Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enzio, konung af Sardinien - Enzooti - Enåker - Enånger - Enåsa kapell - Enögat, zool. Se Polyphemus. - Enöreskassor - Eocen - Eo ipso - Eoler. Se Æoler. - Eolin - Eolipil - Eoliska öarna. Se Lipariska öarna. - Eolisk tonart. Se Grekisk musik och Kyrkotonarter. - Eolodikon. Se Eolin. - Eolsharpa - Eolus. Se Æolus. - Eon - Eon de Beaumont, Charles Geneviève Louis Auguste André, chevalier d'E, fransk diplomat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
graf. Den ridderlige, för sin manliga skönhet,
sina musikaliska och poetiska gåfvor prisade E:s
sorgliga öde har lemnat flere skalder, bl. a. svensken
K. A. Nicander, stoff till sång.
Enzooti (af Grek. zoon, djur), kallas en
husdjurssjukdom, då densamma årligen förekommer
hos ett större antal djur inom en ort och härrör
från några för orten egendomliga förhållanden,
t. ex. markens eller vegetationens beskaffenhet
o. s. v. Till enzootiska sjukdomar inom Sverige
höra blodstallning, benmjukhet och benskörhet
hos nötkreaturen samt igelsjuka hos fåren.
C. A. L.
Enåker, socken i Upland, Vestmanlands län, Simtuna
härad. Arealen 9,984 har (20,224,5 tnld). 1,120
innev. (1879). Annex till Vester-Löfsta, Upsala stift,
Fjerdhundra södra kontrakt.
Enånger. 1. Tingslag i Helsingland, Gefleborgs
län. Arealen 40,985 har (83,023 tnld), omfattar
socknarna Enånger och Njutånger samt en del af
Nianfors kapell. – 2. Socken i ofvannämnda tingslag,
Gefleborgs län. Arealen 29,851,6 har (60,470
tnld). 3,123 innev. (1879). E. utgör tillsammans med
Njutånger och Nianfors kapell ett konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Upsala stift, Helsinglands
norra kontrakt.
Enåsa kapell, kapellförsamling i Vadsbo härad,
Skaraborgs län. 357 innev. (1879). Kapell till Hasle,
Skara stift, Norra Vadsbo kontrakt.
Enögat, zool. Se Polyphemus.
Enöreskassor, vid Uplands regemente (särskildt i
Stockholms och särskildt i Upsala län) stiftade
kassor till understöd vid rekrytering och till
gratifikationer för afskedade soldater, dessas enkor
och barn m. m. De bildades derigenom att rotehållarna,
enligt knektekontraktens föreskrifter, voro förbundna
att årligen sammanskjuta ett öre silfvermynt för
hvarje öresland. C. O. N.
Eocen (af Grek. eos, dagning, och kainos, ny),
geol., en af den engelske geologen sir Charles
Lyell införd benämning på tertiärtidens äldre
aflagringar. Jfr Tertiärformationen. E. E.
Eo ipso, Lat., just derigenom, på grund af det
omnämnda sakförhållandet.
Eoler. Se AEoler.
Eolin l. Eolodikon (af Lat. AEolus, vindarnas
herskare). 1. Ett föråldradt tangentinstrument,
hvari tonen alstrades genom metalltungor, som
sattes i dallring medelst luften från en med handen
eller foten reglerad bälg. Detta instrument, som
var en föregångare till fysharmonikan, uppfanns
omkr. 1800. – 2. En åtta fots rörstämma i orgeln,
bestående blott af metalltungor, utan pipor.
