Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ericus Olai, "svenska häfdateckningens fader" - Ericus translatus. Se Erik translatus - Eridano, under fransmännens välde i Italien benämning på ett departement i Piemont - Eridanos, Grek. mytol. - Eridanus (Floden Eridanus), astron., stor stjernbild - Erie. 1. En af de fem stora canadiska sjöarna i Nord-Amerika - Erie. 2. Stad i nord-amerikanska staten Pennsylvanien - Erie. 3. Erie-kanalen - Eriels. Se Airolo - Eriemark l. Erämark, utmark, obygd - Erifyle l. Eriphyle, Grek. sagohist. - Erigena, Johannes Scotus - Erigeron, Binka, bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1466 utnämndes han till heders-värdigheten af
"scholasticus", och 1477 blef han den s. å. öppnade
Upsala högskolas förste lärare i teologi samt 1479
domkapitlets dekanus. Han höll föreläsningar öfver
Mattei evangelium (1479; handskrifna anteckningar
efter dessa föreläsningar finnas i Upsala universitets
bibliotek), öfver "Regulae sacrae theologiae"
(1480), öfver Peters af Blois skrift om bikten
(1484) samt öfver Bonaventuras "Breviloquium de
sancta trinitate". Död d. 24 Dec. 1486. – E. Olai
största betydelse ligger deruti att han är Sveriges
äldste historieskrifvare. På uppmaning af konung Karl
Knutsson och ärkebiskop Jöns Bengtsson skildrade han
Sveriges historia från Kristi födelse till år 1464 i
det på barbarisk latin aftattade verket Chronica regni
gothorum (första gången utg. 1615, af J. Messenius,
nya uppl. 1654 och 1828; öfvers. på svenska
1678). Såsom källor begagnade han flere i Upsala
domkyrka förvarade gamla handskrifter. Framställningen
af hednatiden är, såsom man måste vänta af hans tid,
oredig och full af misstag. Så t. ex. förvexlar
författaren sveakonungen Adils med hunnerkonungen
Attila. För tiden efter Olof Skötkonung hafva hans
källor, ehuru torftiga, varit tillförlitligare. I
denna del af arbetet sysselsätter han sig mest med
kyrkliga angelägenheter, och bristen på inhemska
källor rörande den tidens förhållanden söker
han of verskyla medelst öfversigter af samtida
händelser i utlandet. Han försmår t. ex. ej att
beskrifva ceremonierna vid den tyska kejsarekröningen
eller påfven Gerberts (Sylvester II:s) förbund med
satan. Endast den del, som omfattar tiden från Birger
jarl till Karl Knutsson, är historia i egentlig
mening och stöder sig på källor, af hvilka en del
icke mera står oss till buds. Hans åskådningssätt
är fosterländskt, men derjämte strängt kyrkligt,
hvadan han vid framställningen af striden mellan den
andliga och den verldsliga makten alltid ställer
sig på den förras sida. Hans skildringar äro naiva,
åskådliga och lefvande. Det äldsta svenska psalmprof
vi ega är en af E. författad, 1515 tryckt psalm
(öfver evangeliet om den stora nattvarden), som till
1819 fanns upptagen i psalmboken.
Ericus translatus. Se Erik translatus.
Eridano, under fransmännens välde i Italien
(1797–1814) benämning på ett departement i Piemont,
med Turin till hufvudstad.
Eridanos (Lat. -us), Grek. mytol., en mytisk
flod, i hvilken Faëton, träffad af Zevs’ blixt,
störtade ned. Den olyckliges systrar, Heliaderna,
som blifvit förvandlade till popplar, gräto öfver
broderns olycka, och deras tårar stelnade i E:s’
böljor till klar bernsten. Denna händelse förlades
till floden Padus (Po) i Italien.
Eridanus (Floden Eridanus), astron., stor stjernbild
på södra stjernhimmelen, innehåller en stjerna af
1:sta storleken (Acharnar). I Sverige är den endast
delvis synlig.
