Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En-gedi - Engel. Se Ängel. - Engel, Johann Jakob, tysk skriftställare - Engel, Karl Ludvig, finsk (tysk) arkitekt - Engel, Ernst, tysk statistiker - Engel, Gustav Eduard, tysk skriftställare och sånglärare - Engelberg - Engelbert I, den helige, kurfurste af Köln - Engelbrechtsdatter, Dorthe, norsk skaldinna - Engelbrechtsen, Cornelis, nederländsk målare - Engelbrekt Engelbrektsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalkhaltigt och varmt (27° C.). I dess närhet finnas ännu
några lemningar af den gamla staden. H. A.
Engel. Se Ängel.
Engel, Johann Jakob, tysk skriftställare,
f. 1741, blef 1776 professor i filosofi vid
Joachimsthalska gymnasiet i Berlin, utsågs sedermera
till lärare för prins Fredrik Vilhelm (sedermera
konung Fredrik Vilhelm III) och var 1786–90 direktör
för Nationalteatern i Berlin. Död 1802. Utom en mängd
lustspel utgaf han "Der philosoph für die welt"
(1775–77), en moralisk veckoskrift efter mönstret
af Addisons "Spectator", samt Anfangsgründe einer
theorie der dichtungsarten (1783) och Fürstenspiegel
(1798). Hans samlade skrifter utkommo 1801–06 (ny
uppl. 1851).
Engel, Karl Ludvig, finsk (tysk) arkitekt, föddes d. 3
Juli 1778 i Berlin. Efter att derstädes hafva aflagt
arkitektexamen (1804) blef han 1809 stadsarkitekt
i Reval, men tog 1815 afsked från denna befattning
och flyttade till Petersburg. Följande år antogs han
till arkitekt vid nybyggnadsarbetena i Helsingfors,
der han, under det första årtiondet af sin befattning,
gaf ritningar till åtskilliga monumentala byggnader,
såsom Senatshuset (färdigt 1822), n. v. Rådhuset och
Generalguvernörshuset, två kaserner, ett teaterhus,
en luthersk kyrka af trä, samt flere privathus,
bland dem det Heidenstrauchska, sedermera kejserligt
palats. Under tiden, 1824, hade han äfven blifvit
utnämnd till intendent för allmänna byggnaderna i
Finland. – Ett nytt fält för E:s verksamhet öppnade
sig, då efter Åbo brand, 1827, universitetet skulle
flyttas till Helsingfors. Bland hans i denna stad
för universitetets behof uppförda byggnader äro
Universitetshuset och Astronomiska observatorium
(bägge färdiga 1832) samt Universitetsbiblioteket
(1836) verk af framstående skönhet, parad med
en beundransvärd enkelhet i proportionerna. Hans
förnämsta arbete var emellertid planen till den nya
lutherska kyrkan, Nikolaikyrkan, i Helsingfors, till
hvilken byggnad grunden lades 1830. Tio år derefter,
d. 14 Maj 1840, afled E. utan att hafva fått se
kyrkan färdig. I stället hade han måst se planen till
denna storartade byggnad i många afseenden förändrad,
så att kyrkan i sin nuvarande form knappast mera kan
sägas vara hans verk. Den invigdes 1852.
Engel, Ernst, tysk statistiker, född i Dresden
d. 26 Mars 1821, blef 1850 föreståndare för den
nyupprättade statistiska byrån i Dresden. 1858 lemnade
han denna syssla och grundlade då i nämnda stad ett
hypoteksförsäkringsbolag, genom hvilket han gaf ett
nytt uppslag i försäkringsväsendet. 1860 blef han
direktör för statistiska byrån i Berlin, der han
1864 inrättade ett statistiskt seminarium, hvilket
sedermera tjenade till mönster för åtskilliga dylika
anstalter inom och utom Tyskland. Sedan 1860 har han
utgifvit "Zeitschrift des statistischen büreaus",
hvilken innehåller en stor mängd uppsatser af
E. Derjämte har han sedan 1863 utgifvit "Jahrbuch
für amtliche statistik des preussischen staats"
och sedan 1861 "Preussische statistik". Bland hans
senare skrifter må nämnas Die verluste der deutschen
armeen an officieren
und mannschaften im krieg 1870–71 och Statistische
korrespondenz, som förser den tyska journalistiken
med vigtiga statistiska underrättelser. E. anses för
en af Tysklands mest framstående statistiker.
