Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekvecklaren - Ekzem - Elaborera - Elæagnaceæ - Elæagnus - Elæus guineensis, bot. farmak. Se Palmolja. - Elafitiska öarna - El Aghuat, namn på en oas och en stad i Alger. Se Laghouat. - El-ahsa - Elaidin, kem. Se Elain. - Elain - Elam - Elan - Eland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned på fina trådar och undergå förpuppning i
barkspringor eller i mossan på marken. Icke
sällan finnas ekarna i Sveriges mellersta och södra
landskap i betydlig utsträckning aflöfvade genom
dessa fjärillarver. J. G. T.
Ekzem (Grek. ekzema, någonting som är utdrifvet
genom hetta, utslag, af ekzein, uppkoka), med., en
form af utslagssjukdom å huden, en ytlig inflammation
deraf, med utgjutning af tunt fluidum (serum) och ett
oregelmässigt förlopp. Sjukdomens utseende kan variera
allt efter den utgjutna vätskans mängd och öfverhudens
motståndskraft: stundom bilda sig blåsor med klarare
eller mera varliknande innehåll, i andra fall visa
sig skorpor, i andra åter ytliga sår. Hvarje retning å
huden, t. ex. stark värme, heta bad, våtvarma omslag,
skarpa salfvor, kliande af huden, såsom vid skabb,
o. s. v., kan framkalla ekzem, likaså störelser af
blodomloppet och invärtes allmänlidanden. Åkomman
är vanligast förbunden med stark klåda. Den kan vara
hastigt öfvrergående, om dess orsaker aflägsnas, men
kan äfven blifva mycket kronisk, synnerligast hos barn
och hos mycket gamla personer (gubbklåda). Den kan
intaga en liten del af huden eller sprida sig öfver
nästan hela kroppen – i det förstnämnda fallet är
det den hårbevuxna delen af hufvudet, ansigtet samt
händer och fötter, som äro åkommans hufvudsäten –,
vidare könsdelarna hos båda könen och bröstvårtorna
hos ammor. Behandlingen är stundom mycket kinkig, och
åkomman har stor benägenhet att recidivera. Värst är
den hos späda barn och gamla personer. I fall af ekzem
har man godt tillfälle att ömsevis försöka hvarjehanda
salfvor, tjära, såpa och karbolsyra m. m. Någon gång
gör man klokast i att ej använda några yttre medel,
t. ex. i de fall, der utslaget beror på någon allmän
sjukdom (dyskrasi) eller uppträdt såsom vikarierande
för ett annat, svårare, lidande, hvilket möjligen
skulle komma tillbaka, om utslaget alltför hastigt
undertrycktes. Sådana fall anses dock numera långt
mindre vanliga än tillförene. Den inre behandlingen,
då en sådan anses nödig, måste helt och hållet rätta
sig efter orsakernas natur och helsotillståndet i
allmänhet. Rsr.
Elaborera (Lat. elaborare, af labor,
arbete), utarbeta, förfärdiga. – Elaboration
(Lat. elaboratio), utarbetning. – Elaborationsbok,
i apoteken förekommande benämning på en förteckning
öfver hemmagjorda läkemedel.
Elaeagnaceae, bot., en liten växtfamilj af
dikotyledonernas afdelning. Arterna, som alla
äro träd eller buskar, igenkännas lätt på den
stjernhårsbekladnad, hvilken finnes på nästan
alla växtens delar och som gör dem silfverglänsande
eller rostbruna. Stammen bär ofta tornar. Fodret är
2–4-bladigt, och ståndarna 4 eller 8. Pistillen,
en enda, är fäst i bottnen af en urholkad
blombotten. Krona saknas. Frukten är en nöt, klädd af
den utvuxna, köttiga blombottnen, till följd hvaraf
den ser ut som en stenfrukt. – Till denna familj
hörer blott ett fåtal arter, af hvilka de flesta
förekomma i norra halfklotets tempererade eller
varma land. Några arter odlas som prydnadsbuskar;
en, Hippophaë rhamnoides, växer vild äfven i Sverige.