Erie [iri], 1. En af de fem stora canadiska
sjöarna i Nord-Amerika, mellan Canada, New-York,
Pennsylvanien, Ohio och Michigan. Den har en längd
af 385 km. (52 mil), största bredden är 91 km. (12
mil), och ytinnehållet utgör omkr. 25,000 qvkm. (454
qv.-mil). E.
upptager vattnet från sjön Huron (med hvilken den
är förenad genom floden och sjön S:t Clair samt
Detroitfloden) och från en mängd småfloder på
båda sidor samt har sitt aflopp genom Niagara i
Ontario. Största djupet, midt för Long Point, är 62
m. (209 f.), men i allmänhet blott 20 m. (67 f.),
och detta minskas småningom genom aflagring af
lera och sand, som tillföras af floderna. Sjöns
vattenspegel ligger omkr. 170 m. (572 f.) öfver
hafvet och 100 m. (337 f.) öfver Ontariosjön. –
2. Stad i nord-amerikanska staten Pennsylvanien,
vid Eriesjön. 19,646 innev. (1870). God
hamn och liflig handel med trävaror, kol och
petroleum. Flottstation. – 3. Erie-kanalen, den
största och vigtigaste kanalen i Förenta staterna,
går från Buffalo vid Eriesjön till Albany vid floden
Hudson och utgör således en direkt förbindelse mellan
de canadiska sjöarna och Atlantiska hafvet. Den är
586 km. (79 mil) lång, 24 m. (80,5 f.) bred och 2,5
m. (8,5 f.) djup och har 83 slussar. Den byggdes
1817–25.
Eriels. Se Airolo.
Eriemark l. Erämark (Finska erä, erämaa), ett i finska
handlingar från 1500-talet ofta begagnadt ord,
som betyder utmark, obygd.
Erifyle l. Eriphyle, Grek. sagohist., den argiviske
konungen Amphiaraus’ gemål. Hon lät genom skänken
af Harmonias halsband muta sig att öfvertala
sin make till deltagande i det olycksbringande
fälttåget mot Thebe. (Se Amphiaraus.)
A. M. A.
Erigena, Johannes Scotus, engelsk filosof,
född omkr. 833 i Ergene (grefskapet Hereford), blef
af Karl den skallige kallad till lärare i teologi
och filosofi vid universitetet i Paris, men måste
lemna denna befattning till följd af det hat han
uppväckte genom sin frisinnade tolkning af bibeln
och af de katolska dogmerna. 877 kallade Alfred den
store honom till lärare i Oxford, der han till en
början vann ett stort inflytande. Men då han äfven i
Oxford blef utsatt för fiendskap, slog han sig ned
i ett kloster (i Malmesbury), der han fortfarande
meddelade undervisning i filosofi. Död 880. Sitt
filosofiska system utvecklade han i skriften De
divisione naturae, (utgifven af Gale 1681 och af
Schlyter 1838). – E. sökte förena kristendom och
Neo-Platonism genom en allegorisk tolkning af den
senares läror och af sjelfva den hel. skrift, allt
i mystisk-panteistisk riktning. Så lärde han, att
Gud och naturen vore väsentligen ett, men måste
fattas i fyra olika former, nämligen dels såsom
skaparen, den formlösa, obestämbara enheten af alla
motsägelser, det "öfver-varande" (natura naturans
sed non naturata, Gud fader); dels såsom en enhet
i mångfalden af idéer eller egenskaper, såsom
medvetande om sig sjelf (natura naturans et naturata,
den med fadren lika evige sonen); dels i negation
af sin absoluthet såsom den individuella existensen
(natura naturata sed non naturans); dels slutligen
såsom i sin återgång till Gud (natura nec naturans
nec naturata). E. har sin egentliga betydelse såsom
en föregångare till den skolastiska filosofien.
L. H. Å.
Erigeron, Binka, bot., växtslägte af
nat. fam. Compositae, afd. Tubuliflorae, grupp
Asteroideae,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