A. L.
Eolipil (af Lat. AEolus, vindarnas herskare, och pila,
kula), ett af Hero från Alexandria (omkr. midten
af 3:dje årh. f. Kr.) uppfunnet, numera föråldradt
instrument, med hvilket ångornas olika verkningar
kunna åskådliggöras, konstruerades för att förklara
vindarnas beskaffenhet. Instrumentet består af en
ihålig kula, i hvilken kokande vatten införes. Ångan
utströmmar ur ett rör. Redan Hero gjorde kulan rörlig
omkring en horisontel axel och lät ångan utströmma
ur tvänne fina öppningar, anbragta åt motsatta håll
i ett med kulan förbundet rör, hvarvid ångan genom
sin reaktion åstadkommer kulans rotation.
Utom till demonstration af ångornas egenskaper
nyttjades E. för att ersätta bälgen vid
glasblåsarelampan. För detta ändamål fylldes
kulan med sprit, och ångröret böjdes så, att den
utströmmande spritångan träffade lågan af en under
kulan placerad spritlampa. R. R.
Eoliska öarna. Se Lipariska öarna.
Eolisk tonart. Se Grekisk musik och Kyrkotonarter.
Eolodikon. Se Eolin.
Eolsharpa (af Lat. AEolus, vindarnas herskare),
instrument, bestående af en rektangulär låda af furu,
öfver hvilken äro spända flere, vanligen unisont
stämda, strängar, hvilka, när instrumentet ställes
i ett öppet fönster, genom vindens inverkan låta
höra både sin grundton och sina aliqvoter i brutna
ackord af en ofta fantastiskt förtrollande klang. En
liknande förnimmelse kan man förskaffa sig genom att
lägga örat tätt intill en telegrafstolpe. – En annan
art vindinstrument äro de s. k. eolsklockorna af
glas med en befjädrad kläpp, som sättes i rörelse af
luftdraget. Jfr Anemokord. A. L.
Eolus. Se AEolus.
Eon (Grek. aion), tidrymd, verldsålder; en obestämd
eller oändlig tid; äfven ett väsende eller en kraft,
som nerskar i en verldsålder. I denna sistnämnda
betydelse nyttjades ordet E. i de gnostiska systemen
för att beteckna de väsenden eller krafter, som
emanera från den obegriplige och outsäglige guden samt
sjelfva äro grunden till och förutsättningen för den
ändliga och sinliga verlden, sålunda utgörande den
förmedlande länken mellan denna och gudomligheten. –
Jfr Gnosis, Gnosticism.
Eon de Beaumont [eong dö båmong], Charles Geneviève
Louis Auguste André, chevalier d’E. (vanligen kallad
madame la chevalière d’Eon), fransk diplomat, föddes
i Tonnerre d. 5 Okt. 1728. Sedan han blifvit juris
doktor och inskrifvits som advokat vid parlamentet i
Paris, utnämndes han 1757 till legationssekreterare
vid franska beskickningen i Petersburg. 1760 lemnade
han denna stad och begaf sig till Tyskland, der han,
som dragonkapten och adjutant hos marskalk de Broglie,
med stor tapperhet deltog i åtskilliga drabbningar
1761. År 1762 åtföljde han franske ambassadören
i London, hertigen af Nivernais, i egenskap af
legationssekreterare, till denna stad. Jämte
sin officiella befattning erhöll han samtidigt
anställning vid Ludvig XV:s hemliga diplomati
(i hvilken han redan förut blifvit invigd genom
prinsen af Conti och marskalk de Broglie). På detta
sätt blef han bekant med Ludvig XV:s i hemlighet
uppgjorda plan att hemsöka England med en fransk
invasion, och sålunda fick han äfven i handom en
mängd vigtiga papper rörande denna plan. När hertigen
af Nivernais 1763 lemnade sin ambassadörssyssla,
utnämndes E. till ministre plénipotentiaire vid
hofvet i S:t James, för att bekläda denna post,
tills den nyutnämnde ambassadören, grefve de Guerchy,
hunnit öfvertaga sin befattning. När denne ankom
till London, fick E. befallning att inlemna sitt
rapellbref till engelska hofvet och begifva sig
till Frankrike. Förbittrad vägrade E. att lyda och
hotade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
