Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Elfving, Anders, väckelsepredikant - 2. Elfving, Nere Albert, krigare, ämbetsman - Elfäxing, bot. Se Sesleria. - Elgar, Alces, zool
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Elfving, Anders, väckelsepredikant,
föddes d. 1 Jan. 1745 i Ålems socken af Kalmar län,
blef student i Upsala 1762, prestvigdes 1767, hade
derefter anställning dels såsom adjunkt och dels som
nådårspredikant i Kalmar stift, sedermera (större
delen af år 1771) såsom guvernementspredikant
i Pommern och slutligen såsom predikant vid
artillerikyrkan i Stockholm, der han afled d. 31
Mars 1772. – Under sin studenttid gjorde E. personlig
bekantskap med den stränge lagpredikanten P. Murbeck
(död 1766 som kyrkoherde i Fridlefstad i Bleking)
och mottog af honom intryck, som blefvo bestämmande
för hans utveckling. Under sin korta verksamhet
som prest ådagalade han ett brinnande nit och en
högst ovanlig förmåga som andlig folktalare. Han
"förkunnade ordet med en obegriplig kraft, som
trängde till allas hjertan". Också strömmade
alltid stora folkskaror till de kyrkor, i hvilka
han predikade. På flere af de orter, der han
verkade som prest, lefver hans minne i traditioner,
hvilka delvis erinra om helgonlegender. Kristlig
huspostilla, innehållande en årgång af E:s
högmessopredikningar (deraf flere förut
otryckta) jämte en lefnadsteckning öfver författaren
utgafs 1854 af J. A. Almqvist (5:te uppl. 1875).
2. Elfving, Nere Albert, krigare, ämbetsman,
sonson till den föregåendes broder, föddes i Vexiö
landsförsamling d. 8 Febr. 1832. Han var 1849–50
kadett vid krigsakademien på Karlberg, blef 1851
student i Upsala och sedermera civilingeniörselev
samt biträdde såsom sådan vid hamnbyggnaderna
i Vadstena och Kalmar. 1855 begaf han sig
till Nord-Amerika, der han sysselsatte sig med
kartritning, tills han 1861 blef löjtnant vid
48:de infanteriregementet (New-York volunteers).
1863 befordrades han till kapten, 1864 till major och
öfverstelöjtnant samt 1865 till öfverste i armén.
I nord-amerikanska inbördeskriget (1861–65) deltog
han i sjutton bataljer och stormningar (oberäknadt
skärmytslingar och smärre strider), fick tvänne
gånger hästen skjuten under sig och blef en gång
sårad i benet. Vid stormningen af Fort Fischer,
1865, kommenderade han en brigad, hvilken han
sedermera förde till Wilmington, der han sistnämnda
år förlorade det ena benet. S. å. tog han afsked
ur den amerikanska krigstjensten, och 1866 återvände
han till Sverige. 1866–72 var han lärare i engelska
språket vid krigsakademien på Karlberg, 1868 blef han
Förenta staternas vice konsul samt 1871 deras konsul
i Stockholm, och 1869 generalkonsul för Liberia.
1872–79 idkade han grosshandel med amerikanska
maskiner, särskildt med skördemaskiner, hvilkas
bruk han införde i Sverige. E. har bl. a. författat
en uppsats, med titeln Om förslagen till en kanal
mellan Atlanten och Stilla hafvet (i "Geografiska
sektionens tidskr.", 1880).
Elfäxing, bot. Se Sesleria.
Elgar, Alces, zool., ett till hjortslägtet (Cervus)
ibland idislarna (Ruminantia) hörande underslägte,
som kännetecknas bl. a. derigenom att nosspetsen
har allenast en liten naken fläck, att svansen är
kort och korthårig, att hornen hafva korta skaft,
sakna ögontagg och äro hos
de äldre handlikt utbredda, o. s. v. Elgarna lefva
ensamma eller i smärre flockar. Nordiska elgen
(C. Alces) är till färgen om sommaren mörkt gråbrun,
här och der med mörkare anstrykning, om vintern
ljusare. Kroppen blir stundom 2,7 m. (9 f.) lång,
med en höjd af 2,1 m. (7 f.). Svansen är flere gånger
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