Ldt.
Elaeagnus, L., bot., växtslägte af
nat. fam. Elaeagnaceae, kl. Tetrandria L.,
ordn. Monogynia. Från de öfriga slägtena af samma
familj skiljer det sig derigenom att blommorna
äro tvåkönade. E. argentea Pursh (E. macrophylla
l. E. latifolia), från Canada, är en vanlig,
ganska vacker prydnadsbuske, lätt igenkänlig på
sina silfverglänsande blad och små gulaktiga,
tämligen starkt luktande blommor i bladvecken. Den
är mycket härdig och växer på kalljord åtminstone
upp till Piteå. Äfven andra arter odlas stundom
som prydnadsbuskar, t. ex. E. angustifolia L.,
som härstammar från orienten och ofta odlas i södra
Europa. I Sverige torde den knappast uthärda klimatet,
om ej i de sydligaste landskapen. "Frukterna"
(de falska stenfrukterna) af denna växt äro ätliga.
Ldt.
Elaeis guineensis, bot. farmak. Se Palmolja.
Elafitiska öarna (Hjortöarna), en grupp af tre små
öar i Ragusa-viken (Dalmatien): Calamotta, Mezzo
och Giupana.
El Aghuat, namn på en oas och en stad i Alger. Se
Laghouat.
El-ahsa (mindre riktigt El-hasa) är, i
vidsträcktare mening, namnet på den af turkarna
1871 eröfrade delen af Arabiens östra kust. Det
sammanhänger med Irak-arabi, kring Eufrats och
Tigris’ nedersta lopp, och sträcker sig utefter
Persiska viken ned till halfön Katar. Sjelfva kusten
plägar dock kallas El-katif, efter hamnstaden af samma
namn. I inskränktare bemärkelse är El-ahsa namn på det
bakom kusten liggande inlandet, som, rikt på vatten
och dadelpalmer, småningom höjer sig mot Nedschds
platå. Hufvudorten är El-hofhuf. Derifrån utgår en
af hufvudvägarna till det inre Arabien. H. A.
Elaidin, kem. Se Elain.
Elain (af Grek. elaion, olja, fett), kem., den af
Chevreul 1813 upptäckta flytande beståndsdelen i
djurfett och icke torkande oljor. Elainet är en
eter-art af glycerin och den enbasiska, omättade
oljesyran, sammansatt enligt formeln
C3H5 . 03 . 3(C18H33O). Det bildar en fet olja, hvilken är
olöslig i vatten och svårlöslig i alkohol, men
i alla förhållanden löslig i eter. Det stelnar
vid – 5°. Elainet kännetecknas deraf, att det
genom beröring med salpetersyrlighet, utan att
sammansättningen förändras, öfvergår till en fast
modifikation, s. k. elaidin, hvarför också oljor,
som innehålla detta ämne, stelna vid behandling med
salpetersyrlighet. P. T. C.
Elam (Grek. Elymais), ett i bibeln flerstädes
nämndt, af semiter bebodt landskap i Asien, på
vestra sluttningarna af mellersta Sagros-bergen,
ned emot Tigris’ nedre lopp. Det motsvarar således
större delen af det klassiska Susiana, eller de
nuv. persiska provinserna Luristan och Chusistan.
H. A.
Elan [-ang], Fr., språng, anlopp; lyftning;
hänförelse.
Eland, Kanna-antilopen l. Kapska elgen, Oreas
canna l. Antilope oreas, zool., en till idislarna
(Ruminantia) och antilopernas familj (Antilopidae)
hörande art, som igenkännes på de raka eller svagt
böjda hornen, omkring hvilka löper en upphöjd kant
eller köl. Han är den största af antiloperna och
mäter 1,7 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