Engel, Gustav Eduard, tysk skriftställare
och sånglärare, f. 1823, blef 1861 musikalisk
korrespondent till "Vossische zeitung", 1863
sånglärare vid Neue akademie der tonkunst i
Berlin samt 1874 professor vid musikaliska
högskolan derstädes. Utom en mängd recensioner
har han skrifvit: Sängerbrevier (1860), Die
vokaltheorie von Helmholtz und die kopfstimme
(1867), Die idee des raums und der raum (1868) m. m.
A. L.
Engelberg, högdal i schweiziska kantonen Unterwalden,
rundt omkring omgifven af höga berg och genomfluten af
Engelberger Aa. I dalen, som om sommaren är en mycket
besökt kurort, ligger benediktinklostret Engelberg,
hvilket till 1798 egde full suveränitet öfver dalen.
Engelbert I, den helige, kurfurste af Köln, f. 1185,
förvärfvade vid skolan i Münster en för den tiden
stor lärdom och blef redan 1199 domprost samt 1216
ärkebiskop och kurfurste af Köln. Då kejsar Fredrik
II drog till Italien, 1220, förordnade han E. till
riksföreståndare och sin sons uppfostrare. På en
slägtings anstiftan blef E. förrädiskt öfverfallen
och mördad i en hålväg vid Gevelsberg, d. 7
Nov. 1225. E. var en af sin tids kraftfullaste
furstar. Särskildt minnesvärd är han derför att han i
förening med kölnska bygg-gillets mästare uppgjorde
grundritningen till Köln-domen. Kyrkan förklarade
honom sedermera för helgon.
Engelbrechtsdatter, Dorthe, norsk skaldinna,
f. i Bergen 1634, gifte sig vid aderton års ålder
med magister Ambrosius Hardenbeck och blef enka
1683. Död 1716. – Hennes religiösa dikter, hvilka
utkommo i samlingarna Själens sangoffer (1678)
och Tåreoffer for bodfärdige syndere (1685),
äro enkla och hjertliga. Några af dem förekomma
ännu i norska psalmboksupplagor, men öfver
hufvud öfverensstämma de icke med nutidens smak.
Y. N.
Engelbrechtsen, Cornelis, nederländsk målare, f. 1468
i Leiden, d. 1533, var Lukas van Leidens lärare och en
bland de bäste konstnärerna af den äldre nederländska
skolan, som utgick från bröderna v. Eyck. Af hans verk
är numera endast ett med visshet kändt, näml. en i
Leidens rådhus befintlig altarmålning.
Engelbrekt Engelbrektsson, frihetshjelte, var son af
en frälseman och sjelf väpnare samt förde i vapnet
en af tre halfva liljor bildad triangel. Bosatt
vid Kopparberget hade han tillfälle att se den nöd,
i hvilken Eriks af Pommern fogde på Vesterås slott,
Jösse Eriksson, hade bragt dalamännen, och å deras
vägnar begaf han sig till Köpenhamn för att inför
konungen framlägga de verkliga förhållandena samt af
honom bedja om rättvisa. Då emellertid all förhoppning
om hjelp på detta sätt visade sig fåfäng, mottog
han år 1433 det höfvidsmannauppdrag, som dalkarlarna
erbjödo honom. Han satte sig genast i spetsen för en
väpnad skara i hopp att kunna inverka på det svenska
rådet; men då äfven denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
