Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eklekticism - Eklipsera - Ekliptika - Eklog - Eklund, Anders - Eklärera - Ekman, svensk slägt - Ekman, Gustaf Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller gröfre form, allt efter som man förhåller
sig mer eller mindre kritiskt till de åsigter
man söker sammanjämka, d. v. s. gör större eller
mindre allvar af fordran på verklig enhet inom
systemet, utan att likväl fullt vinna densamma. Ett
historiskt exempel på gröfre eklekticism erbjuder
den fornromerska spekulationen, hvars fleste
representanter okritiskt upptogo resultaten af
de mest olika filosofiska åsigter i Grekland. En
finare form deremot förekommer i den alexandrinska
eklekticismen, i hvilken orientaliska och grekiska
bildningselement ingingo. Äfven vår tid företer ett
ej ringa antal eklektiska åsigter. – Eklektiker,
som försöker att ur förut gifna åsigter utplocka
och till ett helt sammanföra hvad han finner
bäst. Adj. Eklektisk. L. H. Å.
Eklipsera (af Grek. ekleipein, utelemna, förbigå),
fördunkla, förmörka (egentl. om himlakroppar);
öfverträffa.
Ekliptika (af Grek. ekleipein, utelemna),
astron. Under sin rörelse kring solen förblifver
jorden, i det allra närmaste, ständigt i samma
plan, hvilket väl med hela solsystemet flyttas i
rymden, men derunder dock förblifver ganska nära
parallelt med sig sjelf, d. ä. med sitt läge
vid någon viss tidpunkt. Detta plan benämnes
ekliptikan. Ifrågavarande benämning nyttjas
emellertid äfven om den storcirkel, som det
nyss definierade planet utskär på den skenbara
himmelssferen, hvilken storcirkel tillika utgör
midten af den s. k. djurkretsen. Det är tydligt,
att solen, sedd från jorden, alltid måste synas
i någon punkt af denna storcirkel, hvarför man
äfven kan säga, att ekliptikan utmärker solens
skenbara bana på himmelen. – Vinkeln emellan
ekliptikans och eqvatorns plan kallas ekliptikans
lutning. Den minskas årligen med något mindre än
en half sekund. F. n. (1880) utgör den 23° 27’ 17".
H. G.
Eklog (Grek. ek-loge, af ek-legein, utvälja),
urspr. utvaldt stycke, vald dikt af hvilket innehåll
som hälst, sedan användt om en samling af dikter
med lika innehåll, t. ex. Horatii Satirer och
Epistlar. Särskildt begagnades namnet af de latinska
grammatici om Virgilii bukoliska (herde-)dikter,
ehuru skalden icke sjelf synes hafva nyttjat det. Inom
medeltidens latinska poesi betecknades med ekloger
dikter, som till formen voro bukoliska. Betydelsen af
herdedikt har eklog bibehållit i den nyare spanska,
italienska och tyska literaturen (jfr Idyll). Under
benämningen "ekloger" hafva J. W. Tomaschek
m. fl. diktat tonstycken af idyllisk karakter.
Eklund, Anders, en till sina lefnadsomständigheter
tämligen okänd porträttmålare, omtalas som
"contrefaitmålare" i Stockholm redan 1763
och var någon tid äfven "kongl. hoflakerare"
(omkr. 1780–85). Han målade särdeles flitigt och
var ända in i början af 1800-talet mycket anlitad,
särdeles i de borgerliga kretsarna. Som utställare
vid konstakademien nämnes han i förteckningarna från
1800–02, under hvilken tid han uppträdde med såväl
porträtt som fruktstycken och genrer. Man känner
blott en historiemålning af hans hand, nämligen
den 1773 utförda altartaflan i Husby-Skederid
kyrka. Deremot förekomma personbilder af honom i flere
offentliga och enskilda samlingar (bl. a. på
Gripsholm och Karlberg). E. började i ett mera
fint och blekt maner, som tyckes vara bildadt efter
J. H. Scheffel, men öfvergick sedan till en rödare
karnation och en käckare penselföring, som något
påminner om den äldre Krafft. Hans bästa porträtt äro
ganska väl utförda, men han är tämligen ojämn. Han
signerade nästan alltid med utsatt namn. Efter
hans original finnas flere porträtt graverade. E:s
dödsår torde hafva infallit ej långt efter 1802.
-rn.
Eklärera (Fr. éclairer, Lat. exclarare), anbringa
en stark belysning (för festligt ändamål),
upplysa med starkt ljussken. – Eklärering, stark
upplysning (med konstgjordt lysämne). –
Eklärör (Fr. éclaireur), krigsv., en ryttare, som vid
kavalleriets manöver och attack på slagfältet
utskickas från de slutna afdelningarna för att
i rörelseriktningen undersöka marken och medelst
tecken gifva befälhafvaren underrättelse om huruvida
terrängförhållandena äro ofördelaktiga eller
farliga för kavalleriets rörelser. I vidsträcktare
mening begagnas ordet stundom såsom benämning på
kavalleriets strids- och rekognosceringspatruller.
G. U.
Ekman, svensk slägt, härstammande från en Lars
Jonsson, som vid slutet af 1500-talet var bergsfogde
i Värmland. Ättefaderns sonson Daniel Jonsson, rådman
och handlande i Vänersborg vid midten af 1600-talet,
var den som antog namnet E.
1. Ekman, Gustaf Henrik, grosshandlare, föddes i
Göteborg d. 23 Nov. 1774, var från det 7:de till det
12:te lefnadsåret i pension i Kristiansfeld i Slesvig,
erhöll derefter enskild undervisning och begaf sig
sedermera till Lunds universitet. I öfverensstämmelse
med en af hans fader, grosshandlaren Peter Ekman
(d. 1807), uttalad önskan öfvergaf han likväl snart
studierna, hvilka han med varm kärlek omfattat,
och egnade sig åt handeln. I bolag med G. R. Prytz
grundade han vid början af 1800-talet den ännu
bestående handelsfirman Ekman & k:o i Göteborg och
öfvertog kort derpå äfven sin faders affärer. E:s
namn intager ett framstående rum i Göteborgs stads
häfder. Med aldrig slocknande ifver egnade han sig åt
detta samhälles utveckling och innehade der en stor
mängd förtroendeuppdrag. Efter sin fader, som var en
bland stiftarna af Willinska fattigfriskolan, ingick
han som ledamot i detta läroverks styrelse och verkade
i denna egenskap kraftigt för folkundervisningen,
under den tid då nämnda anstalt, med afdelningar i två
af förstäderna, var Göteborgs enda folkskola. Såsom
representant för Göteborg var han ledamot af
Borgareståndet vid riksdagen i Örebro 1810.
I egenskap af ordförande för borgerskapets äldste
förvärfvade han stor förtjenst bl. a. genom grundandet
(1811) af stadens ännu bestående skjutsinrättning,
hvarigenom skjuts-åliggandet, som dittills fullgjorts
af på dryga vilkor antagna entreprenörer, öfvertogs
af staden sjelf. 1812 var han ledamot i komitén för
utarbetande af en ny sjötullsstadga, med dertill
hörande tulltariffer, och förfäktade då liberala
grundsatser. I det 1813 stiftade Göteborgs och
Bohus läns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
