Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 619-620 (1881) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Equites - Equites, zool. - Equity - Equlvoque - Equus. Se Hästslägtet. - Eqval - Eqvation - Eqvationsteori

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gått ifrån detsamma, och snart började äfven
andra friborna borgare att bära guldringen, tills
riddareklassen slutligen blef en kår i staden Rom.

Hvad de egentliga ryttarecenturierna beträffar,
utslocknade småningom deras militäriska betydelse
efter det andra puniska kriget (218–201 f. Kr.),
ty man började nu använda hufvudsakligen
bundsförvandter och provinsinnevånare till
rytteritjenst. Efter republikens fall försvann
äfven rösträttigheten. Augustus ändrade den gamla
inrättningen, och rytteriet, som nu var indeladt
i sex turmer, blef en plantskola för kandidater
till högre civila och militära tjenster. Ur dess
led togos ståthållare, prefekter m. fl. högre
ämbetsmän. Turmerna synas hafva bibehållit sig t. o,
m. under senare tid.

I krig voro de romerske ryttarna egentligen ett
bihang till fotfolket och synas icke hafva spelat
någon betydande rol. De hade i fältslag sin plats
på flyglarna. Rytteriet till en legion, 300 man,
benämndes ala och var indeladt i 10 turmer,
hvarje turma i tio dekurier. Ryttarna hade,
åtminstone till en början, ej sadlar, och deras
beväpning utgjordes af en liten rund sköld (parma),
hjelm, harnesk och benskenor samt dubbelspetsad
lans och ett långt svärd. Under kejsaretiden
voro både ryttaren och hästen nästan helt och
hållet slutna i fjällpansar (cataphracta).
R. Tdh.

Equites, riddare, bredvingar, seglare, zool.,
en afdelning under dagfjärilarnas familj (Diurna)
och fjärilarnas ordning (Lepidoptera) bland
insekterna. Dithörande slägten utmärka sig genom
de bakre vingarna, hvilka i allmänhet äro baktill
utdragna i en flik, genom de främre vingarna,
hvilka, mätta från sin yttersta spets till roten,
äro mycket bredare än från roten till den bakre
kanten, genom fötternas enkla klor o. s. v. Bland
de slägten, som höra till denna afdelning, må
nämnas Ornithoptera, Papilio och Parnassius.
J. G. T.

Equity [ekkoiti], Eng., "billighet", jur., de
rättsregler och rättsbruk, som i billighetsdomstolarna
(courts of chancery) blifvit tillämpade. Genom dessa
rättsregler vinnes nödigt rättsskydd åt sådana
rättsförhållanden, som, ehuru med billighet och
rättvisa öfverehsstämmande, icke äro erkända och
skyddade af common law. I lagen af den 5 Augusti 1873
är stadgadt, att den genom nämnda lag i stället för
de särskilda öfverdomstolarna inrättade gemensamma
öfverdomstolen skall tillämpa såväl common law som
equity. L. A.

Equivoque [ekivåk], Fr. (af Lat. aequivocus, af
aequus, lika, och vox, röst, ord), tvetydig; slipprig;
tvetydighet, dubbelmening; slipprighet.

Equus. Se Hästslägtet.

Eqvual (af Lat. aequalis, likartad) l.
Eqvalstämmor, musikt., stämmor af enahanda tonomfång;
åtta fots rörstämma i orgeln.

Eqvation (af Lat. aequare, göra lika), matem., i
allmänhet hvarje på matematiskt teckenspråk uttryckt
likhet mellan tvänne expressioner. I inskränktaste
mening förstås med E. en likhet, i hvilken ingå
en eller flere obekanta storheter, hvilkas värden
likheten tjenar att bestämma. Finnes i eqvationen
mer än en obekant,

erfordras för de obekanta storheternas fullständiga
bestämmande ytterligare så många eqvationer, att
dessas hela antal blir lika med antalet obekanta
storheter. Med eqvationens led (membra) menas
hvart och ett af de båda uttrycken på ömse sidor
om likhetstecknet. Rot till eqvationen kallas alla
de värden på de obekanta storheterna, som göra båda
leden identiska; rötterna sägas derföre satisfiera
(tillfredsställa) eqvationen. Med en eqvations gradtal
förstås den obekantas högsta exponent, om endast en
obekant finnes, eljest den största summan af de i
samma term ingående obekantas exponenter. Så är
t. ex. eqvationen

x² - 5x = -6

af andra graden; x² - 5x och -6 äro de båda leden;
2 och 3 äro rötterna, enär dessa värden, insatta
i stället för x, göra båda leden identiska. Man
brukar dela eqvationer dels i numeriska, i hvilka
alla bekanta qvantiteter hafva talvärden (se föreg.
exempel), och bokstafseqvationer, i hvilka
bland de bekanta qvantiteterna äfven bokstäfver ingå
t. ex.

x<sup>2</sup + ax + b = 0,

dels i algebraiska, i hvilka endast algebraiska
operationer (addition, subtraktion, multiplikation,
division, dignitetsupphöjning och rotutdragning) på de
obekanta storheterna blifvit utförda (se föreg. ex.),
och transcendenta, i hvilka äfven andra operationer
ingå, t. ex.

sin x + a^x + x = b.

Eqvationerna spela inom matematiken en särdeles
vigtig rol. I allmänhet erhåller man nämligen
vid alla problem, i hvilka fråga är att bestämma
vissa obekanta storheter, omedelbart en eller flere
eqvationer, genom hvilkas lösning de sökta storheterna
erhållas. Behandlingen af eqvationerna tillhör
eqvationsteorien.

Utom vanliga eqvationer finnas äfven flere andra
särskilda slag sådana, såsom identiska eqvationer,
hvilka a blott angifva utförandet af vissa
operationer, t. ex.

(a + b)² = a² 2ab + b², 2x + y - 2x = y,

obestämda eqvationer, i hvilka antalet obekanta
storheter är större än eqvationernas antal, t. ex.

ax² + y² = 1

(jfr Talteori) och differentialeqvationer,
i hvilka derivator ingå, t. ex.

d²y
–- = x², o. s. v.
dx²

Med eqvation för en kroklinie eller för en yta
menas en eqvation, som uttrycker det för krokliniens
l. ytans alla punkter gemensamma sambandet mellan
koordinaterna (se Koordinater). Så är t. ex., under
antagande af rätliniga och rätvinkliga koordinater,
x² y² = 1 eqvationen för en cirkel med origo
till medelpunkt och enheten till radie.

Inom astronomien förstår man med eqvation skilnaden
(i tid eller båge) mellan en himlakropps verkliga
läge och hans medelläge. Så är t. ex. tidseqvationen
för solens meridianpassage lika med skilnaden
i tid mellan den verkliga solens och den
fingerade medelsolens meridianpassager.
G. E.

Eqvationsteori, matem., den matematiska
vetenskapsgren, som behandlar eqvationers allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>