommo
Gudbrandsdalen och Österdalen. Af lagen finnas qvar
endast den kristna rätten (upptecknad 1152–62) och
ett litet fragment af den verldsliga rätten. I nyare
tid kallades detta tingslag "Oplandenes lagdöme"
och bestod som sådant till 1797. Y. N.
Eidskog (Fornn. Eiðaskógr), prestgäll i Norge,
Hedemarkens amt, på gränsen mot Värmland. Jernbanan
från Arvika till Kongsvinger går derigenom. Äfven
under medeltiden gick en allmän farväg genom E.,
der ett sälohus var uppfördt för de vägfarande.
Y. N.
Eidsvold, prestgäll i Norge, Akershus amt. Under
medeltiden hölls der ett af Norges fyra stora ting,
Eidsivatinget, för Oplandene. I 18:de årh. och till
1820 fans derstädes ett jernbruk. I Febr. 1814 hölls
vid detta bruk, som då egdes af statsrådet Karsten
Anker, det riksmöte, som, i trots af Kiel-freden,
proklamerade Norges sjelfständighet och uppdrog
regeringen åt prins Kristian Fredrik. På samma ställe
hölls sedan (10 April–19 Maj) den riksförsamling,
som utarbetade Norges grundlag – hvarför denna ofta
kallas Eidsvolds-författningen, till skilnad dels
från den reviderade grundlagen af d. 4 Nov. 1814,
dels från de i senare tider föreslagna ändringarna
i den norska författningen. Brukets hufvudbyggnad,
hvari nämnda möten höllos, har, jämte tillhörande
park (Doroteenbusk), för medel som hopsamlats genom
allmän subskription, inköpts till statsegendom. I
nämnda byggnad är ett historiskt porträttgalleri
uppstäldt. Y. N.
Eidsvolds-bakken, en i Eidsvolds socken, vid
Vormselfven, belägen egendom, hvarest finnes en
af Henrik Wergeland upptäckt jernhaltig källa
(Wergelands-källan). hvilken sedan 1840 mycket
begagnats till bad. Mellan E. och Lillehammer finnas,
reguliera ångbåtsförbindelser på Vormen och Mjösen.
Y. N.
Eidsvolds-dagen, d. 17 Maj, årsdagen af den norska
grundlagens antagande på Eidsvold och Kristian
Fredriks val till Norges konung d. 17 Maj 1814, har
sedan 1824 allmänt firats i Norge. Till en början
väckte denna fest konung Karl Johans ovilja. Till
följd af Oskar II:s
bestämmelse gifves från och med 1880 på denna dag salut
vid Norges fästningar. Y. N.
Eidsvoldsförfattningen. Se Eidsvold och Norge.
Eifel, namn på höglandet mellan floderna Mosel,
Rhen och Roer, i preussiska regeringsområdena
Aachen, Koblenz och Trier (Rhenprovinsen). E.,
hvars berg i medeltal äro 500 m. (1,700 f.) höga,
är en vild och ofruktbar trakt, med en mängd
slocknade vulkaner, kitteldalar, kratersjöar
och mineralkällor. Befolkningen är gles och
fattig. E. tillhörde fordom ärkestiftet Trier.
Eiger, topp på Bern-alperna, s. om Grindelwald. 3,975
m. (13,387 f.) hög.
Eigtved, Nikolaj, dansk arkitekt, f. 1701, d. 1754,
var en tid ingeniörofficer i Sachsen och återvände
såsom sådan till Danmark efter att hafva med
kungligt understöd företagit en resa i södern
och derunder utbildat sig till byggmästare. I
hemlandet blef han öfverste, hofarkitekt och,
kort före sin död, direktör för konstakademien i
Köpenhamn. Hans förnämsta verk som arkitekt äro
Amalienhorgs fyra palats, i den tidens öfverlastade
renaissancestil. Ph. W.
Eikisdalen, en för sin storartade och vilda
naturskönhet – der finnes bl. a. det omkr. 15
kilom. (2 mil) långa Eikisdals-vandet – bekant
dalgång i Romsdals amt, mellan Romsdalen och
Sundalen. I dalens öfre ände ligga Mardalsfallen
och Aurstaupe (Aurafallen). Y. N.
Eilau, namn på två preussiska städer. Se Eylau.
Eileithyia, Grek. mytol., barnsbördens gudinna. Hos
Homeros omtalas flere sådana gudinnor. De sägas vara
döttrar af Here (Juno), hvilken såsom barnsbördens
främjarinna stundom sjelf erhåller tillnamnet
Eileithyia (romarnas Juno Lucina). Under samma namn
och i samma egenskap åkallades stundom äfven andra
gudinnor (Afrodite, Artemis och Athene). E:s dyrkan
var inhemsk på Kreta och torde derifrån, i samband
med Apollokulten, öfver Delos hafva fortplantats till
Athen och det öfriga Grekland. A. M. A.
Eilenburg, stad i preussiska regeringsområdet
Merseburg (Sachsen), vid Mulde. 10,312
innev. (1875). Liflig industri.
Eilersen, Eiler Rasmussen, dansk landskapsmålare,
f. 1827 i Österby på Fyen, kom till Köpenhamn för att
utbilda sig till målare, men fick först efter kriget
1848–50 tillfälle att egna sig åt konsten. Han har
deltagit i utställningarna sedan 1849, hade 1858–59
reseunderstöd af konstakademien och blef 1871 medlem
af densamma. E. är en produktiv konstnär, hvars
taflor, genom en lycklig komposition och en viss käck
frihet i anläggningen, vunnit en icke ringa ynnest
hos publiken. Ph. W.
Eilif Gudrunsson (Eilifr Guðrúnarson), isländsk
skald i slutet af 900- och början af 1000-talet. Den
förnämsta af hans dikter var Þórsdrápa, som. skildrar
Tors färd till Geirröds gård och hvaraf ett betydligt
fragment finnes i behåll. "E. står oöfverträffad i
konstiga omskrifningar och dunkelhet."
Eilika, tysk furstinna. Se Billungarna.
Eilschov, Frederik Kristian, dansk författare, f. på
Fyen 1725, tog magistergraden 1746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
